fredag 26 februari 2010

Ännu en helg.

Vad tiden går fort, hinner knappt med mig själv. Men i detta snökaos, kanske det är lika bra. Nu när allting börjar smälta, funderar jag på att bosätta mig i min säng.


Förra helgen var härlig. Först jobba i snökaoset, men efter många om och men kom jag hem till Hilda, jag menar Frida! Såg schlagern och gissade rätt - igen - på vilka som skulle gå vidare. Dagen efter hade det tillfälligt slutat snöat, men trafiken var ju totalt crazy! Tog mig över en timme att ta mig från Frida och hem. En resväg som brukar ta 20 minuter. Tur i oturen var H hemma och fixade lite grejjer, så snäll som han var väntade han in mig och skjutsade ut mig till Vinitis. Brukar vara nog bökigt att ta sig dit så är glad att jag fick skjuts. Fick jag träffa ChaCha igen!


Och det var så härligt att träffa tjejerna igen. Käka lite gott, snacka lite skit, och spela massa spel! Var härligt att känna stödet också. Trodde allting kändes bättre, men vissa grejjer är fortfarande svårt att ta sig igenom. Men det är härligt att veta att jag får bryta ihop om jag behöver, jag får vara tråkig om jag känner för det. Och jag får sitta och asgarva om jag vill det med!


Sen kom veckan. Jobb i måndags igen. Tisdag träffades jag med min blivande roomie Jennifer. Stackarn var helt nervös inför sin resa till Turken. Vilket jag förstår. Hennes resa har blivit ombokad flera gånger om och det är andra gången i hennes liv hon flyger. Men vi fick lite fikat gjort och bestämde lite praktiskt kring lyan. Börjar se fram emot nu att flytta. Få måla lite och dona, men ser inte fram emot bodelningen. Vet att det kommer bli en massa tjafs, och jag är ju som jag är. Alltid för snäll för mitt eget bästa, men när jag försöker att inte vara det blir jag bara överdrivet aggressiv. Men va fan, jag är kvinna - ska det inte vara så?

Onsdag spenderade jag i Malmö! Älskar den staden, helt underbar. Och gick inte mycket vilse heller. Det är en helt skön stad. Bra tempo, bra shopping, vackra gator med caféer och småshoppar och många muséer också. Bara bra stad. Sen såg jag skogssmurfen på tagstation när jag skulle hem också! Karin kändiskåt is my name!

Igår kom syrran och Zaga, lillfjanten åker hem idag, men syrran stannar till söndag. Blir lite film, mys och bara ren systra-kvalitetstid!

Nu kom maten! Cya ya!


Och Lisa : Vi får väl se om detta....



fredag 19 februari 2010

Rädda världen

Jag har väl aldrig varit ett fan av dessa katastrofhyper. Tycker att allt känns som stora jippon så fort någont exlusivt händer i världen. Men det får människor att bry sig mer än vanligt, och det är väl bra.





Detta är då en remake av Michael Jackssons klassiker.  Personligen föredrar jag orginalet, men tycker denna är väldigt bra också. Mina favoriter är dock Fergies tröja och att Jeff Bridges är med!


Nu är det alltså Haiti som gäller. Självklart innebär en katastrof mer akut behov av hjälp, men jag undrar hur mycket företag och kändisar verkligen bryr sig och hur mycket det utnyttjar det för att få goodwill. Kan man göra två flugor på smällen är väl alltid det bra, men jag gillar inte det här med att ge folk skuldkänslor. Galor för att ge pengar, galor som gör att du sätter dig framför TV'n med lite chips och underhållning, för att du ska känna dig extra skyldig och skänka ännu mer!



Jag är för att ge, men anser att ingen har en skyldighet att ge! När jag blev 18 år började jag på månadsbasis skänka 100kr till Röda Korset. Efter ett tag ringde de och frågade om jag ville höja till 125 kr, vilket jag gjorde. Jag hade råd, det var inte mycket pengar. Nu, med tanke på min situation, arbetslös med minimala inkomset, valde jag att avsluta mitt givande. Min tanke var att så fort min ekonomiska situation stabiliserats ska jag börja ge igen, men fastän det inte är mycket pengar vill jag inte ge just nu. Jag måste se till mig själv innan jag kan se till någon annan. Men som RK har ringt och tjötat på mig! Sist blev jag riktigt förbannad. Minst en gång i månaden har de ringt. Och när jag säger nej till 100 kr/mån, frågor de om 25kr/mån. När jag säger nej till det, frågar de om 500kr engångssumma, 100 kr engångssumma, 25 kr engångssumma?! Det är ju så lite pengar, det har ju alla råd med. Men jag tänker inte ha dåligt samvete! Det är fruktansvärt vad dessa människor har råkat ut för, men jag har ingen skyldighet att hjälpa! Coca Cola Company skänke en miljon dollar till offren i Haiti. En miljon från ett företag som är värderat till "ovärderligt", det är som att skänka 50 öre för dem. Jag har lagt en tjuga i en bössa, försök fan inte att få mig och må dåligt.

torsdag 18 februari 2010

Engel

Först när molnen har gått till sängs
Kan man i himlen se oss
Vi är rädda och ensamma
Gud vet att jag är ingen ängel...


Denna vecka är bitterljuv...

söndag 14 februari 2010

Bara en dag

Dagens Genusdiskussion: Men varför kan inte män också ha kjol?! - Därför att män har så fula ben!
Sorry Marc, inte ens du!

Trots att det är årets mest överskattade dag har jag fått exakt det jag ville: Omtanke från den personen jag måste veta bryr sig, En ros från en vacker människa, Ny hårfärg (den skimrar starkt och underbart, underbart!)


Mindblowing!

Läs snabbt igenom följande meningar!

Såg du något konstigt? Om inte, läs igen.



Såg du något denna gång? Om inte, läs en gång till, eller kanske en en gång till.

Jag är en sucker för såna här mindtricks! (Denna var ett utdrag från "När du gör som jag vill - en bok om påverkan" Henrik Fexeus)

onsdag 10 februari 2010

Här händer det grejjer!

Högt och glatt på spårvagnen tillkännager Karin att: "Nej, jag har ingen användning för trosor!" Men som vi säger där jag kommer från, den bju' ja' på!

Så då var det bestämt. Flytt på gång. Känns helt sjukt! Halva mig är helt exalterad, och andra halvan nästan deprimerad. Är lite som att hoppa från en klippa eller högsta trampolinen. Man står där uppe, vet att det är inte farligt, och man kan inte riktigt gå tillbaka. Men ändå är man så rädd, helt sjukt rädd. Sen hoppar man. Så fort man tagit steget ut kommer insikten, att nu kan man inte kliva tillbaka. Sen i luften känns det bättre, men man fortfarande lite nervös. Även om det aldrig händer så tänker man över risken att slå i botten, eller göra ett magplask! Sen landar man. Sällan blir det magplask, eventuellt lite slag på underarmarna som kan svida till, men det känns bara bra. Och så fort man når ytan igen vill bara bara upp på trampolinen, fast man kommer gå igenom samma känslor igen.

Just nu är jag nog någonstans i början av hoppet. Det jobbiga är att jag har tagit ett steg, jag ville inte riktigt ta det men vet att jag inte har något val. Och jag vet att det kommer bli bra! Så fort jag landar i vattnet kommer det att kännas grymt!


Men det här kommer gå bra, finns egentligen inget negativt med det. Bara Jennifer och jag kommer överens om planlösningen, vilket vi kommer att göra, så ordnar sig allt. Ja, wow... Det är bestämt!Herregud, två heta norrländska brudar - det kan inte bli bättre!

måndag 8 februari 2010

En ny vecka

When life gives you lemons, build a lemonade stand and use the profits of your business to buy a machine gun. Let's see if life makes the same mistake twice...
Alternativt: When life gives you lemons, throw them at mean people!

En ny vecka. Det känns inte bra att tiden går så fort, men antar att den ska göra det. Känns bara konstigt att tiden går, när det känns som att den borde stå stilla. Ingenting har ju förändrats!


Men men, ska försöka göra upp en aktivitetsplan, eller aktiveringsplan snarare. Än så länge går det okej. Kanske inte gjort alla mina "måsten", men jag gör saker i alla fall. Och jag har rätt trevligt när jag gör dem. Mamma åkte hem i onsdags, och det var grymt skönt att ha henne här, och så länge. Mammor är grymt bra alltså, har fått en helt ny syn på Mors Dag. Hon får nog mer än ett kort i år. Sen i helgen kom en gammal gymnasiepolare ner på besök. Hon gick på kurs, så blev inte jättemycket umgänge, men trevligt ändå med lite kvällssällskap.


I lördags var jag ute hos Sofie och bakade semlor och gästinvigde deras nya lägenhet. Riktigt schysst lägenhet de har fått tag i. Är glad för deras skull. Och goda semlor blev det! Ska nog aldrig mer köpa färdiga, inte för att jag brukar göra det, men någon semla i februari blir det ju varje år. Enkelt recept också, och lite mindre socker än vanligt. Vilket gör att man kan äta fler och fira med skumpa!
Blev vanillinsocker istället för florsocker men det tyckte jag nästan var det bästa med dem! Och självklart bakades de i lila bunke och serverades på lila fat!

Igår åkte jag ut till Frida på kvällen. Där bjöd husfrun på kalops, riktigt mumsigt. Och den har hållit sig i magen än så länge! "Lilla" Hilda gjorde mig sen sällskap i sängen, och som tack tog jag ut henne på en liten promenix i morse.

Nu är jag hemma. Har ringt arbetsförmedlingen som jag inte förstår mig på alls. min handläggare menar att jag ska inte ringa henne med frågor!? Ajja, ska på något allmänt informationsmöte imorgon i alla fall. Få se vad det leder till. Nu ska jag söka lite jobb och plugga lite. Man måste aktivera sig för att inte falla tillbaka till hypertänkande. Måste lära mig att ignorera saker som jag inte kan påverka och som egentligen inte ska påverka mig, saker som ligger i det förflutna, och jag måste sluta grubbla.

fredag 5 februari 2010

Tillflykt

Varför börjar man lyssna så extremt mycket på låttexter när man är i "nöd"? När Celine Dion och Phil Collins helt plötsligt sjunger om sanningar - då är det illa! Försöker hitta lite alternativ för att inte dras ner djupare i balladträsket... Garth Brooks, Johnny Logan, nej det här kan sluta riktigt illa!

I bust the windows out your car
And no it didn’t mend my broken heart
I'll probably always have these ugly scars
but right now I don’t care about that part.

I must admit it helped a little bit
To think of how you'd feel when you saw it
I didn’t know that I had that much strength
But I’m glad you see what happens when
You see you cant just play with peoples feelings
Tell them you love them and don’t mean it
you’ll probably say that it was juvenile
But I think that I deserve to smile

I bust the windows out your car
You know I did it 'cause I left my mark
Wrote my initials with the crowbar
And then I drove off into the dark

I bust the windows out your car
you should feel lucky that was all I did
After five whole years of this bullshit
Gave you all of me and you played with it

But it don’t come back to my broken heart
You could never feel I how I felt that day
Until it happens baby you don’t know pain
Yeah I did it
You should know it
I ain’t sorry
You deserved it
After what you did to me
...
You broke my heart so I broke you car
You caused me pain
So I did the same
Even though what you did to me was much worse
I had to do something to make you hurt
Oh but why am I still crying
Why am I the one who’s still crying
You really hurt me baby
really, really hurt me baby

I bust the windows out your car....


Önskar jag hade den styrkan. Men
även om jag hade det, skulle jag
aldrig kunna göra så mot chacha...