tisdag 31 januari 2012

My cup of tea

Ett kinesiskt ordspråk lyder: "Att kyssas är som att dricka te ur en tesil, man kan aldrig få tillräckligt!". Och det håller jag med om.

Som sagt var Zofy här i helgen, och samtidigt som vi inte direkt gjorde något särskilt, var vi ändå ute hela dagarna och slut på kvällarna. En av våra strapatser tog oss till Söder, där vi vandrade bort mot Monopols näst billigaste gata. En av Zofys arbetskamrater hade tipsat om en tebutik i området, och vi tänkte att om det är det första spontana som en före detta stockholmare tipsar om när någon ska dit över helg, då måste vi spana in det. Vi ställde oss på vid gatunummer 1 (för såklart visste vi inte vart på gatan den låg) och började gå.

Den var dock ganska lätt att hitta. Gick inte att ta miste på en av de vanliga tebutikerna. Burkar, mystiska färger, torkade jasminblommor och personal i uniformer. Jag skulle jättegärna vilja tipsa om denna butik, men någonting hände som gör att jag biter mig i läppen.

Det finns många saker jag har svårt för, och en av dem är när någon gör en sådan uppenbar tabbe att man bara vill ge dem presentkort på kurs i sitt eget jobb. Personalen kunde säkert te, det säger jag inget om, men de var inte de charmigaste i högen.

Zofy, som är som hon är, brer på lite med dialekten och berättar för kassörskan att hon åkt ända från Götlaborg för att besöka denna butik! Hon berättar att hennes kollega tipsade om något som hette "Söder special?". Kassörskan frågar om hon inte menar söderblandning, för någon special har de inte. Zofy blir lite osäker, för söderblandning finns ju på andra ställen också, kan det varit verkligen var det. Och där blev stinsan i kassan total förnärmad! Nej! Söderblandning finns ingen annanstans, de har originalet, alla andra är sämre kopior och i Göteborg har de plagierat Söderblandningen till något de kallar Söders höjder, men det är ju inte ens i närheten av deras!

Lugna ner daj jänta! Du va inte ens påtänkt när butiken öppnade så kan det inte vara så att marknaden fungerade som den brukade och det skapas efterföljare av en populär säljare? Annars kan du ju åka till Genève och käka lite Café de Paris också. Jaha, den Knorrkopian var okej? Okej!

Det känns bara så enkelt att inte snäsa till åt en kund. Och absolut inte påstå att den staden kunden kommer ifrån gör simpla kopior på saker. Jag lovar, det här är inte en "göteborgares" bitterhet mot 08orna. Det här är en före detta arbetslös, och en som har sett många vettiga människor som har haft svårt att få ett vettigt jobb's bitterhet på människor som inte bryr sig om att klara av ens den enklaste arbetsuppgiften. Var inte otrevlig mot en kund!

Men jag skulle vilja kunna tipsa om butiken. För i övrigt var det bra pris och fräscht te.
nami nami
En till kopp kanske? Ja, tack!

lördag 28 januari 2012

My two left hands...

Zofy is in town, så vi tog oss an stan. Men shoppingen gick väl sådär. Vi är bättre på att dricka vin, kan vi lugnt konstatera.

Lite rea på en bra dambutik. Blev ett par örhängen sen hittade jag tumvantar för 20kr! Wow, vilket kap - tänkte jag... Men något var knas. När jag tog på mig dem, kände jag att det var fel. Något var fel...
Hur jag än vrider och vänder, så har jag två vänsterhänder!
Tänkte att jag tröstar mig med ett halsband på rean, som jag tittat på ett tag ändå. Men när vi kom hem och jag skulle plocka upp den ur påsen följde halsbandet med upp, men pärlorna på det ville åt motsatt håll...

Man kanske inte alltid ska lita på rean...

fredag 27 januari 2012

Jag älskar det du hatar...

Läste idag en krönika om siba's TV-kampanj med Fabian Bengtson i huvudrollen. Budskapet är väl att hög reklam-erinran inte alltid innebär att reklamen är en succé. Det kan jag helt hålla med om. All publictet är inte bra, så att säga.

Men jag förstår inte varför alla är så emot denna reklamserie - den är ju asrolig! Vi har en VD som vågar bjuda på sig själv och vara löjlig i TV, de driver med massa effekter och amerikanska bilförsäljare. Den har en stor glimt i ögat!

Men krönikören är långt ifrån den första jag hör som ogillar denna. Mölndalnsbon suckar tungt varje gång den kommer på TV, några kamrater gnäller vitt och brett om honom, till och med hört folk på stan som klagat över hur irriterande den är.

Tillika kan jag inte förstå att OLW's reklam är omtyckt (enligt krönikan). "Men, när ”Fredagsmys” tonar fram, gnolar vi med och många kan hela texten". Ja, jag kan texten till Sean Banans rumpa och Veronica Gnällio Satan i Gatan, men inte fasiken tycker jag att de är så trevliga och jag vill lägga rakblad i öronen när den tonårsbruden utan ansiktsuttryck kommer på TV. Och där gör du ju faktiskt inte en poäng heller. Att man kommer ihåg siba's reklam = inte nödvändigtvis bra. Att man kommer ihåg OLW's sång = inte heller nödvändigtvis bra! (Fast den slutsatsen gör bara jag, jag kanske är konstig).

Mer om krönikan så tycker jag att det är så där. Halvsant men ändå inte. All marknadsföring ett företag gör handlar i slutändan om att få folk att gå till dem, ja. MEN! Ibland har reklamen bara som syfte att få folk att komma ihåg dem, så när de tänker på vilka valmöjligheter de har, finns företaget med på listan. Så helt så enkelt är det inte. Och som en som kommenterat krönikan skriver: "Jag kan inte minnas en enda av deras filmer - bara en massa olika chipsreklamer som lika gärna kan till höra konkurrenten. SIBA? Absolut! De finns plötsligt på näthinnan när jag nu ska ut på nätet och jämför priser på en ny hembioanläggning." Kanske inte handlar där i slutändan, men besökt hemsidan i alla fall. Och hur många av er som köper en chipspåse på Stigbutiken ikväll kommer att stå och tänka - "vilken av dem var det som hade sån katchig fredagssång nu då?"???

Men det absolut mest intressanta med denna krönika, är hur många människor som jag det finns, som brinner för att älska/hata TV-reklam!
Go Fabbe for thinking outside the box (ol' joke...)!

torsdag 26 januari 2012

Män är från Mars...

En karl i huset och då får man saker gjort! Mina element har under den senaste tiden konspirerat mot mig och bestämt sig för att sporadiskt och inkonsekvent tjuta i en låg, sömnstörande frekvens. Så när Mölndalsbon kom hit, dirigerade jag honom till verktygen och gick in till köket och började laga mat.

Efter ett tag kommer han frågandes...

M: Har du någon plattång?
K: Öööh, jaaa...? Dårå?
M: Nämen den här (pekar på tången i handen) var för stor för elementen, den skulle behöva vara plattare här.
K: Och då kan du använda en plattång?
M: Ja, det ska gå.
K: Okej... men, jaha. Hur... Alltså, va?
M: Nej, men den behöver vara plattare för att jag ska komma åt.
K: Jaha, ja visst, den ligger i bokhyllan. Men är du säker...?
M: Alltså, en tång som är platt, inte en sån du har i håret!

En stor våg av klarhet sköljde över mig och jag kände mig något lättnad, delvis för att slippa låna ut min plattång till ett verktyg och delvis för att Mölndalsbon inte var så knäpp. Mölndalsbon tyckte jag var gullig som var beredd att låna ut min plattång och jag tyckte han var gullig som trodde att jag ägde mer verktyg än de han hade köpt åt mig.


Jag tror att män är från Hornbach och kvinnor från Åhléns..

lördag 14 januari 2012

We call them ni ni n-n-no nohoo no NO!

Jag gillar när företag går ett steg längre. Behöver inte vara ett stort steg, och det räcker med ett, behöver inte vara flera. Men bara när de gör något, något litet, som visar på att de faktiskt tänkt till. Då blir jag imponerad.

Häromveckan tog jag en fika med syrran. Då hon skulle på bio efteråt, och nuförtiden skuttar omkring med kryckor, tyckte vi att det var oerhört praktiskt att Bergakungen har fik on the spot. Kanske lite dyrare än vissa andra ställen, de har ju trots allt inte så mycket konkurrens i närheten, men det såg rätt mysigt ut.

Nu är jag säkert rätt sen med att upptäcka detta, då caféet har funnits ett tag, men jag tyckte det ändå var kul att det hade en cupcake som hette Samantha's sin, en wrap som hette Rango, och pajen var så klart amerikansk! Men jag och syrran, vi blev så sugen på en sån där... vad heter det nu? Sån där rund boll av choklad med kokos på, vad var det de hette...?
Oh no, you don't!

torsdag 12 januari 2012

Året jag missade?

I början av varje år redovisar youtube föregående års tio i topp. Kom över denna lista och märkte att det var en hel del jag missat. Jag ser mig själv inte som ett youtubefreak, men sitter där så pass att jag tycker att jag borde sett det som mellan 41 och 167 miljoner or more har sett. Men jag är väl inte så mainstream som jag trodde.

Hur som haver hittade jag alltså några guldkorn som gjorde min kväll, och dessa vill jag dela med mig till er. Passar på att redovisa hela listan också för den som är intresserad, tror jag inte dutuben har något emot.

  1. Rebecca Black "Friday" - no surprise där, det är ju en katshig låt!
  2. Ultimate dog tease - it's funny cause it's true!
  3. Lonely Island feat. Michael Bolton "Jack Sparrow" - Now back to the good part! Varför rappar de ens i den låten?
  4. Talking twin babies - den kan jag lova att jag inte missade... freaking comhem...
  5. Nyan cat - WTF?
  6. Karmin "Look At Me Now" (Chris Brown ft. Lil Wayne, Busta Rhymes Cover) - hur denna inte fick första plats och hur jag inte upptäckt denna duo kommer att förbli ett mysterie... Oh my Gaaww! Foux sho!
  7. Lonely Island feat Nicki Minaj & John Waters "The Creep" - klart de ska va med två gånger på lista, but what about the Golden rule?
  8. Maria Aragon "Born This Way" (Lady Gaga Cover) - inte största barngeniet enligt mig...
  9. The Force: Volkswagen Commercial - jag är glad att en reklamfilm kom med på listan, än finns det hopp!
  10. Cat mom hugs baby kitten - låt oss höra ett unisont "NAAAW".

måndag 9 januari 2012

När man kan svaret, men inte får räcka upp handen.

Har ni någon gång bara vetat att ni har rätt, men inte kunna säga det rätt ut. Personer som skulle bli förolämpade, de som är i TV'n skulle ändå inte höra er. Det är i en insändare någon skrivit fel, och ni orkar inte engagera er i att skriva ett svar. Klart ni har, ni är ju smarta, ni läser ju min blogg.

På pendeln hem från jobbet satt jag bredvid två inbitna 08or som "snackade". De pratade om att åka skridskor och "plurra" och att man då måste gå hem i våta "dojor". Två vuxna människor som på allvar använder dessa ord, stockholmska är ett konstigt språk. Annan diskussion. 

I vilket fall, jag har för tillfället inga hörlurar så jag spenderade mina 17 minuter hem med att lyssna på dessa två. Plötsligt byter dem ämne till kultur, och jag tänker att det kan vara bra att få lite tips om staden. Mannen menar att han gillar komisk vuxenteater, men opera gillar han inte alls. Man hör ju inte vad de sjunger, seru, inte ens om det är på svenska. Då måste man ju typ lesa in sig innan och kunna alla låtar utantill och det orkar man ju inte. Man blir ju helt lack, kan man inte bara få sitta och titta. Hör ju ingenting! Fattar inte grejjen, diggar inte alls opera på grund av det.

DET ÄR DÄRFÖR DET ALLTID ÄR TEXTAT!!!

Sen var han på teater för ett tag sen och fick sitta lengst fram, vip-raden liksom. Då satt det ju en kis där och bleddrade i en pärm, så merkte han att det var ju manuset killen bleddrade i. Han måste ju vara sån där riktigt intresserad och inbiten teaterbesökare.

HAN VAR SUFFLÖREN!!!

Skrek jag till han i min skalle...
Men jag vet. Alla kan inte vara lika kultiverad som jag som går på opera (1 st) och har syskon som gått estetisk linje och lärt mig lingot.

Det är jobbigt att alltid veta bäst.