Leker datorkunnig...

När det gäller min laptop så är jag väldigt bestämd över en punkt - jag ska klara allt själv! 

Jag valde ut den och köpte min dator helt själv (lite hjälp från en säljare men inte från vänner/familj). Jag installerade Windows själv och alla program därefter. Jag har vill verkligen vara självständig när det gäller detta. Och än så länge har det gått bra.

Nu sitter jag här med en extern hårddisk (som jag dock inte valde ut helt själv) och nu ska denne installeras, eventuellt formateras för att sedan fyllas med media. Kan ju inte vara så svårt, eller hur?

Men det är ändå skönt att det finns bruksanvisning!

Tre komponenter kan vara förvirrande...

The power of motivation

Det är fascinerande hur den människans psyke och kropp fungerar ibland. Hur små saker kan göra stor skillnad. Hur en sådan enkel sak som motivation (i olika former) kan göra en oövervinnlig. 

Det är inte sällan man har läst om mödrar som klarat svåra fall från brinnande byggnader för att de haft sitt barn i famnen, eller människor som överlevt sinnessjuka saker, för att kärleken är så stor. Kärlek är motivation. För ett tag sedan läste jag en bok som heter Pinocchioeffekten. I den togs flera exempel upp på människors beteende och psyke. Just kring motivation kommer jag ihåg ett par exempel specifikt.

Det första gick ut på att ett antal människor fick i uppdrag att lyfta en tyngd med pekfingret. Upp och ner, upp och ner, tills de absolut inte orkade mer. Folk stod och gjorde denna övning tills dess att svetten rann och hela armen darrade. När de sa att de verkligen inte orkade mer, gav forskarna dem en mening, och sedan orkade de upp till (nu kommer jag inte ihåg exakt-exakt) 50 % mer! Meningen de fick höra - för varje lyft du gör från och med nu får du en dollar. - Motivation

Ett annat exempel var ett försök med djur. Stödjer (heter det stöder eller stödjer? Att stötta, att stödja...) såklart inte försöket, men resultatet är lite smått fascinerande. Forskarna tog råttor/möss/någon form av gnagare och lät de simma runt i ett badkar. Såklart klarade inte gnagarna detta så länge, och de kunde inte heller klättra upp så de drunknade. Forskarna tog tid på hur länge de orkade simma runt och tog sedan ett sista gäng. Denna gången "räddade" de gnagarna bara någon minut innan de skulle tappat orken. De fick torka, mat och vila bara för att sedan åka ner i karet igen. Denna gång orkade de simma (sifforna är inte med mig idag, men det var bra länge i alla fall, säg) en halvtimma längre innan de gav upp. De hade fått hoppet om att man kunde klara det. Hopp = motivation => extra krafter.

Även om liknelsen inte är exakt så förekommer detta fenomen på något sätt hela tiden. Fastän vi är proppmätta får vi plats med lite tårta. Armhävningarna är så mycket lättare att göra när vi vet hur många vi har kvar och det är det sista att göra på träningspasset. Ja, ni kan säkert själva komma på tusen exempel till.

Ett sista exempel som jag tänkte ta upp, och som är grunden för detta inlägg. Det är hur hunger och trötthet kan försvinna. Mölndalsbon kommer hem från jobbet och är för trött för att göra något. Oj, oj, oj. Och inte åka och handla heller, något måste ju finnas i kylen! Han är sååå hungrig att han inte orkar vänta på mat. Men, vad hände? Javisst, ja! Det installerades ju ett nytt spel på datorn igår... Så utan mat eller vila sitter nu Mölndalsbon så här:

Datorspel/Lektimma - MOTIVATION

Och just nu verkar han vara inne i ett riktigt flow, så tvättning, handling och laga mat verkar bli liggande på mig. Då ska vi se... handla... kortet ligger på bordet, var är nu bilnyckeln?

Jag får väl ta fram tjeck-häftet!

Det är så dyrt att resa inom EU...

Visserligen önskade jag INTE mig det heller...

Men är inte det här höjden av ohyfs!?

Undrar vad jag mer INTE kommer att få i juklapp?

Vad är det som lurar i mörkret?

Ligger i min säng just nu, och tänkte att jag skulle unna mig själv en liten film innan jag somnar. På grund av den hetta som just nu råder på västkusten, står för en gång skull mitt fönster öppet. Och vad flyger då in och täcker min datorskärm, om inte en fin liten mal. 

Nu kan jag inte sluta höra ljud i rummet. Som jag ser det har jag fyra val. Jag kan antingen;

1. Gå och stänga fönstret. Detta skulle dock innebära att det blir extremt varmt i rummet och jag får antingen öppna dörren och troligen få sällskap av en hårig katt, eller stänga av datorn och strunta i filmen. Oavsett, så lär rummet ändå vara för varmt för att få en god nattsömn i.
2. Låtsas som att jag inte hör eller ser något. Detta är väldigt svårt, men jag klarade det ju idag när jag gick i fästingskogen barfota. Bara tänka glada tankar, men när jag kom hem har det aldrig krupit så mycket i kroppen på mig!
3. Ta fram öronpropparna och sätta i både öron och näsa, så inte kusarna kan krypa in i någon hålighet. Detta är dock ett jobbigt sätt att sova på, och risken att jag tar ut något i sömnen är stor.
4. Sova inne hos Jennifer och Sonja!

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, och snart kommer det krypa in en alligator tror jag! 

När magen kurrar...

Igår slog latheten in. Efter att ha jobbat sent, och på det sedan cyklat hem, började jag nästan gråta av lycka när Sonja föreslog hemkörd kebab till middag.

Så insurfandes på pizza.nu eller onlinepizza.se eller vart tusan Sonja styrde fingrarna, for vi i alla fall. Det blev emellertid mycket velande fram och tillbaka över vilken kebab vi ville ha. "Pommes eller klyftpotatis?" "Den har ananas, den har fårost, den har det inte..." "Är inte feferoni en korv?" - "Nej, det är peperoni!" - "Men salami, då?" "GLÖM INTE EXTRA VITLÖKSÅS!"

Efter vägbeskrivning, tydliga men artiga instruktioner angående löken och betalning dök en nedräkningstimer upp på skärmen. Om 45:00 minuter skulle vår mat anlända... Denna nedräkning blev vårt tidsfördriv kommande 43 minuter... Efter det började vi spekulera hur pizzerian kunde veta detta? Tjöt det ett larm så fort det beställdes pizza via nätet, eller tar det egentligen bara 5 minuter för dem att göra beställningen, men la på lite bufferttid för att se ordern? 

01:45 - "Nu börjar jag bli hungrig på riktigt!" 
01:30 - "Undrar om de fattar hur porttelefonen fungerar" 
01:15 - "Tänk om de kommer precis när den räknat ner!" 
01:14 - ring ring!

Även om jag gladdes över att det var riktig döner kebab i fina slamsor och inte frystorkad karré, så var väl inte maten lika imponerande som beställningsförfarandet. Det var faktiskt min oskuld i att beställa färdigmat övre nätet. Det är inte att jag inte haft kännedomen om det, eller tvekat över det. Det är bara att jag äter inte pizzeria-pizza, och den senaste gången jag var hemma och sugen på kebab och så jävla lat att jag inte kunde kalla på apostlahästarna (har hänt en gång sen jag flyttade ifrån min personliga chaufför (läs:pappa)) så fanns inte det någon pizzeria nära som hade hemkörning och därför blev det billys den gången. Men nu är körsbäret på detta poppat, och jag tvekar att jag gör om det. Nästa gång - lagar jag maten!

Teknikens under

Min dator är mitt liv, men precis som mitt liv finns det baksidor. 

Jag gillar inte:

• När sökmotorsgenvägen i navigeringsfältet ändrar sökmotor av sig själv.
• När min Multi-Gesture Touchpad goes överkänslig och zoomar in/ut skärmen, byter fönster, hoppar i meningar, går bakåt en sida, markerar text.
• Att Numlock stängt av sig när jag startat om datorn.
• Att den lilla dummie-plastgrejjen som sitter där man ploppar in SDkortet, fastnar om man sätter den åt fel håll. Skriv ett enkelt "this way up" fgs!
• Att det tar sådan lång tid för mig att se när Jennifer och Sonja uppdaterat sina bloggar. Är det för att vi delar router? Det vore ju sinnesjukt, då borde det ju gå ännu snabbare!
• Att den automatiska stavningskontrollen inte känner av vilket språk jag skriver på.
• Att jag kan ha 25 saker uppe samtidigt. Min gamla dator hade inte den kapacitet och dog då, men nu när min fina dator klarar allt så finns det inga begränsningar!

Nej, usch vilket gnäll på mig! Nu måste jag bort från mitt liv (läs; dator) och ut i solen. Vakna Sonja!!!

Kvinnor kan!(?)

Det är inte riktigt officiellt ännu då jag inte har hunnit tagit mig till skatteverket än, men har numera blivit en frölundabo. Hittills består livet av torget, mackor och att skeda i sängen. Men detta ska bli ungmöslyan numero uno!.

Har jobbat rätt mycket senaste tiden, och all övrig tid som egentligen inte funnits har lagts åt packning och att försöka bevara det lilla vett jag har kvar i skallen. Känner mig inte helt mental i fas, men det är väl inte så konstigt egentligen. Just nu är nya lyan kaos, och jag och Jennifer har snabbt konstaterat att vi behöver fler byråer och garderober och rakt av avlastningsytor. Närmaste dagarna kommer lägenheten stå i fokus, men behöver verkligen plugga. Men först och allt sömn! Har räknat lite på det, och jag har inte haft en morgon utan väckarklocka på 17 dagar. Så idag, oavsett hur mycket jag har att göra, har jag sovit! Träningsvärk har jag också. Och ont i halsen. Gjort varmt te, och ska se om jag hittar minan noskapin. Det mesta är uppe nu, men en kartong och två påsar kvar. Sen lägger jag mig nog i sängen ett tag till.  Är avundsjuk på vissa som har helt ny säng, men jag får vara glad att jag har en sängpartner närmaste veckan i alla fall.

Och framförallt! TV'n är uppe. Helt sjukt vad svårt det var då. Inte för att jag gjorde så mycket, men Jennifer tyckte det var svårt. Sådana där verktyg som slagborr och borrhammare (kom igen, ordet låter ju klart påhittat) är en komplott. Verktyg gjorde för män så de kan styla framför kvinnorna och sen skratta när vi inte kan få igång verktyget - för de har byggt in en gömd spärr de inte visar oss. En konspiration jag säger!

Ska upp till Sundsvall och MamaPapa nästa helg. Se brorsan skådespela lite, ser verkligen fram emot det. Jag har missat så mycket på den fronten, att det känns som att jag tar igen fyra år på två föreställningar.

Men jag vill väl egentligen säga till alla att jag mår rätt okej. Det är jobbigt emellanåt när saker inte blir som man har tänkt sig. Men folk är som folk är, det är inget överraskande och det är  bara att ta det och inte gå och älta. Jag är vacker och stolt över mig själv, och även om uppmärksamhet är kul, behöver jag inte bekräftelse. Stundtals är jag svag, men i det stora hela är jag en stark kvinna. Och jag metar...

Beklagar för det dåliga bloggandet, men jag och Jempa delar för tillfället på en dongel. That reminds me, note to self: ring ComHem...

/K

Bara en månad kvar...

Jaha, bara en månad kvar på detta år, och inte har det hänt mycket.

För jävligt egentligen. Fortfarande arbetslös och hängig. På fredag har jag tenta och inte har jag läst på så ordentligt heller. Men det är Brand Management, samma skit jag läst i några år nu så det borde väl gå okej. Mer orolig för grupparbetet som ska in om två veckor, och jag får ingen kontakt med mina gruppmedlemmer.

Sitter nu och kikar på en ny dator. Måste få tummen ur. Men det är ju en djungel! Skiljer sig lite i pris men så har ena fått grymt betyd på 3Dmark06, men har då pissliten hårddisk, eller så stor hårddisk och stort ramminne, men en celeron-processor, vilket jag tydligen absolut inte ska ha. Fast egentligen spelar det ingen roll vad jag har enligt vissa, för jag kan ändå se på film och surfa på alla datorer. "Bra" tänker jag, för då kan jag ju koncentrera mig på den viktigaste egenskapen hos en dator - utseendet! Nehe, för då hade den ett grafikkort med delat minne, och det vill jag inte ha?

Funderar på att dra ut till INET och bara gå fram till första bästa säljare, ge han lite pengar och säga att han ska ge mig den snyggaste och bästa datorn för dom pengarna. Ska väl inte vara så att jag ska behöva sitte med 35 flikar i 4 internetfönster för att jämföra.

Har som mål att fixa en ny dator innan Sundsvall. Dvs 21 dagar kvar...



Måste förnya försäkringen på bilen också... Kommer sitta med 35 flikar i 4 internetfönster för att jamföra alla bolag. Finns det ingen som bara kan fixa detta gratis, snabbt och ärligt åt mig. JAg skiter i vuxenpoängen, gör allt åt mig!