Dags för ett break

Man märker, eller i alla fall jag, när det har blivit för mycket. Senaste tiden har jag klagat väldigt mycket. Jobbigt mycket. En riktig gnällkärring har jag gått och blivit. Så mycket att jag till och med börjat gnälla på att jag gnäller så mycket. Usch, vad mycket negativitet jag har haft den senaste tiden. Dags att göra något åt saken.

Vissa saker som hänt och som jag gnällt på kan jag faktiskt tycka varit rättfärdigat, men jag har ändå blivit lite överdrivet irriterad. Nu ska jag inte gå in på allt som har hänt, för då blir det bara ännu mer gnäll, men jag har irriterad mig över mångt och mycket den senaste tiden.

När jag för ett tag sedan såg att en kompis hade använt en ny applikation på facebook som kallades "dina favoritord" kände jag att det var dags för förändring.

Hennes mest använda ord var vackra, fina ord som "happy", "looking forward", "lovely" "wonderful" och "best". Bland mina mest använda ord fanns "lite", "måste", "hatar" och "bitter". De ord med positiv klang som jag kunde hitta bland toppen var "bra" och "vin"...

Som tur är har jag redan funnit bot innan jag var medveten om att jag behövde det. Den bästa julklappen i år blev en resa för två till Hurghada, Egypten (okej att jag fick den av mig själv, men det hade blvit ensamt om ingen följde med, så det är en julklapp!).

Imorgon bär det av mot varmare breddgrader. Bort från, inte bara kylan, utan allt som gör mig bitter. Tillsammans med Mölndalsbon som är en av de få sakerna jag inte hittar något negativt med. Jag hoppas att denna semester ger en känsla som håller i sig och ger mig nya krafter inför det nya året. Nej, förresten... Jag VET att det kommer att göra det!

/K

Me, I want a hula hoop...

En gång om året (okej, ibland lite oftare) så dukas det upp till fest och det verkar som att magen inte säger stopp. Man äter tills man däser, sen äter man ännu mer ändå.Sen jäser man i soffan och undrar om det inte finns lite mer choklad. 

Därför är jag lite speciell på julafton.

Varje år försöker jag övertala mamma att plocka fram mer grönsaker på bordet. Dels för att det är kul med lite färg, men sen blir man heller inte lika dåsig av det.

Andra traditionen jag försöker köra på är träning. Gamla goa Friskis&Svettis har varje år ett jympapass på julaftonsmorgon. Hoppa och skutta till lite julmusik. Igår blev det till och med raketen i slutet! Perfekt start då man blir pigg, och så kan man äta lite extra sedan med gott samvete!

Men igår blev det ännu mer träning! I och med kusinens utrikiska pojkvän tillfördes lite nytt kring julafton och moster inspirerades och bestämde sig för rockringstävling!

Så upp med ringen över höften, puta lite med rumpan och bad att klänningen inte skulle åka hela vägen upp. And round we go!

Så kul! Och nu vet jag exakt vad mitt presentkort på Stadium kommer gå till!

Rockin' around the christmas tree

Rolig träning som faktiskt kändes (det var alltså ingen vanlig rockring utan en med vikter i). Men måste nog satsa på att ha tjockträja på mig de första gångerna, för hittade ett par/tre blåmärken runtom midjan idag...

Ikväll ska alla brända kalorier fyllas på! Middag med gamla tjejpolarna Bettan, Milfen, Lixen och Lillsyrran och sen den sedvanliga hemvändarkvällen på krogen! Gruvar mig bara för att stå i kö med leggings när det är så kallt här. Är glad att det kommer bli varmare ikväll i alla fall... sisådär -20°C bara...

Avslutar med ett engelskt göteborsskämt från gårdagen:

God fortsättning på er!

/K

Apropå julskinkan

Pappa kan bli så fascinerad ibland över alla nymodernigheter...


Farsgubben - Men, vad är det här för något?
Jag - Ett mobilsmycke...
The ol' man- Är det en liten gris som tror på livet efter julen?
Jag - Hehe! Ja, precis...
Paps - Sikken optimist...

En lyckligt ovetandes gris

Lååångt upp i Norrland! Eller...?

Allt fler SJ-anställda sjukanmäler sig lämpligt i december. Urspårningar, förseningar och satans och hans moster! Får veckans kanin, telefonköer. Snö på spåret. Skyller på regeringen.Kaos överallt men spåren såg ut såhär!Men jag tycker det är rätt trevligt...

Igår for jag alltså uppöver de gamla trakterna. Förseningar hade jag räknat med, herregud det är ju jul! Men kanske inte så mycket försening.

11.42 skulle tåget gå från Göteborg, 11.42.24 avgick det. Jag pustade ut lite lätt i det tysta, man vill ju inte jinxa det. 11.56 vågar jag  på mig ett mejl där jag nämner att allt verkar komma gå smidigt. 12.03 står vi still.

Förseningarna bara ökar längst sträckan, men verkar som jag ska hinna med de tåg som går samma linje en timma senare från Huvfudstaden. Tills... fem minuter från stationen, man till och med kan se det från fönstret. Vi står stilla igen. "Trasigt godståg framför oss" heter det. "Växelfel" nämns. "Minst 30 minuter tills de kan komma och reparera"...

Så, tabellen sa 14.49, verkligheten 16.50. Men!

På tåget ropar personalen ut att de bjuder på kaffe och bulla. Så en kopp varmt i ena handen och en chokladboll i andra, jag klagar inte. Tjejen bredvid mig visar sig ha samma resrutt så tillsammans med hennes väninna traskar vi in på centralen för att få vidare information. Väl inne trodde jag först att de lagt nytt golv, tills jag märker att det är människor. Men fullt med gula västar, så haffar tag i första bästa, blir hänvisad till två kassor reserverat för människor från västkusten. I kön tog det knapp en kvart innan vi får hjälp. Och hjälp får vi. Inte bara ett nytt tåg, utan snälla SJdamen i kassan fixar sittplatser halva vägen. Plus 100 kr SJkuponger att handla för på centralen eller i bistron. 

Så medan folk står och skriker och skäller ut stackars SJpersonal, traskar vi nöjda och käkar middag i lugn och ro. 

När vi är mätta och belåtna märker vi att vårt nya tåg blivit kraftigt försenat. Men pillimariska som vi är kliver vi på det senare tåget som går innan (hänger ni med?). Lite smygande i vagnarna lyckas vi hitta tre sittplatser nära varandra som ingen kräver anspråk på under hela resan.

Sakta går det uppåt. Skulle varit framme 19.51, kom 23.55. Men jag är glad ändå. Nog en av få. Nog bara en av tre igår.

Tack tjejer (ni vet vilka ni är) för sällskapet och hoppas ni och alla andra försenade människor får en riktigt god jul!



Nu ska jag ut i den riktiga vintern.

I skuggan av morgondagen

Da'n före da'n före da'n före da'n före doppareda'n. Och jag känner mig ganska tillfreds. I vanliga fall brukar denna vecka vara den stressigaste i juletider. Julklappar som ska köpas, för oss som inte bor hemma ska det packas och resas, alla andra ska få en träff innan jul. Stressa med att ta det lugnt och mysa.

Men som sagt, jag känner mig i fas. Sista julklappen inhandlades i fredags - över nätet, sånt gillar vi. Sillen lades in i lördags, paketen slogs in igår. Igår fick jag även till slut som jag ville och hann med en sväng på Liseberg. Kära Emelie hade en stund efter jobbet, och den stunden var precis lagom.

Så klappa lite djur, titta på lite ljus. Försöka få in den där känslan. Lite varm choklad och min första brända mandel!

Hot Cocoa by the fire

HoHoHo!

Sitter ute i Mölndal nu och käkar frukost. Har tyvärr råkat ut för en rejäl tabbe. Igår försökte jag vara lite kreativ i matinköpen och köpte en ny smaksättningen på filen. Citron! Oj oj oj, vad fräsht! tänkte jag. Lite syrligt sådär till mina söta flingor. Kunde inte ha mer fil... fel. Höhö... Ni vet sådana där konstiga citronkarameller där de har försökt tagit bort det sura för att bara få fram "citron"smak men det smakar bara skit. Så smakar filen! Så inget jag rekommenderar. Jag får bita i det sura äpplet och äta den gamla hederliga vaniljyoghurten.

Citronfel

I morgon åker jag upp till gamla Sundsvall. Jag har hela dagen på mig att åka, men jag hoppas ändå att SJ är sparsam med sina förseningar. Ska dricka upp mitt te och sen dra mig till the West Side och packa väskorna. Sen ikväll blir det tillbaka till Mölndal och julmysa lite!

Granen Enok vaktar paketen

Jag får väl ta fram tjeck-häftet!

Det är så dyrt att resa inom EU...

En god natts sömn...

Jag börjar bli till åren och min skönhet kommer inte helt naturligt. Jag behöver min skönhetssömn. De finns dem som inte är i det behovet ännu och de som inte fattar att de ha behovet, men måste det gå ut över mig!?

Generellt så sover jag ganska lätt, det vill säga jag vaknar ofta under en natt. Detta medför att jag väldigt sällan känner mig utvilad även när timantalet i sängen borde räcka.

Som om detta inte vore nog har jag i dagsläget två stycken sängar. I den ena bor det en annan människa som jag omedvetet och dumdristigt visar hänsyn till på nätterna, vilket innebär att jag vaknar ännu lättare. Den andra sängen är placerad i våningen under tredje världskriget. Det är något sjukt som pågår där uppe. Jag vet, jag kan gå upp och säga till småglinen att före kl 9 på vardagar och före kl 11 på helger får de tamejtusan hitta på något annat än se vem som kan tillföra största kratern i parketten, men jag känner att det är föräldrarnas jobb.

Det jag vill komma till är att snälla, snälla, snälla människor - hör inte av er till mig på okristliga tider. Fyllesms och samtal kan jag ta, det är inte ofta de sker. Men vanliga ärenden... Uhuh!

Hade jag haft ett vanligt heltidsjobb, hade jag nog varit vaken för de tidiga smsen och samtalen, men inte för de sena. Nu har jag inte detta fabulösa jobb, men jag går ändå och lägger mig i rätt vettig tid. Försöker samla vuxenpoäng, vet ni!

Nu vill jag inte att någon tar illa upp här, men att alla fattar piken. Just det, ALLA. Inte bara DU, utan även du, du och du. Trodde du inte jag såg dig, även du där längst bak och du som läser över axeln på henne nu.

Resten av dagen åker mobilen på ljudlös!

Nu är jag i alla fall vaken och uppe, men inte pigg och kry. Fixa håret sen får jag väl börja ta tag i alla ärenden som tillkom mig inatt...

När ingen ser...?

Ibland, när jag tror att jag är helt själv, kan jag komma på mig själv att göra saker jag aldrig skulle göra annars. Jag sitter och mimar till spralliga låtar, sitter alldeles för brett med benen, tuggar med öppen mun och allt annat mamma sa åt mig att inte göra. Gör väl inget i min ensamhet, men tänk! Tänk om någon skulle se!

Har lite tid mellan två intervjuer på jobbet, så passade på att slå på lite musik under tiden jag gjorde lite administrering (kan ju inte erkänna på bloggen att jag bara dricker kaffe...). Helt plötsligt kommer jag på mig själv med att dansa på stolen och mima till låtarna. Inte sjunga, det kan ju höras ut, men mimar. För ingen kan ju se genom dörren!!!

Helt plötsligt är jag tvungen att slita upp dörren för att kontrollera att ingen har sett mig!

Samma sak brukar hända hemma. Jag går runt och dansar och kommer på att vem som helst kan se genom fönstrena, fastän jag bor tusen meter upp. Eller det värsta - när man sitter framför datorn, är osminkad, grimaserar lite, petar bort något som fastnat i visdomstanden som inte är helt uppe än, och man får för sig att webcamen är på. Finns ingen anledning för den att vara på, men tänk om den var det just den sekunden! Vem ska man förklara sig för!?

Eller klassikern, nu kommer ni tro att jag är galen, but you should have learned by now.... Jag går och pratar för mig själv. Ungefär som jag gör nu när jag skriver. Jag samtalar med mig själv. Och kommer på att någon kan ha sett. Jag borde införa som regel att alltid har på mig mitt headset, kan man skylla på det. "Nej, bara pratade med polaren här. Vaddå? Att jag pratar tyst så det verkar som att jag bara rör på läpparna - ingen fara, hon kan läsa på läppar!"

Vaddå? Big brother-nojja? Nej, nej...

Visserligen önskade jag INTE mig det heller...

Men är inte det här höjden av ohyfs!?

Undrar vad jag mer INTE kommer att få i juklapp?

Har för ont för att blogga...

Men inte för att facebooka eller nätshoppa!


Fast jag vet inte om jag orkar vänta sååå länge tills min beställning ska komma...

Det är mycket nu.

Jobb, jobb, jobb. Snökaos som segar ner allt. Hinna träffa folk däremellan. Hinna köpa julljus. Köpa julklappar. Planera julklappar! Fem olika att-göra-listor. Det är mycket nu. Tur att det är kul.

Har jobbat konstant sen förra onsdagen. Långa dagar har det tyvärr blivit. Suttit  fast i snö, ramlat i snö, kastat snö....

Men mitt i allt finns glimtar. Har fått min alldeles egna "gran" och när man är fyra på kontoret och alla blir lika vimsiga av alla projekt, är det skönt att ha varandra.

I tisdags hade jag och Miss Miji B lite extra tid. Lussebullar!
I onsdags var det många som inte dök upp - smaktester som ska "slängas" i våra magar!
I torsdags var det julfest på kontoret mitt i allt - Glögg glögg glögg!
Och idag är det fredag. Mmmm... fredag. Tack vare Mölndalsbon bakdag på sitt jobb kunde jag ta med mig lite extra hembakade muffins till jobbet idag. Chokladmuffins med vaniljkräm.

Sonja mumsar muffins!

Orginalreceptet var saffransmuffins med vaniljkräm, men dessa blev det inte så många av. Men det var enkelt och extremt gott så något jag vill tipsa till alla. Tips dock att använda riktig grädde för att få rätt tjocklek, har man vanliga formar blir det 24 stycken, inte 12, samt att de ska vara inne lite längre än vad det står.

Nästa vecka blir jobb, jobb och jobbfest. Ska hinna med massa annat också. Och ikväll får vi se om det blir till att pynta storgran, smågran eller åka skridskor.

Mitt i snön

Vinter är onekligen här, och media varnar för en riktig vargavinter. Solen lyser, och snön ligger vit, och vackrare jul får vi leta länge i våra minnen efter. Men allt är inte så positivt med detta vita vinterland.  Jag har alltid fascinerats över hur Västsverige varje år blir lika förvånade över snön och kylan. Spårvagnar blir sena, riktigt sena, bussar ställs in. Och SJ... ja, SJ...

Senaste dagarna har jag haft en projekt på annan ort, vilket inneburit pendlande med tåg. Med klump i halsen har jag bokat biljetter och hoppats på det bästa. I fredags slog snökaoset till på riktigt, och allt blev sent. När jag väl kom hem borde jag ha gått och lagt mig direkt, men unnade mig ett glas rött innan. Och välförtjänt det, och utan effekter dagen efter.

Men igår var det ju nästan löjligt. Riktigt pissig dag generellt sett. Missade min gratiskaffe på grund av tidsbrist. Pulsande fram i snöns med fyra st bagage ringde jag min kära kollega bullfixarn Miji B och klagade av mig. I svåra tider är det gôtt med förstående vänner och kolleger i liknande sits. Dock kunde jag inte uppehålla denna dam allt för länge och väl på stationen (där mitt tåg ännu bara skulle vara 10 minuter sent) underhöll mor min mig en timme till... 

Hmm, tänkte jag när jag kikade på klockan. Det här var inte tio minuter. Alla människor går från perrongen. Change of plans.

Ny perrong, rätt tåg. Ovetandes tågpersonal. När tågvärdinnan berättar att det skett en urspårning i Herrljunga tänkte jag på hur hemskt det skulle kunnat ha gått. När tågvärdinnan berättar att de inte vet hur lång tid det tar tills vi kan avgå med det fina tillägget; "det kan ta en halvtimma, fem timmar, det kanske inte blir klart förrän i morgon bitti", brast alla band, och jag var i princip redo att lägga mig (nej, inte på spåret, save the drama) i snön.

En till förstående kompis, fria sms. Panik över att android market inte fungerar, så fixar Mölndalsbon lite spel till mobilen. Kvart i två var jag hemma. Inte mycket sömn, även om chefen beviljade mig sovmorgon.

Idag har jag gått på autopilot. Tankeverksamheten har inte riktigt fungerat, men tack för jobb på kontoret i dag, med Miji B och Sonja som sällskap. Bara nice dag. I morgon tar jag nog tag i saken, och satsar på lite nya krafter. Det ska bli en bättre dag! Men först ett glas rött. Man måste ju få unna sig det då!

På ett café i Skövde...

Beställde sallad. Fick en burk oliver... Ja, jag har räknat den också. 49st! Jag är visserligen som jag är, men jag finner detta fascinerande.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Note to self

When entering the sauna, please remove all metallic objects from the body.

Ett kreativt sätt att skapa första gradens brännskada...

To Do

Nej, jag har inte gett upp! Jag ger aldrig upp. Men ibland måste en sann skapare ta en vilodag... vecka... månad...er... 

Idag stod träning på att-göra-listan, men på grund av två dagars träning (ja, nu börjar jag komma igång med det hela igen), somnat på soffan och därmed extremt stel samt en oro att det ändå är helt omöjligt att få med mig Sonja att träna, så får vi se hur det blir med det.

Istället står tre andra sysslor på min lista. Jag tar dem i viktighetsordning, minst viktigast först:

* Köpa en drömdagbok. Jag har alltid drömt mycket, och det blir inte mindre med det. Jag vill inte föra drömdagbok för att jag vill tyda mina drömmar. När det blåser extremt ute och jag drömmer om snowboards på vatten - inte så svårt att gissa vilken Mölndalsbo som påverkat mig. När Criminal Minds-teamet jagar supernaturella varelser, jag borde sluta sträckkolla serier. Det är mer på uppmaning över att jag ändå väldigt ofta kommer ihåg mina drömmar i detalj, och det skulle vara roligt att skriva ner dem.

* Hämta julpynt. I samband med flytten i mars prioriterades inte dessa lådor. Jupp, lådor i plural. Istället fick de hyra en garageplats i en mer söderlagd ort. Så dit ska jag idag, sortera lite och få hem mina finfina julsaker så är vi ready to go christmas bonanza på första advent!

* Hämta ut biljetter till HARRY POTTER OCH DÖDSRELIKERNA DEL 1!!! Oh yeah, oh yeah, booya!

När man har sin egen logga...

Jag vet att jag är vida omtyckt, mitt namn klingar fint på de flestas läppar, folk gillar mig och, ja, jag ser ju rätt bra ut också. Så det är väl inte så konstigt att någon kom på den fina idén och gjorde kläder tillägnade mig.

Det var förra veckan som Mölndalsbon kom hem stolt meden påse nya kläder. Med en tår av rördhet i ögonvrån ser jag hur han tar fram en tröja med mina initialer på. Först försöker han spela lite dum och oberörd; "Vaddå? 'KlubbHuset', juh!" Men jag avslöjade han ganska snart. Hallå! "Karin Häggström!!!"

Så tack kära KlubbHuset, för att Ni tog steget och hedrade mig med specialdesignade kläder!

Karin modebloggar

Och som vanligt ligger jag ett steg före i modevägen. Denna trend har jag gått på de senaste åren.

Dagens GP skriver om nya trostrenden. Stort ska det va! Tack Gaga säger jag.

Stora trosor KAN alltså vara sexiga, vilket jag alltid påstått. Sonja och Jennifer; IN YOUR FACES! Det okej med trosor som täcker hela rumpan och som inte är genomskinliga eller ger skavsår av all spets. Okej, nu kan väl i och för sig jag hålla med om att trosor som "räcker ända upp i midjan" kan vara lite att överdriva, men annars är jag nu riktigt nöjd.

Länge leve rumpan!

Karin filosoferar...

Att jag på både gott och ont kan lätt bli fascinerad av människor beteende och reaktioner är väl inget nytt. Men det kan ändå få mig djupt försjunken i egna tankar om varför. Varför de, och inte jag?

Det viskas i korridoren på jobbet. Dagens nyhet är den kropp som hittats i Länsmansgården. Kroppen har inte kunnat identifieras. Det innebär att man inte kan se vem det. Så illa tilltygad. Hur kan människor vara så grymma? Kan inte fatta... Hur kan sånt ske i Sverige? Kan inte fatta... 

Jag fattar! Jag gillar det inte, men jag fattar. Och jag är inte förvånad. Våldet eskalerar världen över och sverige med den. Nu har jag inga siffror på att våldet i sig ökar, men det blir värre. Förr var en misshandel bara en vanlig misshandel. Nu tar folk till tillhyggen, torterar, och det grova våldet går ner i åldrar. Unga tjejer och killar utsätter jämnåriga för hemsheter. Inget okej, men inget chockerande. Det är en felgående trend (nu tänker jag sluta vara politiskt korrekt och hela tiden tillägga vad som är fel - vi pratar om saken lite objektivt istället, tycker jag) men en trend lätt att förutspå. Saker utvecklas oavsett kategori. Allt går ner i åldrarna och förvärras. Sexiga kläder går åt vulgärhållet och även tioåringarna börjar klä sig så. På samma sätt prövar folk på våld.

SD kom in i riksdagen. Ja? Men det visste vi ju... Alla opinionsmätningar visade det. Media erkände till och med att de vann debatter. Okej, inte att de vann, men att motpartiet förlorade. Riksdagspartier förberedde sig för hur de skulle hantera SD efter den 19e. Det pratades, pratades, visades, skrevs och pratades om partiet. Valvaka den 19e -> SD kommer in -> Svenska folket goes "WTF!"
Jamen, hallå! Vad trodde ni?

Folk frågar om råd, men vill inte lyssnar. Dumt? Ja. Förvånande? Nej.

Folk gör om samma misstag om och om igen. No surprise there. Spelar ingen roll hur smarta de är. Så fungerar människor.

Din kompis lovar något. Fullt seriös och i all välmening, men det blir inte av. Det är inte elakt, det är inte taskigt. Det är inte förvånande. Jag kunde ha sagt vad som skulle hända från första början.

Eller...

Det kanske är förvånande, bara att jag är synsk...

I can see your future...

Söndagsmorgon

Efter en riktigt schleten helg blev det äntligen söndag.

Men usch vad kallt det var i lägenheten. Ingen av oss ville gå upp, men vi var ju så hungriga!

Den kaxiga mölndalsbon kommer på idén att vi ska klunsa (sten sax påse för oss dödliga) om det. Så regler och villkor sätts upp och kampen mellan vår fagra hjältinna och den självutnämnde mästaren börjar.

Tio minuter senare kliver jag in i köket till framdukat o'boy med både vatten och mjölk, yoghurt med chokladflingor och perfekt rostade mackor med kaviar.

Han kanske inte kan klunsa, men är grymt bra på allt annat!

Published with Blogger-droid v1.6.0

Lite billigare

Idag fick jag lyxa till det lite.

Morötter (3frp)
På hyllkanten: 3,99kr/kg
På kvittot: 1,99kr/kg

Chips
På hyllkanten: 9,99kr
På kvittot: 8,99kr

Påse
På hyllkanten: 2kr
På kvittot: 1kr

Okej, inte mycket. Men jag fick totala shoppingen 17,5% billigare.

Ett litet steg för mänskligheten...

Men ett stort steg för Karin!

Bloggar från min nya mobil!

Och har haft en katt i knät senaste timmarna...

Published with Blogger-droid v1.5.9

Valet

Jag tänker inte blogga mer än så här om valet. Det går inte att säga så mycket mer, så vi får ta det och rösta bättre om fyra år.

Men lite intressant med en minoritetsriksdag samt att TV4 faktiskt gick ifrån sin objektivitet och förolämpade SD i direktsändning.

Ett vemodigt farväl

En trogen vän. Du har fått mig att se bra ut. Du har uppmuntrat mig till att hålla kontakt med nära och kära och hjälpt mig. I mina kriser har du kallat på hjälp och i mina glädjestunder tagit emot mina ord. Men även den starkaste elden falnar. Det är dags... att byta telefon!

Julen 2007 kom du till mig. Eller var det 2006? Tiden går så fort när man har roligt. Men på senaste tiden är du inte vad du har varit. Täckningen tappas mitt i stan, och även om du inte ofta svimmar, så orkar du inte lika längre helt enkelt. Dina knappar reagerar inte alltid. Ja, jag vet att jag har stor del i det. Iskalla dagar, betonggolv, fukt och målarfärg var aldrig något du gick med på. Men du gjorde det, utan att klaga. Och jag tackar dig för det.

Men det är 2010, nytt decennium på det nya millenniet. Och dags att förnya sig.

Så när ett extremt bra erbjudande på en liten flashig sak dök upp, kunde jag bara inte tveka. Den är beställd och på väg. Vi har till helgen på oss, till efter helgen i bästa fall. Jag tänker alltid minnas tiden med dig. Du kommer för alltid vara den snyggaste mobilen jag har ägt. Och, kom ihåg: We'll allways have Oslo...

Din för alltid /K

Nu är mitt ansikte lent som en babyrumpa, och rödflossigt som en solstekt tysk.

Blev en ansiktsbehandling som heter duga! Först ångbad, med lite aromolja i. Sen peeling, sen ansiktsbad igen, sen lermask, portömning, fuktighetsmask, ansiktsvatten och dagkräm.

Förberedelserna

Feeling pretty.

En helt vanlig lördag.

Den dåliga uppdateringen i bloggen skyller jag på att det inte hänt så mycket. Och när det väl händer något, är inte undertecknad vid datorn. Idag hände ingenting heller.

På grund av att Mölndalsbon skulle upp och delta i bostadsrättsföreningens årliga städdag, blev det ingen sovmorgon i morse, trots att det var lördag. Okej, jag var inte jättetrött, men jag tror att det är olagligt att stiga upp tidigare än 10.00 än helgdag om man inte har något ärende eller viktig tid att passa.

Så det blev till att stiga upp och äta frukost. Lite fundersamt konstaterar jag att det inte ser ut som att det är något förberett för städdag på gården, och det är ju faktiskt bara tio minuter kvar tills den ska börja. 
"Nej, nej..." säger Mölndalsbon "... när klockan blir en minut i, då kommer alla samlas, ingen vill ju gå ut först".
Trots detta så säkra svar, börjar karl'n kika lite på lappen om städdagen, som i veckan damp ner genom brevinkastet.
"Men du... det står ju lördagen den 2a oktober!"
"Så det är inte idag?"
"Nej."
"F***n! Ska vi sova?"

Men då var Karin alldeles för pigg och distraherad av byggnadsarbetarna som åkte upp och ner utanför fönstret (de åkte faktiskt upp och ner hela tiden, kanske kramp i armen när de skulle måla så de lät skyliften göra jobbet), så nu är jag hemma igen och donar. Såg en skräckinjagande syn i spegeln i morse så ska unna mig själv en rejäl ansiktsbehandling inklusive allt. Poröppning, tömning, stängning, peeling, feeling, lermask, citrusmask, gurka på ögonlocken och lotionering. 

Sen ikväll ska jag övertala en Kungsbackabo att socialisera med mig.

Mat på riktigt

Vatten, fullkornsmjöl av råg, vetemjöl, fett från nöt, blodpulver av nöt och gris, socker, koksalt, bindväv från gris, kryddor (bl a lök, kanel, koriander), animaliskt protein från gris, potatisfibrer, arom, konserveringsmedel E250. - Blodpudding är little pieces of heaven.

Det finns två saker som folk extremt rynkar på näsan åt när jag säger att jag gillar: Blodpudding och Pölsa. Och jag kan förstå dem. Det är mat man helst bara ska äta och inte tänka på innehållet. Fast å andra sidan. Jag blir inte så äcklad av innehållet heller. Inte värre än korv, palt eller pastej.

Så nu passade jag och Jempa på lite när vi är hemma och mysiga. Blodpudding och lingonsyl (och bacon för den som gillar grisrumpa). Vi längtar redan till nästa gång när vi ska äta pölsa, potatis och rödbetor. Mums!

Shake that bootie!

Träning träning träning. Men ibland får man unna sig. Lite glass och lite dans, sen kör vi igen!

Känner mig faktiskt fortfarande sporrad att bli en riktig träningsnörd. Det har hållit sig i snart tre veckor, personbästa i engagemang!

I måndags var det officiell invigning av anläggningen i Frölunda. Blev väl kanske inte så stort jippo som de hade hoppats på, men jag fick glass och soyayoghurt - I'm happy!

Igår betalade jag faktiskt en liten extra summa för att gå på ett pass i annan kommun. Ville träna med Zofy så tog pendeln ut och gick på danspass. Första tanken när det började: "WTF!"
Men sen kom man igång. Låtar man kände igen, buggliknande steg, I like it. Och det bästa: Det var så jobbigt! 50 minuter av hoppa, skutta, snabba steg, händer i luften - puls puls puls puls, inte en enda lugn låt. Gud så skönt!

Känner mig rätt pigg i kroppen idag, trots att jag var tvungen och kliva upp tidigt och baka bröd för någon inte varit och handlat än. Ska snart strutta ut på stan, luncha med syrran och gå på matiné!

Myspysdag och solen skiner. Jag är glad!

Att våga fråga...

"Från den stunden vi vaknar på morgonen tills dess att vårt huvud träffar kudden på natten, är våra liv fyllda med frågor. De flesta är lätta att besvara och glöms snart bort. Men vissa frågor är mycket svårare att ställa eftersom vi är så rädda för svaret... Och vad händer när vi frågar oss själva den svåra frågan och få svaret vi har hoppats på? Tja, det är då lyckan börjar." - Bob Daily

Har varit så rädd för att fråga att jag inte ens märkt av att jag försummats andra frågor.


Nu är det nog dags för lite svar.

Finns viljan...

... finns det kaviar!

Något nytt...

Gjort ännu en sak jag aldrig gjort innan....

Fördel med att vara arbetslös är att man har väldigt mycket tid. Nu med nya träningskortet tänkte jag att jag ska riktigt ta tag i träningen men också testa på pass jag annars skulle prioriterat bort. Så, imorse blev det: YOGA

Positivt: Inte så ansträngande som jag trodde, och inte så mycket spirituellt hokus pokus (pappa vet vad jag menar) som jag blivit varnad för.

Neutralt: Jag blev avslappnad och fick tänja lite, men inte mer än att jag kan slå på skön musik hemma och läsa en god bok eller när jag stretchar vanligt.

Negativt: Nej, faktiskt inte.

Så, kanske inte om det är något för mig. Men nu vet jag det i alla fall!

For the very first time...

Första ögonkastet, första "hej"-et, första kyssen... första gången man gör ett grisljud när man skrattar, första gången man spiller på sig, första plumpna skämtet. Ja, fy fan för första dejten!

Min goda vän skulle på dejt igår. Hennes andra första dejt nu sen singellivet började för henne. Mindre nervös denna gång, men oh så nervös! Vi tjejer började såklart strategiskt prata klädval. Inte för utmanande, vi vill inte verka som att vi ger bort mjölken gratis. Inte för nerklätt,vi bryr ju oss! Det var torsdag, så inte för uppklätt men ändå fint, och passande vad man än hittar på. Byxor? Leggings? Urringat? Kavaj? Jacka? Håret utsläppt? Uppsatt? Allt för att hitta den där perfekta kombinationen som ser helt ledig ut. Ni förstår inte hur ansträngande det är att se naturlig ut.

Sen då? Vad ska de prata om? Jobb? Ja, det var ju kul i en kvart. "Vad har du för intressen". Värsta frågan att få och fulaste att ställa. Bättre att då fråga "Vad brukar du annars göra?" Glo på TV och fixa naglarna.... Okej, där var dejten slut.

Minns själv mina senaste första dejter. Så nervös jag var. I vissa tillfällen kan jag bli riktigt ordentligt blyg. Tillfällen där man blir bedömd efter sin personlighet och utseende. Som vid en första dejt! Jag är fortfarande lite stolt att jag gått på dem ändå. Men som sagt... nervös var man. Tänk om man säger något dumt, ett skämt som inte går fram, man är inte tillräckligt intressant eller rolig. Eller, Gud förbjude, det blir en pinsam tystnad!

Men så i nervositetens klimax, precis innan man träffas och det enda man kan tänka på är huruvida man har fot-/handsvett eller mascararingar under ögonen, minns jag ett råd jag fick i ett helt annat sammanhang. "Du ska prata om det du har gjort, och det finns ingen annan som kan det bättre än du, så varför vara nervös?" 

Så det gjorde. Skitsamma och de inte tycker jag är intressant, their lost! Jag är mig själv, pratar på om det jag känner för. Funkar det, så funkar det. Funkar det inte, så var det inte så ansträngande i alla fall. Och nu sist, så funkade det ju...

Fick för övrigt ett samtal från ovannämnde vän (precis efter jag somnat) "Fatta vad kul jag har haft! Även om det här inte skulle bli någonting så har jag fått en riktigt bra kompis!"

Se, vad är det värsta som kan hända?

/K

Sisådär

Haft en sisådär vecka om jag ska vara helt ärlig. Gått omkring med en återkommande huvudvärk som jag inte riktigt vet om den beror på att det är så kvavt eller att jag håller på att vänja mig vid glasögonen.

Helgen blev dock bättre än veckodagarna. Vin och mys med roomien Jempa i fredags. Karln kom också förbi så fick se lite True Blood. Skarsgård - jag menar pojkvännen! - kan alltid få en på bra humör.

Igår blev det även bio. Vägen dit var dock inte enkel. Pojkvännen tyckte vi skulle cykla. Lagom kul tänkte jag, men tur att vi gjorde då vagnar var avstängda på Midnattsloppet här i Göteborg. Midnattsloppet innebär emellertid en jädrans massa folk som inte har en aning om hur man går på gator/trottoarer/cykelvägar. Jag missunnar ingen att spatsera på en cykelväg - men va lite uppmärksam och flytta gärna på er när ni hör ringklockor, tack. Bion var bra. Inception såklart, den ser alla nu för tiden, varför ska jag vara sämre. Första bion sen glasögonen, så första kvarten satt jag och tittade över glasögonkanten, genom glasögonen, över glasögonkanten, genom glasögonen, över glasögonkanten, genom glasögonen, över glasögonkanten, genom glasögonen, över glasögonkanten, genom glasögonen, ett öga genom glasögonen, ett över kanten, blunda ooooch av med glasögonen! och med glasögon. Sen kom jag på att filmen faktiskt börjat och försökte då koncentrera mig på popcornen. men filmen var så bra och när det är så äts inte mycket popcorn.

Idag blev det frisbeegolf. In i skogen igen! Jag börjar bli en riktigt skogsmulle. Men ingen fara människor! Jag tänker alltid behålla en bit storstad. Därav leriga klackskor... Rundan blev väl sisådär den också, likt veckan. Och när vi kom tillbaka kändes det tungt. Nu börjar det bli sisådär igen, och så ska jag på cykeln för den tunga vägen hem... gnäll gnäll gnäll i min skalle. Men då... som en skänk från ovan: "Måste du åka hem? Jag har chokladdaimtårta med apelsin jag tänkte vi kunde äta senare?" En liten glädjetår kom.

Nu har jag nämnt glasögonen två gånger här ser jag. För er som inte vet, har jag haft glasögon i drygt en vecka nu. Behöver inte ha dem hela tiden, men försöker vänja mig - går sisådär. Försökte få till lite snygga bilder på mig själv i dem - gick sisådär. Googlade fram hur man tar en bra fjortisbild - "knäpp i en vinkel snett ovanför huvudet, puta lätt med med läpparna och titta snett in i kameran för den där slimmande snedprofilen". Ja, du... Någon som har lust att ge mig en kurs? 

Hur som haver- två par, men tre bilder då andra paret har olika skalmar och bågar. Man kanske ser det...

Beach 2011?

Jag lämnar ett stort frågetecken efter denna rubrik för att lämna det öppet och inte göra misstaget att lova detta. Ända sedan 1993 har jag slutat satsa på beachen, har ändå aldrig funkat. Pressen från alla andra gör att jag blir anti och skiter i det. Men nu är det något annat som pressar mig. Det är inte utseende, vikt eller planer på en dyr bikini. Nej, det är min snålhet som sporrar mig!

Ett träningskort på Friskis&Svettis kostar för mig 2 600 kr (jag kan fortfarande räknas som student). Utöver detta har de lagt på en avgift á 100 kr per år, och eftersom jag köpt nu mitt på året så blir det totalt 2 800 kr för att trimma min kropp. Så nu måste jag gå och träna för att tjäna på detta! 

Så om vi räknar lite på det:
Ambition: träna tre gånger i veckan
Närmare sanningen: kanske två gånger i veckan
Undantag: två veckor kring jul/nyår kanske det bara blir en gång (på julafton såklart), sen är jag säkert småsjuk ett par veckor i vinter, sommaren blir alltid mindre träning, kanske en semester kommande år men då kan jag frysa kortet.

Så: 2800 kr för träningskort / (52 veckor x 2,5 ggr/v - (3 träningar i jul + 10 träningar utöver detta)) = 23,93 kr per träningstillfälle

Låter väl rimligt?

Så var det officiellt

Sommaren ÄR slut. Albumet är upplagt på facebook...

Fredag den 13e

Av säkerhetsskäl bloggade jag inte igår.

Jag hade emellertid inte så mycket otur igår. Visst, en blåbärsfläck, men det var inte på min stol. Det var betydlig värre för vissa andra. Men jag gick inte utan att det var nära ögat.

På detta säte satt jag fem sekunder innan avspärrningen kom...

Bland mölndalsbor och piller...

För cirka tre månader åkte jag på en fuling. Lite får jag skylla mig själv, jag har ju faktiskt blivit bättre uppfostrad än att ta emot okända piller från främmande män. Men denna gång var ju mannen inte lika främmande längre. 

Förra gången slutade det med en utslagen, groggy och inte alls mindre snuvig Karin i soffan.

Denna gång när jag fick piller i handen, så kallade "järntabletter", tog jag det säkra före det osäkra - och tur var väl det!

EVENTUELLA BIVERKNINGAR

Vanliga (förekommer hos fler än 1 person av 100): En del personer får en lösare eller trögare avföring än normalt av järnmedicin. Illamående och magsmärtor kan förekomma och beror på dosens storlek.

Sällsynta (färre än 1 person av 1000 drabbas): Järntabletter kan ge skador på matstrupen om de fastnar i halsen. Hudutslag.

Var särskilt försiktig med xxx...

...när du sväljer tabletten. Det är viktigt att du sväljer tabletten så snart du stoppat den i munnen, eftersom du annars kan få sår i munnen. Har du svårigheter att svälja bör du inte använda xxx .

Jag gillar min mun och hals utan sår, tack. Så tabletten slängdes in i munnen, prickade gommen, trillade ner i halsen och inom loppet av 4 hundradels sekunder åtföljdes av 4,5dl vatten. Men uuusch vad det klias! Hypokondrismärtor? Neeej...

Vad diskrimineras?

I morse när jag satt på vagnen och kikade ut genom fönstret uppmärksammade jag en reklamskylt lite extra. Jag har sett denna skylt förut och bara skakat på huvudet över hur det fortfarande är rosa fluff, skor och gulliga hundar som ska locka tjejer, men denna gång var det inte det som fångade min uppmärksamhet... eller ja, rosa fluff var ju med i bilden!

Hur kom handklovarna in i bilden?!?!

Efter att ha släppt tanken på hur reklammakarna suttit och klurat på vad som skulle vara med i kollaget, började jag tänka lite grann på huruvida detta är könsdiskriminerande reklam eller inte. Vad finns det i denna bild som faktiskt är kränkande eller befäster gamla könsroller? Att tjejer gillar rosa? Inte starkt nog tror jag. Klackskor? Jo, fast det har vi ju. Visst, skulle lika gärna kunna vara jympadojjor, men budskapet i reklamen är att SIBA har datorer för alla, så det är ju en livsstil de vill porträttera - inte bara en tjej, utan en tjejig tjej. En schtektjej som gillar rosé, har en chihuahua och dricker takeawaykaffe. Och använder handklovar...

För att jämföra lite kollade jag in kampanjen på SIBAs hemsida. Här är ett annat alternativ för det hela:

Om man nu antar att förra bilden ska spegla en tjej, skulle då denna bild spegla en kille. Det är hårt, det är eld, monster, nitar och... balsam? Ja just det ja! För att få till den där perfekta headbangningen måste en rocker först få till ett vackert hårsvall - inga konstigheter!

Jag tror faktiskt att SIBA klarar sig denna gång från att klassas som könsdiskriminerande. Det är lite på håret, då de förstärkt det hela lite med rosa och blåa sidor i kampanjbladet, men de kompletterar även med en helt neutral sida för en jetsetter. Skor, smycken och smink är det enda som tyder på att första bilden bara kan passa en tjej (jag dömer inte, bara utgår från standard (märk väl "standard", ej "normalt", jag håller mig politiskt korrekt)). De andra två är fri från könsroller, bilden ovan är för en rocker, inte nödvändigtvis en kille. Men som sagt, de nuddar lite på gränsen tycker jag... Nu återstår bara en fråga - vart får man tag i handklovar med rosa fluff???

Appråpå oväntade svar...

Många gånger kan svar vara förvånande. De kan vara chockerande, dumma (huruvida det beror på frågan lämnar jag till en annan gång), de kan vara det vi hoppades på och de vi inte hoppades på. Ibland uteblir de helt, och ibland är de inte speciella - bara inte något vi förväntade oss.

Appråpå en fråga jag skrev till en säljare på Tradera:

Hej!
Jag undrar om klänningen har axelband eller inte?
MVH
/Karin
----------------------------
Hej Karin !
Nej, det finns inte. men jag tror inte klänningen kommer att ramla av.
Mvh
xxx

1 - Hur tusan vet säljaren detta? Har hn sett mina myggbett?
2 - Iiinte riktigt anledningen till att jag frågade...

 Funderar lite på denna karmosinröda klänning... få se vad slutbudet hamnar på...

/K

Klantiga Karin Knämutter

Klantiga Karin Knämutter klarar kanske knep och knåp, men kan inte stå. Karin kullkastas och kastas kull när hon knallar på krogen. Knäna krossas mot kaklet och Klumpiga Karin Kulmage kravlar och kämpar men kommer knappt upp. Kreverande kryper kvinnan ihop som ett kadaver och kvider i sitt kval.


Kalaspinglan Karin Kissnödigs käresta kisar och får kväljningar när karln ser de knallblåa och karmosinfärgade knäna. Kollar sin kalender efter annan kurtisan.

Kreativa Karin Knasboll kväver sitt kval med kaffe och kulinarisk kaka.

Kul kan konfereras om kalenderveckan som kommit sedan knäskålarnas kulör karaktäriserades. 

/K

Det helvete som kallas nöje

Egentligen får jag väl skylla mig själv. Liseberg en vacker dag innan sommarlovet är slut, är inget för mig!

Trots detta tog erfarenheten i skallen, och jag lade inga stora pengar på åkband, utan samlade vuxenpoäng på ett åkhäfte som jag kan använda vid ett senare tillfälle om jag vill. Och tur det, för med köerna som var hann jag bara med två karuseller. 

Kön till FlumRide började alltså här i trappan, går ner hela vägen till det lilla huset i högra hörnet och sen börjar de obligatoriska serpentinkösystemet börjar!

Trots att det var riktigt roligt att göra en sommardag med polarna, så kom tyvärr bitterfittan i mig fram. Usch för turister, usch och fy för kletiga ungar, jädrans barnvagnar, blä vilka jobbiga föräldrar det finns, åhh fjortisar! Och dummast av alla - mig som gjort detta förut!

Jag har fortfarande huvudvärk...

Stockholm Pride

Tänk så mycket fördomar man har. Här har jag gått omkring och trott att homosexualitet innebär bara glitter och glamour och där det ibland förekommer lite läder. Men tji fick jag! Pridefestivalen var en helt vanlig festival - goa öltält, regn och massa lera!

Så har jag tagit två oskulder till: Deltagit i min första Gayfestival och gått i mitt första Pridetåg. 

För att göra det hela kortfattat. Syster yster, hennes partner, min systerdotter, mor samt brorsan Budda tog våra sittdynor till huvudstaden i torsdags. Där stod regent som spö i backen, men vi tog oss tappert till festivalområdet ändå. Schlagerkväll ju! Regn regn regn och lera på mina vita tygskor. Pga enorm trötthet och less på det blöta tog vi de yngsta i gänget och gick hem lite tidigare. Som straff missade jag Lena Meyer.

Fredag tog vi oss till andra sidan staden och hälsade på min kusin. Lite avundsjuk på hennes nya lya, men tröstar mig med att de har mycket arbete med den. En liten shoppingrunda hanns med, men inget införskaffades. På kvällen var det 90talstema. Min bror stod som ett dumt fån och kände inte igen något. Jag kände mig lite gammal med struntade i det och shakade loss till Dr Bombay, Emilia, Sash!, Rednex, Vengaboys med många flera.


Sen blev det lördag. Sista dagen. Vi började den i Gamla stan och herrarna Ben och Jerry, trevliga kisar de där. Sen tog halva sällskapet sig mot början av paraden och halva till mitten. Gud vilken känsla det var att gå i tåget. Kände mig nästan som en riktig kändis. Eller en "stolt syskon och vän".

Jag tror många inte förstår hur stort det är att visa sitt stöd. Jag hade inte förstått det riktigt. Folk stod och var tårögda över att folk vågade visa att de var stolta. Poliser, läkare, föräldrar, präster. 




Jag vill verkligen uppmana er som känner någon med "alternativ" livstil, att visa att det är okej. Man behöver inte gå i ett tåg för det. Bara visa att ni är stolta!

/K

Tankar vid hålen

Gårdagen: Lunch, prisjämförelser, glass, shopping, middag, shopping, biljard.

"Jag tror inte biljard är en sport som ska spelas i nyktert tillstånd."

"Jag tror inte biljard är en sport..."

One down...

Blev  en liten oskuld igår.

Första gången jag var på Nefertiti. 

Nefertiti är den första klubben jag blev tipsad om i Göteborg. Detta var till och med innan jag hade flyttat hit, så över fem år sedan, och igår fick jag tummen ur!

Klubben ligger inte riktigt i krogstråket, så det är väl ganska naturligt att jag aldrig gått dit. Jag har varit på väg några gånger. Närmast var med en kollega, men vi stod på Järntorget och kände att vi inte skulle hinna på tio minuter. En annan gång skulle jag på en spelning, blev sjuk. Jag har inte alltid haft åldern inne för stället, och inte alltid känt för att köa med risken att bli nekad.

Men igår tog Sonja och jag våra klackar och styrde kosan dit. En god vän med goda kontakter knäppte lite med fingrarna och vi traskade glatt förbi hela kön och in i värmen.

Men ärligt talat, lite överreklamerat var det.

/K

72 oskulder

Ibland är tankegången lång. För att kort fatta ner den gick det ungefär så här för mig: "Är jag en bra människa? Jo, men det är jag, tillräckligt i alla fall för att få komma till himmelen! Vad är himmelen? Enligt islam får man 72 oskulder (eg. huri). Jag vill ha 72 oskulder. Jag ska ta 72 oskulder!"

Så bestämde jag mig för att göra 72 saker jag aldrig gjort förut! För att förtydliga så använder jag "oskuld" som en metafor för något jag inte har erfarenhet från. 

Jag tyckte att detta passade bra in i mitt försök till en ny livstil; Att säga JA mycket oftare. Att ge allt en chans och pröva saker åtminstone en gång! Denna livsstil har jag försökt anamma senaste åren, men det har gått sådär. Men 2010 är mitt år, och jag har tagit fler chanser. Gått på fest där jag i princip inte känner någon, följt med på något jag inte riktigt vetat om jag vill göra, tackat ja till saker jag annars hade varit väldigt pessimistisk till och mycket mer. Och det har gått bra. Jag har träffat nya trevliga människor och känner inte att jag har slösat någon tid. Jag har inte vunnit varje gång, men jag har aldrig förlorat! Nu tänker jag inte gå in så mycket mer på dessa chanser då vissa av dem är rätt privata. Men kort sagt har jag slutat vela och tveka. Får jag en möjlighet så tar jag den.

Så åter till oskulderna. Jag tänker inte sätta upp något tidsram för detta - man ska inte stressa. Jag tänker inte heller sätta upp några kriterier för oskulderna. Känns det som något nytt för mig är det det. Det kan vara ett ställe jag aldrig besökt, en maträtt jag aldrig ätit eller lek jag aldrig lekt. Jag ska dock särskilja på vad som är en oskuld och vad som bara är något jag sällan gör men nu sagt ja till.

Jag har egentligen redan tagit ett fåtal oskulder, men för räkningens skull tänker jag nollställa och börja om. Så håll utkik för kommande händelser!

I helgen ser det dock inte ut som någon oskuld blir tagen, men sagt ja till lite grejer jag för ett år sedan hade varit för lat och pessimistisk till att göra.

In the end of the day, mate - it doesn't matter!

/K

En dag på stranden

Så stranden idag. Var inte särskilt varmt, men lite sol fick vi på våra ryggar. Det blev en barnstrand denna gång, och det märktes. Sand överallt och 25 olika typer av föräldrar.

Många föräldrar idag, verkar använda sina ungar som accessoarer. Dessa känner man igen på att ungarna har Ed Hardy-badkläder och kameran är ständigt uppe. Föräldrar ropar onödigt mycket på ungarna.

Sedan har vi de som inte riktigt fattat att de tog med ungarna till stranden, utan gick dit med sina kompisar och ungen i väskan. Dessa kan vara svåra att upptäcka då ungen oftast är 200-300 meter ifrån sina ägare. Oftast är barnen nakna, och återvänder till sina föräldrar när de är hungriga.

Sen finns det de erfarna. Föräldrarna som har samma badkläder från förra året, snmörjer in ungen i 60 solfaktor varje kvart. Vet exakt vad ungen är och hinner med alla "titta på mig" samtidigt som de dukar fram maten felfritt utan sand, byter om både sig själva och ungarna, fäller upp en solstol med han och skriver en doktorsavhandling samtidigt.

Sen finns det orginal. Som denna... 

Vet inte riktigt hur jag ska kategorisera en farsa som känner ett behov av att öla på stranden när han är där med frugan och tre barn...
Kände mig faktiskt lite upprörd... Både för att det faktiskt är olagligt att dricka på allmän plats och väldigt dåligt exempel av en småbarnspappa att göra detta framför sina och andras barn. Men framförallt för att han av allt dricker Bright!

Karin kokerskan!

Ibland överraskar jag mig själv. Jag har aldrig varit en mästerkock. Oftast klarar jag inte ens av att koka pasta utan  recept. Och det här med att krydda på måfå is not my cup of tea. Men ibland tar Jamie Oliver'n inom mig över, kniven går i 150 och saltet kastas över axeln. Cooking time!

Idag slog jag lite på stort. Efter att varit sugen på potatisgratäng ett tag, tog jag potatisen vi haft i kylen nästan för länge och lagade till en Karinstyle, dvs fettsnål! Något som sällan sker i detta hushåll... Till detta bestämde jag mig för att göra järpar. En av mina roomies fick vid den senaste storhandlingen för sig att packa in färsen vi köpte i 800g-förpackningar och fryste in. För när man lagar mat brukar man använda sig av 800g, det är normen... not! Jag har stört mig på detta, då jag inte kan tina upp och sen frysa in igen, och känt mig lite handlingsförlamad över de stora färspåsarna i frysen. Så nu tog jag tag i saken, och gjorde järpar för hela grannskapet! Sa jag att jag aldrig någonsin tillagat järpar?

Men efter lite googlande och nyförvärvad kunskap, tog jag även den lilla svampen som fanns kvar och stekte, svällde, knådade, rullade, stekta och ugnsstekte jag två formar. Lite lös i konsistensen enligt mig, men Jempa gav den klart godkänt. Jag tackar min kökshäxa ovanför matbordet för styrka, mod och att jag inte brände mig.

Så nu är vi mätta och belåtna. Men min husfruliga sida är inte över för dagen ännu. Ska dammsuga och diska lite också. Efter detta anser jag mig genomfört mina plikter som kvinna för åtminstone en månad framöver. Imorgon blir det sol/bad och slappa som gäller. Sen tvättid på kvällen, men tvätta har aldrig varit en plikt för mig - endast ett rent nöje!