tisdag 12 augusti 2008

En kväll inte som andra...

Var på Way out west i helgen. Nått privilegium ska man ju ha för att ha jobbat på ett ställe över ett år, och det kom i möjlighet i att få jobba på festivalen och därmed gratis inträde. Jobbet gick gôrbra och tiden gick extremt fort så det var nästan bara värt det. Men jag hade inte velat missa resten.

Fredag så började vi (jag och ett par kollegor) se på Sigur ros, men ansåg att vi inte riktigt var i den behövda stämningen för att stå och lyssna på dem. Vi gick hem till ena kollegan, som fixade farligt goda drinkar, för att uppnå den stämningen för att sedan återvända till festivalen och skåda Broder Daniels sista spelning. Första delen av uppdraget misslyckades vi väl inte helt med, men se Broder Daniel.... vi hann ganska precis för att höra publikvrålet och möta de 20 000 människorna... motströms... Vi missade det. Jag skulle upp dagen efter för att jobba på kontoret och gick därför duktigt till Chalmers och tog en öl... Men vad tusan! Lyckas Lucia få in en före hela kön kan man ju inte bara svika och gå hem. Lyckades överraskande problemfritt komma upp och jobba hela dagen efter.

Så lördagen började och var till hälften lik fredagen, men stannade denna gång kvar på området och såg Flaming Lips. Grymt bra band! Har inte hört dem tidigare, inte vad jag kan minnas i alla fall, men deras spelning var bland det mest underhållande jag har sett. Hela alltet börjar med att Wayne Coyne (sångaren) rullar ut i en stor badbollsbubbla ut i publiken. Efter detta fylls scenen med teletubbies och resten går bara inte att beskriva. Efter spelningen vände vi oss om och såg the one and only Neil Young dra av ett par tre låtar. Går inte att förneka att han är grym, både på gitarren och sången, men jag är väl så stort fan. Så vi gick vidare för att lyssna lite på Lykke Li och efter detta kom jag och Lucia på att vi var lite hungriga och inte hade ätit på rätt så många timmar....
(bild GP.se)

Så ner på Götets bästa kebabställe - II Longstreet Grillhouse - Delade på en falafeltallrik och tjötade ett bra tag. Sedan var vi redo för kvällens första öl(!). Vid det här laget var klockan ungefär 01:15... Festivalstämning! Helt sjukt svårt att få tag i en öl vid den tidpunkten. Men efter nekat inträde på tre ställen hann vi med en öl på ett ställe innan det stängde, och sedan lyckades Lucia återigen få in oss på ett annat ställe för att hinna med en till kall en och lite svängom innan kvällen fick avslutas.

Så inte riktigt så många spelningar och öl som det var planerat, men en grymt rolig helg likväl.

Flaming Lips - Yoshimi battles the pink robots
Flaming Lips - The yeah yeah yeah song

söndag 3 augusti 2008

Döm inte andra öppet... tack!

På förhand ber jag om ursäkt för detta inlägg, som till stor det kommer vara ett mindre utlopp för min irritation.

"Tatueringar är uttryck för hat, det står i bibeln. Du ska inte klottra på vad Gud har gett dig, det är hänsynslöst."

Det är vad den feta, skalliga, uppnosiga gubbjäveln sa till mig (ja, säger man så till mig så är man en fet, skallig, uppnosig gubbjävel... plus att han var det). Vad ska man svara på detta. Det är lite konstigt att jag trots tre år i telefonsäljar/undersökarbranchen inte har vant mig ännu, men jag blir lika förvånad en person tror att de har rätt att utan anledning förolämpa en okänd människa. Det om något är väl hänsynslöst mot Gud! "Du skall älska din nästa såsom dig själv" - ring a bell? Fast är man en lönnfet gubbe så kanske man inte älskar sig själv alls...

Och jag tar hand om det Gud har gett mig. Han gav mig grunden till min kropp, jag arbetade fram den till vad den är idag. Sure, det är ingen killerbody som vissa andra människor har (pik mot Lisa), men den är inte så pjåskig. Och jag smyckar den hur jag vill. Visserligen är en tatuering mer eller mindre permanent, men inte mer "klotter" än lösnaglar, löshår eller smink för den delen. Det vore skam att inte förgylla och visa denna kropp som Gud givit mig.

Sen vet inte jag vilken bibeln den snubben läser, men jag har inget minne av att tatueringar skulle vara tecken för hat. Däremot är att ställa sig jämte med Gud ganska så mycket övermod enligt min mening - dödsynd! Gud, och endast Gud, har rätt att döma folks handlingar (detta inte hänsynslöst mot rättsväsendet som inte är till för att döma folk efter deras moral och etik utan för att upprätta en balans i det kaos vi kallar vardag).

Och att folk orkar bry sig. Visst, nu är väl jag lite dubbelmoraliskt som sitter och spiller ut min aggressivitet här, men jag tog illa vid. Om han ser en person som han enligt sin egen mening har gjort ett fel, varför lägga energi på att bli upprörd, säga till denne person som då också kan komma att behöva lägga energi på att blir förbannad. Räkna till tio och håll käften för tusan! Hata inte utan älska passivt, så en rätt så smart tjej till mig en gång. Det tar mycket mindre energi.

Så, nu ska jag väl kunna släppa detta och återgå till min extremt stökiga lägenhet...