Tankar vid hålen

Gårdagen: Lunch, prisjämförelser, glass, shopping, middag, shopping, biljard.

"Jag tror inte biljard är en sport som ska spelas i nyktert tillstånd."

"Jag tror inte biljard är en sport..."

One down...

Blev  en liten oskuld igår.

Första gången jag var på Nefertiti. 

Nefertiti är den första klubben jag blev tipsad om i Göteborg. Detta var till och med innan jag hade flyttat hit, så över fem år sedan, och igår fick jag tummen ur!

Klubben ligger inte riktigt i krogstråket, så det är väl ganska naturligt att jag aldrig gått dit. Jag har varit på väg några gånger. Närmast var med en kollega, men vi stod på Järntorget och kände att vi inte skulle hinna på tio minuter. En annan gång skulle jag på en spelning, blev sjuk. Jag har inte alltid haft åldern inne för stället, och inte alltid känt för att köa med risken att bli nekad.

Men igår tog Sonja och jag våra klackar och styrde kosan dit. En god vän med goda kontakter knäppte lite med fingrarna och vi traskade glatt förbi hela kön och in i värmen.

Men ärligt talat, lite överreklamerat var det.

/K

72 oskulder

Ibland är tankegången lång. För att kort fatta ner den gick det ungefär så här för mig: "Är jag en bra människa? Jo, men det är jag, tillräckligt i alla fall för att få komma till himmelen! Vad är himmelen? Enligt islam får man 72 oskulder (eg. huri). Jag vill ha 72 oskulder. Jag ska ta 72 oskulder!"

Så bestämde jag mig för att göra 72 saker jag aldrig gjort förut! För att förtydliga så använder jag "oskuld" som en metafor för något jag inte har erfarenhet från. 

Jag tyckte att detta passade bra in i mitt försök till en ny livstil; Att säga JA mycket oftare. Att ge allt en chans och pröva saker åtminstone en gång! Denna livsstil har jag försökt anamma senaste åren, men det har gått sådär. Men 2010 är mitt år, och jag har tagit fler chanser. Gått på fest där jag i princip inte känner någon, följt med på något jag inte riktigt vetat om jag vill göra, tackat ja till saker jag annars hade varit väldigt pessimistisk till och mycket mer. Och det har gått bra. Jag har träffat nya trevliga människor och känner inte att jag har slösat någon tid. Jag har inte vunnit varje gång, men jag har aldrig förlorat! Nu tänker jag inte gå in så mycket mer på dessa chanser då vissa av dem är rätt privata. Men kort sagt har jag slutat vela och tveka. Får jag en möjlighet så tar jag den.

Så åter till oskulderna. Jag tänker inte sätta upp något tidsram för detta - man ska inte stressa. Jag tänker inte heller sätta upp några kriterier för oskulderna. Känns det som något nytt för mig är det det. Det kan vara ett ställe jag aldrig besökt, en maträtt jag aldrig ätit eller lek jag aldrig lekt. Jag ska dock särskilja på vad som är en oskuld och vad som bara är något jag sällan gör men nu sagt ja till.

Jag har egentligen redan tagit ett fåtal oskulder, men för räkningens skull tänker jag nollställa och börja om. Så håll utkik för kommande händelser!

I helgen ser det dock inte ut som någon oskuld blir tagen, men sagt ja till lite grejer jag för ett år sedan hade varit för lat och pessimistisk till att göra.

In the end of the day, mate - it doesn't matter!

/K

En dag på stranden

Så stranden idag. Var inte särskilt varmt, men lite sol fick vi på våra ryggar. Det blev en barnstrand denna gång, och det märktes. Sand överallt och 25 olika typer av föräldrar.

Många föräldrar idag, verkar använda sina ungar som accessoarer. Dessa känner man igen på att ungarna har Ed Hardy-badkläder och kameran är ständigt uppe. Föräldrar ropar onödigt mycket på ungarna.

Sedan har vi de som inte riktigt fattat att de tog med ungarna till stranden, utan gick dit med sina kompisar och ungen i väskan. Dessa kan vara svåra att upptäcka då ungen oftast är 200-300 meter ifrån sina ägare. Oftast är barnen nakna, och återvänder till sina föräldrar när de är hungriga.

Sen finns det de erfarna. Föräldrarna som har samma badkläder från förra året, snmörjer in ungen i 60 solfaktor varje kvart. Vet exakt vad ungen är och hinner med alla "titta på mig" samtidigt som de dukar fram maten felfritt utan sand, byter om både sig själva och ungarna, fäller upp en solstol med han och skriver en doktorsavhandling samtidigt.

Sen finns det orginal. Som denna... 

Vet inte riktigt hur jag ska kategorisera en farsa som känner ett behov av att öla på stranden när han är där med frugan och tre barn...
Kände mig faktiskt lite upprörd... Både för att det faktiskt är olagligt att dricka på allmän plats och väldigt dåligt exempel av en småbarnspappa att göra detta framför sina och andras barn. Men framförallt för att han av allt dricker Bright!

Karin kokerskan!

Ibland överraskar jag mig själv. Jag har aldrig varit en mästerkock. Oftast klarar jag inte ens av att koka pasta utan  recept. Och det här med att krydda på måfå is not my cup of tea. Men ibland tar Jamie Oliver'n inom mig över, kniven går i 150 och saltet kastas över axeln. Cooking time!

Idag slog jag lite på stort. Efter att varit sugen på potatisgratäng ett tag, tog jag potatisen vi haft i kylen nästan för länge och lagade till en Karinstyle, dvs fettsnål! Något som sällan sker i detta hushåll... Till detta bestämde jag mig för att göra järpar. En av mina roomies fick vid den senaste storhandlingen för sig att packa in färsen vi köpte i 800g-förpackningar och fryste in. För när man lagar mat brukar man använda sig av 800g, det är normen... not! Jag har stört mig på detta, då jag inte kan tina upp och sen frysa in igen, och känt mig lite handlingsförlamad över de stora färspåsarna i frysen. Så nu tog jag tag i saken, och gjorde järpar för hela grannskapet! Sa jag att jag aldrig någonsin tillagat järpar?

Men efter lite googlande och nyförvärvad kunskap, tog jag även den lilla svampen som fanns kvar och stekte, svällde, knådade, rullade, stekta och ugnsstekte jag två formar. Lite lös i konsistensen enligt mig, men Jempa gav den klart godkänt. Jag tackar min kökshäxa ovanför matbordet för styrka, mod och att jag inte brände mig.

Så nu är vi mätta och belåtna. Men min husfruliga sida är inte över för dagen ännu. Ska dammsuga och diska lite också. Efter detta anser jag mig genomfört mina plikter som kvinna för åtminstone en månad framöver. Imorgon blir det sol/bad och slappa som gäller. Sen tvättid på kvällen, men tvätta har aldrig varit en plikt för mig - endast ett rent nöje!

Good Västtrafik - Bad Västtrafik

Kanske är det ett marknadsföringsknep. Var hård och sträng mot kunderna så att de lär sig någon gång, men ta emot klagomål öppet så de känner att de kan få hjälp. Vad vet jag?

Förra veckan skulle jag göra det idiotiska att åka från en zon med slutdestination inom samma zon - men via en annan zon. Hänger ni med? Ni som inte är bekanta med det nya västtrafiksystemet, så kan man kortfattat säga att åka inom en zon kostar x, att åka från en zon till en annan kostar 2x, att åka inom en zon via en annan kostar fortfarande bara x, men man måste spela FÜR ELISE baklänges på kortautomaten först.

Så - på andra bussen försöker jag lugnt och sansat förklara för Busschauffören Glenn att jag först inte planerat göra denna extra tur, och därför bara tryckt som vanligt innan. Denna resa skulle nämligen räknas som byte, bara för att göra det hela lite extra intressant. Men Busschauffören Glenn hade inte tid att lyssna på mig utan hörde bara annan zon, ryckte till sig mitt kort, skrek högt för hela bussen "du tryckte fel, gör om gör rätt" och stämplade om mitt kort. Jag försökte förklara för honom att nu gick det ju åt extra kuponger för mig, men Busschauffören Glenn svarade bara att det inte fanns något som hette "kuponger" längre.

I sitt upprörda tillstånd lyckas Karin på sitt andra byte till spårvagn trycka "fel" igen, och fler kuponger dras. Ja, jag tänker fortsätta använda begreppet kuponger för kostnadsfunktionen över zoner är linjär, och därför är begreppet kuponger inte helt fel.

Hur som haver - Karin är sniken och tolererar inte att någon tar hennes pengar. Så ner till Tidpunkten (Västtrafiks information) tog jag apostlahästarna - inte spårvagnen här inte! Och där möts jag av den mest trevliga och förståeliga Västtrafikflickan. Jag började nästan undra om hon verkligen jobbade där, kanske var hon bara sommarvikarie. Hon förstår vad som har hänt, säger att hon inte ens behöver veta allt. Tar mitt kort, och fyller på de saknade slantarna. Så enkelt, så snällt, så vackert att jag nästan fällde en tår.

Så mycket kan man säga om Västtrafik, men jag lämnar det med dessa ord - They always screw up with a smile on their face!

Allt du säger måste inte vara sant, men sannolikt...

Det jag nu kommer att berätta är inte sannolikt alls, men jag garanterar att det är sant.

Som jag skrev igår så skulle det iväg och badas. Detta genomfördes. Efter det skulle den manliga delen av sällskapet spela frisbeegolf. Jag är ingen atlet och hade till för bara någon månad sedan inte ens hört talas om detta. Framför mig såg jag pojkar springa omkring med golfklubbor i vädret, försöka pricka en frisbee... eller nått. Men men, sagt och gjort. Djupare och djupare in i skogen tog pojkarna mig - jag började nästan bli orolig. Men sen kunde jag inte sluta skratta. Man ska alltså kasta en frisbee en halv kilometer bort, in i skogen, och pricka en korg. Detta hade de tänkt att jag skulle göra.

Så... Karin har alltså: spelat frisbeegolf, som jag tror räknas som en "sport", OCH gått omkring i skogen. Det var så mycket skog att jag till och med såg ett rådjur... eller, tja. Dess bakdel...

Den är liten på bilden, för skogen var så stor. Men den bruna fläcken mitt i  bilden är Bambi.
Jag är dock väldig osäker på om det kan räknas som sport. JAG TYCKTE JU DET VAR KUL, och det brukar inte gå ihop. Men som det är sagt så är golf ett sätt att förstöra en trevlig promenad på, och frisbeegolf kan jag ju knappast säga var ansträngande, även om det var svårt.

Och hur tror ni deet hela slutade? Fästingplock.

/K

Upppiggande texter

Gårdagen bestod av ett besök i en av mina favoritstäder Malmö. Tyvärr blev det inte så mycket Malmö, utan mer Lund och Burlöv, men jag är glad för det lilla. 

På Centralen innan påpekade jag för min kollega om de roliga meddelanden Espresso House (ett måste inom jobbet) har på sina muggar. Jag har vid tidigare tillfällen haft irriterande mornar, tagit mig en kaffe där och allting har blivit bra, som de lovar: 

Sittandes på Centralen i Malmö, unnade jag mig en vitaminwater. Det var inte det godaste, men det var kallt och även har fick jag läsa en uppiggande text.

Nu syns inte texten på bilden, men den handlade om trötta Fredrik Ö på kontoret som slog sönder sin snooze-knapp på mornarna. Jag reagerade först på texten, då den inte använde stor bokstav i början av ny mening. Jag fastnade och började fnissa för mig själv. Vad smart! Hemma hade vi en vitaminwater i annan smak. På denna flaska berättas det om att du ska använda dina sjukdagar till, inte att vara sjuk, utan för att "grotta ner sig i det senaste skvallret med vännerna på upper east side och bli gitarrgud i tv-spelsvärlden". I like the way they are thinking...

Innan hemfärden blev det en frappino på EH. Återigen, inte det godaste, lite för glassig för min smak, men kallt! (Det var riktigt varm i Skåne igår). Även här kände jag mig lite speciell...

LYLLO DIG. DU HAR NÅGOT GOTT ATT SE FRAM EMOT.

Nä, här blir inga barn gjorda. Nu ska det badas! Med eller utan uppiggande texter!

/K

Sommar sommar sommar...

Det gäller verkligen att ta tillvara på dagarna, och denna sommar kan ingen påstå att jag har gjort något annat. 

Grillning, Liseberg, Havet, Sjöar, Cykling... Ja, jag fyller dagarna rätt bra. Igår blev det ett litet kvällsdopp också. en fin fin avslutning på Sonjas födelsedag, och jag och Jennifer, som var de mest skeptiska, sprang ner i vattnet en andra gång!

Mer somrigt är alla bigarråer och jordgubbar som lill-J kommit förbi med. Jag hoppas det blir mer av det. 

Idag är vädret åter lite bättre, så ska ta mig en cykeltur ner till stan och uträtta lite ärenden. Blir kanske att jag svänger förbi hantverkarna och gör en liten paj igen, jag vet att de skulle uppskatta det, och jag fyller ännu en dag med lite sommar!


Sitt inte inne idag! Ut och sommra er!

/K

Vad är det som lurar i mörkret?

Ligger i min säng just nu, och tänkte att jag skulle unna mig själv en liten film innan jag somnar. På grund av den hetta som just nu råder på västkusten, står för en gång skull mitt fönster öppet. Och vad flyger då in och täcker min datorskärm, om inte en fin liten mal. 

Nu kan jag inte sluta höra ljud i rummet. Som jag ser det har jag fyra val. Jag kan antingen;

1. Gå och stänga fönstret. Detta skulle dock innebära att det blir extremt varmt i rummet och jag får antingen öppna dörren och troligen få sällskap av en hårig katt, eller stänga av datorn och strunta i filmen. Oavsett, så lär rummet ändå vara för varmt för att få en god nattsömn i.
2. Låtsas som att jag inte hör eller ser något. Detta är väldigt svårt, men jag klarade det ju idag när jag gick i fästingskogen barfota. Bara tänka glada tankar, men när jag kom hem har det aldrig krupit så mycket i kroppen på mig!
3. Ta fram öronpropparna och sätta i både öron och näsa, så inte kusarna kan krypa in i någon hålighet. Detta är dock ett jobbigt sätt att sova på, och risken att jag tar ut något i sömnen är stor.
4. Sova inne hos Jennifer och Sonja!

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, och snart kommer det krypa in en alligator tror jag! 

Jag vet ju hur det slutar...

Trots att fotboll inte är min favoritsport, har mitt öde hunnit ikapp mig och jag har detta VM sett ganska mycket av matcherna. Men egentligen, varför? Jag vet ju redan innan hur de slutar!

Hur vet jag detta? Jo, jag har koll på oraklet Paul. Hittills har den åttaarmade düsken tippat rätt i alla Tysklands matcher. Inte ett enda fel! Jag undrar hur Paul påverkar oddsen i matcherna... Hur som haver har nu calamarin förutspått finalmatchen likväl. Så även om vi alla redan visste det ändå, Spanien vinner. Om inte - då vet vi vad som står på menyn imorgon.

/K

Drömrulle

Beklagar över den undermåliga uppdateringen, men det har varit en påfrestande vecka. Detta kanske är en förklaring till mina nya, skumma, nattliga aktiviteter?

Jag är inte en våldsam person. Anledningen till detta är att de allra flesta är starkare än mig, och det är därför lönlöst för mig att ens försöka. Detta kan ha lett till att jag har förträngt en viktig sida av mig som tar sig form i mitt undermedvetna och kommer ut när jag, och alla andra, som minst anar det.

Under de senaste nätterna har min sovpartner fått utstå ett rakt karateslag i nacken samt en nagel hårt intryckt/huggen i ryggen. Jag försöker minnas om jag har drömt att jag är tvungen att försvara mig mot ninjor eller katter, men ingenting kan jag åminna mig. Jag försöker hitta andra drömlika förklaringar. Kanske drömde att jag var med i en karatetävling, eller skulle trycka riktigt hårt på en knapp. Inget vad jag kan komma ihåg.

Så naglarna är filade och ska lära mig så på mina händer för att förhindra att dett beteende upprepar sig.

Men sen slog det mig. Min sovpartner har varken blåmärken eller sår att bevisa mina gärningar! Det kanske var han som drömde? Men i sådant fall återstår en viktigt fråga - varför drömmer han om att jag slår honom?

Igår skapades även en drömrulle, som jag dock inte fått smaka på, men hoppas ska försona mina brott.

/K

Silver

Jag är långt ifrån en otoblig romantiker, bröllop är vackert, men tyvärr så är det ju inte alltid det håller, även om det inte längre är mer än hälften som skiljer sig. Att ingå äktenskap är att ingå ett avtal, men att leva i ett äktenskap - det är engagemang. Giftermål är modig, och lite dumdristigt ibland kanske. Men 25 år, det får man ta av sig hatten för oavsett, och särskilt när det gäller mina föräldrar...

Igår firade mina föräldrar silverbröllop. Detta innebär att min syster egentligen är en oäkting, och att jag duktigt nog inte är anledningen till det hela ("hon var väldigt tidig, jag vet att det bara är sju månader sedan bröllopsnatten - men det är så!").

Men trots allt verkar det som att Mama och Papa har funnit varandra. Och det är inte lättja som gör att de håller ihop. Även om de lever i en vardag och semestern gärna går i samma riktning, soffan har en fin markering efter Papa och det alltid är Mama som får planera maten, så har jag sett glimtar ibland. Glimtar av trygghet, nöjdhet och värme.


Jag är ingen krävande kvinna. Visst är spänning och romantik trevlig, men 25 år av värme... då är jag helt klart nöjd...

Grattis Mama & Papa!!!