Att våga fråga...

"Från den stunden vi vaknar på morgonen tills dess att vårt huvud träffar kudden på natten, är våra liv fyllda med frågor. De flesta är lätta att besvara och glöms snart bort. Men vissa frågor är mycket svårare att ställa eftersom vi är så rädda för svaret... Och vad händer när vi frågar oss själva den svåra frågan och få svaret vi har hoppats på? Tja, det är då lyckan börjar." - Bob Daily

Har varit så rädd för att fråga att jag inte ens märkt av att jag försummats andra frågor.


Nu är det nog dags för lite svar.

Finns viljan...

... finns det kaviar!

Något nytt...

Gjort ännu en sak jag aldrig gjort innan....

Fördel med att vara arbetslös är att man har väldigt mycket tid. Nu med nya träningskortet tänkte jag att jag ska riktigt ta tag i träningen men också testa på pass jag annars skulle prioriterat bort. Så, imorse blev det: YOGA

Positivt: Inte så ansträngande som jag trodde, och inte så mycket spirituellt hokus pokus (pappa vet vad jag menar) som jag blivit varnad för.

Neutralt: Jag blev avslappnad och fick tänja lite, men inte mer än att jag kan slå på skön musik hemma och läsa en god bok eller när jag stretchar vanligt.

Negativt: Nej, faktiskt inte.

Så, kanske inte om det är något för mig. Men nu vet jag det i alla fall!

For the very first time...

Första ögonkastet, första "hej"-et, första kyssen... första gången man gör ett grisljud när man skrattar, första gången man spiller på sig, första plumpna skämtet. Ja, fy fan för första dejten!

Min goda vän skulle på dejt igår. Hennes andra första dejt nu sen singellivet började för henne. Mindre nervös denna gång, men oh så nervös! Vi tjejer började såklart strategiskt prata klädval. Inte för utmanande, vi vill inte verka som att vi ger bort mjölken gratis. Inte för nerklätt,vi bryr ju oss! Det var torsdag, så inte för uppklätt men ändå fint, och passande vad man än hittar på. Byxor? Leggings? Urringat? Kavaj? Jacka? Håret utsläppt? Uppsatt? Allt för att hitta den där perfekta kombinationen som ser helt ledig ut. Ni förstår inte hur ansträngande det är att se naturlig ut.

Sen då? Vad ska de prata om? Jobb? Ja, det var ju kul i en kvart. "Vad har du för intressen". Värsta frågan att få och fulaste att ställa. Bättre att då fråga "Vad brukar du annars göra?" Glo på TV och fixa naglarna.... Okej, där var dejten slut.

Minns själv mina senaste första dejter. Så nervös jag var. I vissa tillfällen kan jag bli riktigt ordentligt blyg. Tillfällen där man blir bedömd efter sin personlighet och utseende. Som vid en första dejt! Jag är fortfarande lite stolt att jag gått på dem ändå. Men som sagt... nervös var man. Tänk om man säger något dumt, ett skämt som inte går fram, man är inte tillräckligt intressant eller rolig. Eller, Gud förbjude, det blir en pinsam tystnad!

Men så i nervositetens klimax, precis innan man träffas och det enda man kan tänka på är huruvida man har fot-/handsvett eller mascararingar under ögonen, minns jag ett råd jag fick i ett helt annat sammanhang. "Du ska prata om det du har gjort, och det finns ingen annan som kan det bättre än du, så varför vara nervös?" 

Så det gjorde. Skitsamma och de inte tycker jag är intressant, their lost! Jag är mig själv, pratar på om det jag känner för. Funkar det, så funkar det. Funkar det inte, så var det inte så ansträngande i alla fall. Och nu sist, så funkade det ju...

Fick för övrigt ett samtal från ovannämnde vän (precis efter jag somnat) "Fatta vad kul jag har haft! Även om det här inte skulle bli någonting så har jag fått en riktigt bra kompis!"

Se, vad är det värsta som kan hända?

/K

Sisådär

Haft en sisådär vecka om jag ska vara helt ärlig. Gått omkring med en återkommande huvudvärk som jag inte riktigt vet om den beror på att det är så kvavt eller att jag håller på att vänja mig vid glasögonen.

Helgen blev dock bättre än veckodagarna. Vin och mys med roomien Jempa i fredags. Karln kom också förbi så fick se lite True Blood. Skarsgård - jag menar pojkvännen! - kan alltid få en på bra humör.

Igår blev det även bio. Vägen dit var dock inte enkel. Pojkvännen tyckte vi skulle cykla. Lagom kul tänkte jag, men tur att vi gjorde då vagnar var avstängda på Midnattsloppet här i Göteborg. Midnattsloppet innebär emellertid en jädrans massa folk som inte har en aning om hur man går på gator/trottoarer/cykelvägar. Jag missunnar ingen att spatsera på en cykelväg - men va lite uppmärksam och flytta gärna på er när ni hör ringklockor, tack. Bion var bra. Inception såklart, den ser alla nu för tiden, varför ska jag vara sämre. Första bion sen glasögonen, så första kvarten satt jag och tittade över glasögonkanten, genom glasögonen, över glasögonkanten, genom glasögonen, över glasögonkanten, genom glasögonen, över glasögonkanten, genom glasögonen, över glasögonkanten, genom glasögonen, ett öga genom glasögonen, ett över kanten, blunda ooooch av med glasögonen! och med glasögon. Sen kom jag på att filmen faktiskt börjat och försökte då koncentrera mig på popcornen. men filmen var så bra och när det är så äts inte mycket popcorn.

Idag blev det frisbeegolf. In i skogen igen! Jag börjar bli en riktigt skogsmulle. Men ingen fara människor! Jag tänker alltid behålla en bit storstad. Därav leriga klackskor... Rundan blev väl sisådär den också, likt veckan. Och när vi kom tillbaka kändes det tungt. Nu börjar det bli sisådär igen, och så ska jag på cykeln för den tunga vägen hem... gnäll gnäll gnäll i min skalle. Men då... som en skänk från ovan: "Måste du åka hem? Jag har chokladdaimtårta med apelsin jag tänkte vi kunde äta senare?" En liten glädjetår kom.

Nu har jag nämnt glasögonen två gånger här ser jag. För er som inte vet, har jag haft glasögon i drygt en vecka nu. Behöver inte ha dem hela tiden, men försöker vänja mig - går sisådär. Försökte få till lite snygga bilder på mig själv i dem - gick sisådär. Googlade fram hur man tar en bra fjortisbild - "knäpp i en vinkel snett ovanför huvudet, puta lätt med med läpparna och titta snett in i kameran för den där slimmande snedprofilen". Ja, du... Någon som har lust att ge mig en kurs? 

Hur som haver- två par, men tre bilder då andra paret har olika skalmar och bågar. Man kanske ser det...

Beach 2011?

Jag lämnar ett stort frågetecken efter denna rubrik för att lämna det öppet och inte göra misstaget att lova detta. Ända sedan 1993 har jag slutat satsa på beachen, har ändå aldrig funkat. Pressen från alla andra gör att jag blir anti och skiter i det. Men nu är det något annat som pressar mig. Det är inte utseende, vikt eller planer på en dyr bikini. Nej, det är min snålhet som sporrar mig!

Ett träningskort på Friskis&Svettis kostar för mig 2 600 kr (jag kan fortfarande räknas som student). Utöver detta har de lagt på en avgift á 100 kr per år, och eftersom jag köpt nu mitt på året så blir det totalt 2 800 kr för att trimma min kropp. Så nu måste jag gå och träna för att tjäna på detta! 

Så om vi räknar lite på det:
Ambition: träna tre gånger i veckan
Närmare sanningen: kanske två gånger i veckan
Undantag: två veckor kring jul/nyår kanske det bara blir en gång (på julafton såklart), sen är jag säkert småsjuk ett par veckor i vinter, sommaren blir alltid mindre träning, kanske en semester kommande år men då kan jag frysa kortet.

Så: 2800 kr för träningskort / (52 veckor x 2,5 ggr/v - (3 träningar i jul + 10 träningar utöver detta)) = 23,93 kr per träningstillfälle

Låter väl rimligt?

Så var det officiellt

Sommaren ÄR slut. Albumet är upplagt på facebook...

Fredag den 13e

Av säkerhetsskäl bloggade jag inte igår.

Jag hade emellertid inte så mycket otur igår. Visst, en blåbärsfläck, men det var inte på min stol. Det var betydlig värre för vissa andra. Men jag gick inte utan att det var nära ögat.

På detta säte satt jag fem sekunder innan avspärrningen kom...

Bland mölndalsbor och piller...

För cirka tre månader åkte jag på en fuling. Lite får jag skylla mig själv, jag har ju faktiskt blivit bättre uppfostrad än att ta emot okända piller från främmande män. Men denna gång var ju mannen inte lika främmande längre. 

Förra gången slutade det med en utslagen, groggy och inte alls mindre snuvig Karin i soffan.

Denna gång när jag fick piller i handen, så kallade "järntabletter", tog jag det säkra före det osäkra - och tur var väl det!

EVENTUELLA BIVERKNINGAR

Vanliga (förekommer hos fler än 1 person av 100): En del personer får en lösare eller trögare avföring än normalt av järnmedicin. Illamående och magsmärtor kan förekomma och beror på dosens storlek.

Sällsynta (färre än 1 person av 1000 drabbas): Järntabletter kan ge skador på matstrupen om de fastnar i halsen. Hudutslag.

Var särskilt försiktig med xxx...

...när du sväljer tabletten. Det är viktigt att du sväljer tabletten så snart du stoppat den i munnen, eftersom du annars kan få sår i munnen. Har du svårigheter att svälja bör du inte använda xxx .

Jag gillar min mun och hals utan sår, tack. Så tabletten slängdes in i munnen, prickade gommen, trillade ner i halsen och inom loppet av 4 hundradels sekunder åtföljdes av 4,5dl vatten. Men uuusch vad det klias! Hypokondrismärtor? Neeej...

Vad diskrimineras?

I morse när jag satt på vagnen och kikade ut genom fönstret uppmärksammade jag en reklamskylt lite extra. Jag har sett denna skylt förut och bara skakat på huvudet över hur det fortfarande är rosa fluff, skor och gulliga hundar som ska locka tjejer, men denna gång var det inte det som fångade min uppmärksamhet... eller ja, rosa fluff var ju med i bilden!

Hur kom handklovarna in i bilden?!?!

Efter att ha släppt tanken på hur reklammakarna suttit och klurat på vad som skulle vara med i kollaget, började jag tänka lite grann på huruvida detta är könsdiskriminerande reklam eller inte. Vad finns det i denna bild som faktiskt är kränkande eller befäster gamla könsroller? Att tjejer gillar rosa? Inte starkt nog tror jag. Klackskor? Jo, fast det har vi ju. Visst, skulle lika gärna kunna vara jympadojjor, men budskapet i reklamen är att SIBA har datorer för alla, så det är ju en livsstil de vill porträttera - inte bara en tjej, utan en tjejig tjej. En schtektjej som gillar rosé, har en chihuahua och dricker takeawaykaffe. Och använder handklovar...

För att jämföra lite kollade jag in kampanjen på SIBAs hemsida. Här är ett annat alternativ för det hela:

Om man nu antar att förra bilden ska spegla en tjej, skulle då denna bild spegla en kille. Det är hårt, det är eld, monster, nitar och... balsam? Ja just det ja! För att få till den där perfekta headbangningen måste en rocker först få till ett vackert hårsvall - inga konstigheter!

Jag tror faktiskt att SIBA klarar sig denna gång från att klassas som könsdiskriminerande. Det är lite på håret, då de förstärkt det hela lite med rosa och blåa sidor i kampanjbladet, men de kompletterar även med en helt neutral sida för en jetsetter. Skor, smycken och smink är det enda som tyder på att första bilden bara kan passa en tjej (jag dömer inte, bara utgår från standard (märk väl "standard", ej "normalt", jag håller mig politiskt korrekt)). De andra två är fri från könsroller, bilden ovan är för en rocker, inte nödvändigtvis en kille. Men som sagt, de nuddar lite på gränsen tycker jag... Nu återstår bara en fråga - vart får man tag i handklovar med rosa fluff???

Appråpå oväntade svar...

Många gånger kan svar vara förvånande. De kan vara chockerande, dumma (huruvida det beror på frågan lämnar jag till en annan gång), de kan vara det vi hoppades på och de vi inte hoppades på. Ibland uteblir de helt, och ibland är de inte speciella - bara inte något vi förväntade oss.

Appråpå en fråga jag skrev till en säljare på Tradera:

Hej!
Jag undrar om klänningen har axelband eller inte?
MVH
/Karin
----------------------------
Hej Karin !
Nej, det finns inte. men jag tror inte klänningen kommer att ramla av.
Mvh
xxx

1 - Hur tusan vet säljaren detta? Har hn sett mina myggbett?
2 - Iiinte riktigt anledningen till att jag frågade...

 Funderar lite på denna karmosinröda klänning... få se vad slutbudet hamnar på...

/K

Klantiga Karin Knämutter

Klantiga Karin Knämutter klarar kanske knep och knåp, men kan inte stå. Karin kullkastas och kastas kull när hon knallar på krogen. Knäna krossas mot kaklet och Klumpiga Karin Kulmage kravlar och kämpar men kommer knappt upp. Kreverande kryper kvinnan ihop som ett kadaver och kvider i sitt kval.


Kalaspinglan Karin Kissnödigs käresta kisar och får kväljningar när karln ser de knallblåa och karmosinfärgade knäna. Kollar sin kalender efter annan kurtisan.

Kreativa Karin Knasboll kväver sitt kval med kaffe och kulinarisk kaka.

Kul kan konfereras om kalenderveckan som kommit sedan knäskålarnas kulör karaktäriserades. 

/K

Det helvete som kallas nöje

Egentligen får jag väl skylla mig själv. Liseberg en vacker dag innan sommarlovet är slut, är inget för mig!

Trots detta tog erfarenheten i skallen, och jag lade inga stora pengar på åkband, utan samlade vuxenpoäng på ett åkhäfte som jag kan använda vid ett senare tillfälle om jag vill. Och tur det, för med köerna som var hann jag bara med två karuseller. 

Kön till FlumRide började alltså här i trappan, går ner hela vägen till det lilla huset i högra hörnet och sen börjar de obligatoriska serpentinkösystemet börjar!

Trots att det var riktigt roligt att göra en sommardag med polarna, så kom tyvärr bitterfittan i mig fram. Usch för turister, usch och fy för kletiga ungar, jädrans barnvagnar, blä vilka jobbiga föräldrar det finns, åhh fjortisar! Och dummast av alla - mig som gjort detta förut!

Jag har fortfarande huvudvärk...

Stockholm Pride

Tänk så mycket fördomar man har. Här har jag gått omkring och trott att homosexualitet innebär bara glitter och glamour och där det ibland förekommer lite läder. Men tji fick jag! Pridefestivalen var en helt vanlig festival - goa öltält, regn och massa lera!

Så har jag tagit två oskulder till: Deltagit i min första Gayfestival och gått i mitt första Pridetåg. 

För att göra det hela kortfattat. Syster yster, hennes partner, min systerdotter, mor samt brorsan Budda tog våra sittdynor till huvudstaden i torsdags. Där stod regent som spö i backen, men vi tog oss tappert till festivalområdet ändå. Schlagerkväll ju! Regn regn regn och lera på mina vita tygskor. Pga enorm trötthet och less på det blöta tog vi de yngsta i gänget och gick hem lite tidigare. Som straff missade jag Lena Meyer.

Fredag tog vi oss till andra sidan staden och hälsade på min kusin. Lite avundsjuk på hennes nya lya, men tröstar mig med att de har mycket arbete med den. En liten shoppingrunda hanns med, men inget införskaffades. På kvällen var det 90talstema. Min bror stod som ett dumt fån och kände inte igen något. Jag kände mig lite gammal med struntade i det och shakade loss till Dr Bombay, Emilia, Sash!, Rednex, Vengaboys med många flera.


Sen blev det lördag. Sista dagen. Vi började den i Gamla stan och herrarna Ben och Jerry, trevliga kisar de där. Sen tog halva sällskapet sig mot början av paraden och halva till mitten. Gud vilken känsla det var att gå i tåget. Kände mig nästan som en riktig kändis. Eller en "stolt syskon och vän".

Jag tror många inte förstår hur stort det är att visa sitt stöd. Jag hade inte förstått det riktigt. Folk stod och var tårögda över att folk vågade visa att de var stolta. Poliser, läkare, föräldrar, präster. 




Jag vill verkligen uppmana er som känner någon med "alternativ" livstil, att visa att det är okej. Man behöver inte gå i ett tåg för det. Bara visa att ni är stolta!

/K