torsdag 2 september 2010

Mat på riktigt


Vatten, fullkornsmjöl av råg, vetemjöl, fett från nöt, blodpulver av nöt och gris, socker, koksalt, bindväv från gris, kryddor (bl a lök, kanel, koriander), animaliskt protein från gris, potatisfibrer, arom, konserveringsmedel E250. - Blodpudding är little pieces of heaven.

Det finns två saker som folk extremt rynkar på näsan åt när jag säger att jag gillar: Blodpudding och Pölsa. Och jag kan förstå dem. Det är mat man helst bara ska äta och inte tänka på innehållet. Fast å andra sidan. Jag blir inte så äcklad av innehållet heller. Inte värre än korv, palt eller pastej.

Så nu passade jag och Jempa på lite när vi är hemma och mysiga. Blodpudding och lingonsyl (och bacon för den som gillar grisrumpa). Vi längtar redan till nästa gång när vi ska äta pölsa, potatis och rödbetor. Mums!

3 kommentarer:

Jenny sa...

Men asså... Skojaru me mig? Gillar du verkligen blodpudding och bacon? Och pölsa, potatis och rödbetor? Det gör JAG OCKSÅ! Jag trodde jag var den enda av mitt slag, ett utdöende släkte... Är vi verkligen fler överlevande på denna planet? Skoj! Boe har jag inte ens fått att smaka pölsa än... och blodpudding vägrar han från start.

frikadellen sa...

Blodpudding är underbart. Fast jag brukar undvika att läsa innehållsförteckningen dock...

Karin sa...

Ingen baconmänniska men blodpudding är sååå gott! Blir bara så sällan man äter det, trots att det är billigt. Men bra att man äter sällan, då kan man längta mellan gångerna...