torsdag 30 december 2010

Dags för ett break

Man märker, eller i alla fall jag, när det har blivit för mycket. Senaste tiden har jag klagat väldigt mycket. Jobbigt mycket. En riktig gnällkärring har jag gått och blivit. Så mycket att jag till och med börjat gnälla på att jag gnäller så mycket. Usch, vad mycket negativitet jag har haft den senaste tiden. Dags att göra något åt saken.

Vissa saker som hänt och som jag gnällt på kan jag faktiskt tycka varit rättfärdigat, men jag har ändå blivit lite överdrivet irriterad. Nu ska jag inte gå in på allt som har hänt, för då blir det bara ännu mer gnäll, men jag har irriterad mig över mångt och mycket den senaste tiden.

När jag för ett tag sedan såg att en kompis hade använt en ny applikation på facebook som kallades "dina favoritord" kände jag att det var dags för förändring.

Hennes mest använda ord var vackra, fina ord som "happy", "looking forward", "lovely" "wonderful" och "best". Bland mina mest använda ord fanns "lite", "måste", "hatar" och "bitter". De ord med positiv klang som jag kunde hitta bland toppen var "bra" och "vin"...

Som tur är har jag redan funnit bot innan jag var medveten om att jag behövde det. Den bästa julklappen i år blev en resa för två till Hurghada, Egypten (okej att jag fick den av mig själv, men det hade blvit ensamt om ingen följde med, så det är en julklapp!).

Imorgon bär det av mot varmare breddgrader. Bort från, inte bara kylan, utan allt som gör mig bitter. Tillsammans med Mölndalsbon som är en av de få sakerna jag inte hittar något negativt med. Jag hoppas att denna semester ger en känsla som håller i sig och ger mig nya krafter inför det nya året. Nej, förresten... Jag VET att det kommer att göra det!
/K

lördag 25 december 2010

Me, I want a hula hoop...

En gång om året (okej, ibland lite oftare) så dukas det upp till fest och det verkar som att magen inte säger stopp. Man äter tills man däser, sen äter man ännu mer ändå.Sen jäser man i soffan och undrar om det inte finns lite mer choklad. 
Därför är jag lite speciell på julafton.

Varje år försöker jag övertala mamma att plocka fram mer grönsaker på bordet. Dels för att det är kul med lite färg, men sen blir man heller inte lika dåsig av det.

Andra traditionen jag försöker köra på är träning. Gamla goa Friskis&Svettis har varje år ett jympapass på julaftonsmorgon. Hoppa och skutta till lite julmusik. Igår blev det till och med raketen i slutet! Perfekt start då man blir pigg, och så kan man äta lite extra sedan med gott samvete!

Men igår blev det ännu mer träning! I och med kusinens utrikiska pojkvän tillfördes lite nytt kring julafton och moster inspirerades och bestämde sig för rockringstävling!

Så upp med ringen över höften, puta lite med rumpan och bad att klänningen inte skulle åka hela vägen upp. And round we go!

Så kul! Och nu vet jag exakt vad mitt presentkort på Stadium kommer gå till!
Rockin' around the christmas tree
Rolig träning som faktiskt kändes (det var alltså ingen vanlig rockring utan en med vikter i). Men måste nog satsa på att ha tjockträja på mig de första gångerna, för hittade ett par/tre blåmärken runtom midjan idag...

Ikväll ska alla brända kalorier fyllas på! Middag med gamla tjejpolarna Bettan, Milfen, Lixen och Lillsyrran och sen den sedvanliga hemvändarkvällen på krogen! Gruvar mig bara för att stå i kö med leggings när det är så kallt här. Är glad att det kommer bli varmare ikväll i alla fall... sisådär -20°C bara...

Avslutar med ett engelskt göteborsskämt från gårdagen:
God fortsättning på er!
/K

fredag 24 december 2010

Apropå julskinkan

Pappa kan bli så fascinerad ibland över alla nymodernigheter...


Farsgubben - Men, vad är det här för något?
Jag - Ett mobilsmycke...
The ol' man- Är det en liten gris som tror på livet efter julen?
Jag - Hehe! Ja, precis...
Paps - Sikken optimist...
En lyckligt ovetandes gris

onsdag 22 december 2010

Lååångt upp i Norrland! Eller...?

Allt fler SJ-anställda sjukanmäler sig lämpligt i december. Urspårningar, förseningar och satans och hans moster! Får veckans kanin, telefonköer. Snö på spåret. Skyller på regeringen.Kaos överallt men spåren såg ut såhär!Men jag tycker det är rätt trevligt...

Igår for jag alltså uppöver de gamla trakterna. Förseningar hade jag räknat med, herregud det är ju jul! Men kanske inte så mycket försening.

11.42 skulle tåget gå från Göteborg, 11.42.24 avgick det. Jag pustade ut lite lätt i det tysta, man vill ju inte jinxa det. 11.56 vågar jag  på mig ett mejl där jag nämner att allt verkar komma gå smidigt. 12.03 står vi still.

Förseningarna bara ökar längst sträckan, men verkar som jag ska hinna med de tåg som går samma linje en timma senare från Huvfudstaden. Tills... fem minuter från stationen, man till och med kan se det från fönstret. Vi står stilla igen. "Trasigt godståg framför oss" heter det. "Växelfel" nämns. "Minst 30 minuter tills de kan komma och reparera"...

Så, tabellen sa 14.49, verkligheten 16.50. Men!

På tåget ropar personalen ut att de bjuder på kaffe och bulla. Så en kopp varmt i ena handen och en chokladboll i andra, jag klagar inte. Tjejen bredvid mig visar sig ha samma resrutt så tillsammans med hennes väninna traskar vi in på centralen för att få vidare information. Väl inne trodde jag först att de lagt nytt golv, tills jag märker att det är människor. Men fullt med gula västar, så haffar tag i första bästa, blir hänvisad till två kassor reserverat för människor från västkusten. I kön tog det knapp en kvart innan vi får hjälp. Och hjälp får vi. Inte bara ett nytt tåg, utan snälla SJdamen i kassan fixar sittplatser halva vägen. Plus 100 kr SJkuponger att handla för på centralen eller i bistron. 

Så medan folk står och skriker och skäller ut stackars SJpersonal, traskar vi nöjda och käkar middag i lugn och ro. 

När vi är mätta och belåtna märker vi att vårt nya tåg blivit kraftigt försenat. Men pillimariska som vi är kliver vi på det senare tåget som går innan (hänger ni med?). Lite smygande i vagnarna lyckas vi hitta tre sittplatser nära varandra som ingen kräver anspråk på under hela resan.

Sakta går det uppåt. Skulle varit framme 19.51, kom 23.55. Men jag är glad ändå. Nog en av få. Nog bara en av tre igår.

Tack tjejer (ni vet vilka ni är) för sällskapet och hoppas ni och alla andra försenade människor får en riktigt god jul!



Nu ska jag ut i den riktiga vintern.

måndag 20 december 2010

I skuggan av morgondagen

Da'n före da'n före da'n före da'n före doppareda'n. Och jag känner mig ganska tillfreds. I vanliga fall brukar denna vecka vara den stressigaste i juletider. Julklappar som ska köpas, för oss som inte bor hemma ska det packas och resas, alla andra ska få en träff innan jul. Stressa med att ta det lugnt och mysa.

Men som sagt, jag känner mig i fas. Sista julklappen inhandlades i fredags - över nätet, sånt gillar vi. Sillen lades in i lördags, paketen slogs in igår. Igår fick jag även till slut som jag ville och hann med en sväng på Liseberg. Kära Emelie hade en stund efter jobbet, och den stunden var precis lagom.

Så klappa lite djur, titta på lite ljus. Försöka få in den där känslan. Lite varm choklad och min första brända mandel!

Hot Cocoa by the fire
HoHoHo!
Sitter ute i Mölndal nu och käkar frukost. Har tyvärr råkat ut för en rejäl tabbe. Igår försökte jag vara lite kreativ i matinköpen och köpte en ny smaksättningen på filen. Citron! Oj oj oj, vad fräsht! tänkte jag. Lite syrligt sådär till mina söta flingor. Kunde inte ha mer fil... fel. Höhö... Ni vet sådana där konstiga citronkarameller där de har försökt tagit bort det sura för att bara få fram "citron"smak men det smakar bara skit. Så smakar filen! Så inget jag rekommenderar. Jag får bita i det sura äpplet och äta den gamla hederliga vaniljyoghurten.
Citronfel
I morgon åker jag upp till gamla Sundsvall. Jag har hela dagen på mig att åka, men jag hoppas ändå att SJ är sparsam med sina förseningar. Ska dricka upp mitt te och sen dra mig till the West Side och packa väskorna. Sen ikväll blir det tillbaka till Mölndal och julmysa lite!
Granen Enok vaktar paketen

lördag 18 december 2010

Jag får väl ta fram tjeck-häftet!

Det är så dyrt att resa inom EU...

onsdag 15 december 2010

En god natts sömn...

Jag börjar bli till åren och min skönhet kommer inte helt naturligt. Jag behöver min skönhetssömn. De finns dem som inte är i det behovet ännu och de som inte fattar att de ha behovet, men måste det gå ut över mig!?

Generellt så sover jag ganska lätt, det vill säga jag vaknar ofta under en natt. Detta medför att jag väldigt sällan känner mig utvilad även när timantalet i sängen borde räcka.

Som om detta inte vore nog har jag i dagsläget två stycken sängar. I den ena bor det en annan människa som jag omedvetet och dumdristigt visar hänsyn till på nätterna, vilket innebär att jag vaknar ännu lättare. Den andra sängen är placerad i våningen under tredje världskriget. Det är något sjukt som pågår där uppe. Jag vet, jag kan gå upp och säga till småglinen att före kl 9 på vardagar och före kl 11 på helger får de tamejtusan hitta på något annat än se vem som kan tillföra största kratern i parketten, men jag känner att det är föräldrarnas jobb.

Det jag vill komma till är att snälla, snälla, snälla människor - hör inte av er till mig på okristliga tider. Fyllesms och samtal kan jag ta, det är inte ofta de sker. Men vanliga ärenden... Uhuh!

Hade jag haft ett vanligt heltidsjobb, hade jag nog varit vaken för de tidiga smsen och samtalen, men inte för de sena. Nu har jag inte detta fabulösa jobb, men jag går ändå och lägger mig i rätt vettig tid. Försöker samla vuxenpoäng, vet ni!

Nu vill jag inte att någon tar illa upp här, men att alla fattar piken. Just det, ALLA. Inte bara DU, utan även du, du och du. Trodde du inte jag såg dig, även du där längst bak och du som läser över axeln på henne nu.
Resten av dagen åker mobilen på ljudlös!

Nu är jag i alla fall vaken och uppe, men inte pigg och kry. Fixa håret sen får jag väl börja ta tag i alla ärenden som tillkom mig inatt...

tisdag 14 december 2010

När ingen ser...?

Ibland, när jag tror att jag är helt själv, kan jag komma på mig själv att göra saker jag aldrig skulle göra annars. Jag sitter och mimar till spralliga låtar, sitter alldeles för brett med benen, tuggar med öppen mun och allt annat mamma sa åt mig att inte göra. Gör väl inget i min ensamhet, men tänk! Tänk om någon skulle se!

Har lite tid mellan två intervjuer på jobbet, så passade på att slå på lite musik under tiden jag gjorde lite administrering (kan ju inte erkänna på bloggen att jag bara dricker kaffe...). Helt plötsligt kommer jag på mig själv med att dansa på stolen och mima till låtarna. Inte sjunga, det kan ju höras ut, men mimar. För ingen kan ju se genom dörren!!!

Helt plötsligt är jag tvungen att slita upp dörren för att kontrollera att ingen har sett mig!

Samma sak brukar hända hemma. Jag går runt och dansar och kommer på att vem som helst kan se genom fönstrena, fastän jag bor tusen meter upp. Eller det värsta - när man sitter framför datorn, är osminkad, grimaserar lite, petar bort något som fastnat i visdomstanden som inte är helt uppe än, och man får för sig att webcamen är på. Finns ingen anledning för den att vara på, men tänk om den var det just den sekunden! Vem ska man förklara sig för!?

Eller klassikern, nu kommer ni tro att jag är galen, but you should have learned by now.... Jag går och pratar för mig själv. Ungefär som jag gör nu när jag skriver. Jag samtalar med mig själv. Och kommer på att någon kan ha sett. Jag borde införa som regel att alltid har på mig mitt headset, kan man skylla på det. "Nej, bara pratade med polaren här. Vaddå? Att jag pratar tyst så det verkar som att jag bara rör på läpparna - ingen fara, hon kan läsa på läppar!"
Vaddå? Big brother-nojja? Nej, nej...

måndag 13 december 2010

Visserligen önskade jag INTE mig det heller...

Men är inte det här höjden av ohyfs!?
Undrar vad jag mer INTE kommer att få i juklapp?

söndag 12 december 2010

Har för ont för att blogga...

Men inte för att facebooka eller nätshoppa!


Fast jag vet inte om jag orkar vänta sååå länge tills min beställning ska komma...

fredag 10 december 2010

Det är mycket nu.

Jobb, jobb, jobb. Snökaos som segar ner allt. Hinna träffa folk däremellan. Hinna köpa julljus. Köpa julklappar. Planera julklappar! Fem olika att-göra-listor. Det är mycket nu. Tur att det är kul.

Har jobbat konstant sen förra onsdagen. Långa dagar har det tyvärr blivit. Suttit  fast i snö, ramlat i snö, kastat snö....

Men mitt i allt finns glimtar. Har fått min alldeles egna "gran" och när man är fyra på kontoret och alla blir lika vimsiga av alla projekt, är det skönt att ha varandra.

I tisdags hade jag och Miss Miji B lite extra tid. Lussebullar!
I onsdags var det många som inte dök upp - smaktester som ska "slängas" i våra magar!
I torsdags var det julfest på kontoret mitt i allt - Glögg glögg glögg!
Och idag är det fredag. Mmmm... fredag. Tack vare Mölndalsbon bakdag på sitt jobb kunde jag ta med mig lite extra hembakade muffins till jobbet idag. Chokladmuffins med vaniljkräm.
Sonja mumsar muffins!
Orginalreceptet var saffransmuffins med vaniljkräm, men dessa blev det inte så många av. Men det var enkelt och extremt gott så något jag vill tipsa till alla. Tips dock att använda riktig grädde för att få rätt tjocklek, har man vanliga formar blir det 24 stycken, inte 12, samt att de ska vara inne lite längre än vad det står.

Nästa vecka blir jobb, jobb och jobbfest. Ska hinna med massa annat också. Och ikväll får vi se om det blir till att pynta storgran, smågran eller åka skridskor.

måndag 6 december 2010

Mitt i snön

Vinter är onekligen här, och media varnar för en riktig vargavinter. Solen lyser, och snön ligger vit, och vackrare jul får vi leta länge i våra minnen efter. Men allt är inte så positivt med detta vita vinterland.  Jag har alltid fascinerats över hur Västsverige varje år blir lika förvånade över snön och kylan. Spårvagnar blir sena, riktigt sena, bussar ställs in. Och SJ... ja, SJ...

Senaste dagarna har jag haft en projekt på annan ort, vilket inneburit pendlande med tåg. Med klump i halsen har jag bokat biljetter och hoppats på det bästa. I fredags slog snökaoset till på riktigt, och allt blev sent. När jag väl kom hem borde jag ha gått och lagt mig direkt, men unnade mig ett glas rött innan. Och välförtjänt det, och utan effekter dagen efter.

Men igår var det ju nästan löjligt. Riktigt pissig dag generellt sett. Missade min gratiskaffe på grund av tidsbrist. Pulsande fram i snöns med fyra st bagage ringde jag min kära kollega bullfixarn Miji B och klagade av mig. I svåra tider är det gôtt med förstående vänner och kolleger i liknande sits. Dock kunde jag inte uppehålla denna dam allt för länge och väl på stationen (där mitt tåg ännu bara skulle vara 10 minuter sent) underhöll mor min mig en timme till... 

Hmm, tänkte jag när jag kikade på klockan. Det här var inte tio minuter. Alla människor går från perrongen. Change of plans.

Ny perrong, rätt tåg. Ovetandes tågpersonal. När tågvärdinnan berättar att det skett en urspårning i Herrljunga tänkte jag på hur hemskt det skulle kunnat ha gått. När tågvärdinnan berättar att de inte vet hur lång tid det tar tills vi kan avgå med det fina tillägget; "det kan ta en halvtimma, fem timmar, det kanske inte blir klart förrän i morgon bitti", brast alla band, och jag var i princip redo att lägga mig (nej, inte på spåret, save the drama) i snön.

En till förstående kompis, fria sms. Panik över att android market inte fungerar, så fixar Mölndalsbon lite spel till mobilen. Kvart i två var jag hemma. Inte mycket sömn, även om chefen beviljade mig sovmorgon.

Idag har jag gått på autopilot. Tankeverksamheten har inte riktigt fungerat, men tack för jobb på kontoret i dag, med Miji B och Sonja som sällskap. Bara nice dag. I morgon tar jag nog tag i saken, och satsar på lite nya krafter. Det ska bli en bättre dag! Men först ett glas rött. Man måste ju få unna sig det då!

torsdag 2 december 2010

På ett café i Skövde...

Beställde sallad. Fick en burk oliver... Ja, jag har räknat den också. 49st! Jag är visserligen som jag är, men jag finner detta fascinerande.
Published with Blogger-droid v1.6.3