More bad idea (bears)

En liten uppföljning av det senaste inlägget...

Igår blev det sent, jobb och sen kvällskurs. Men gulligt nog fanns det en tallrik mat i kylskåpet när jag kom hem. Mmmm, spaghetti och köttfärssåsröra med färsk svamp, morötter och... bröd?

Mölndalsbon ville testa tesen: "Det går att ha i allt i köttfärssås!"

Jag är glad att han stannade vid bröd.

Dålig-idé-nalle

Apelsinchoklad är ju jättegott! O'boy är gott. Apelsinjuice är gott...

Jag ska lära mig att inte alltid göra som min pojkvän säger...

Lördagen den 14e

I morse gled samtalsämnet in på kommande vecka. Efter en snabb presentation från båda parter kunde Mölndalsbon och jag snabbt konstatera att vi inte skulle se varandra på en vecka från och med att vi går och lägger oss ikväll (han ska upp så jäkla tidigt imorgon att han kan ju bara drömma om att jag frivilligt kliver upp då på en söndag). Solen sken så vi bestämde att någonting måste vi ju hitta på.

Det blev till slut en dag på Liseberg.

Så då var året premiär genomförd. Vi tog cyklarna bort i förmiddags och årskort införskaffades. Ganska snabbt insåg jag att jag tagit mig vatten över huvudet. Jag åker berg- och dalbanor. Det är det jag åker. Är det en varm dag kan det bli någon av vattenattraktionerna, men annars är det berg- och dalbanor. De är över snabbt och man blir inte yr. Sist jag åkte något annat var på Noliamässan i Sundsvall någonstans kring millenniumskiftet. Då åkte jag kaffekopparna, och det slutade inte så bra. Men här går jag ändå med en person som vill åka allt - men av någon anledningen aldrig åkt varken Balder eller Kanonen - och som till råga på allt menar att hans favorit är Slänggungan!

Men men, jag har ju gett mig själv ett löfte om att säga ja till mer, och stunder som dessa får jag ångra mig grovt. Sagt och gjort, vi ställer oss i kön till första åkattraktionen vi stöter på (okej, inte riktigt den första, men vi kände att Flygande Elefanter inte riktigt var vår grej). Så det blev HangHai. Man är placerad på "en roterande platta", med fötterna utåt, och åker fram och tillbaka på en 15 meter-nånting hög ramp. FY FAN VA KUL!!! Var tvungen att stretcha kinderna efteråt för jag skrattade så mycket!

Så hela dagen gick åt, trots att det började regna. Vi åkte både det ena och det andra och Mölndalsbon fick till och med upp mig i gungorna två gånger, och jag han i Balder samma antal. Kan inte påstå att gungorna var en favorit, men de var inte så farliga som jag trott. Tillika var inte AtmosFear lika illa som jag trodde, men jag trodde det in i det sista.

På vägen upp såg alla vettskrämda ut...

På en gång när vi ställde oss i kön var jag nervös, jag har aldrig ens åkt fritt fall för barn, ska jag åka denna som de påstår är Europas största? - Gulp! Men i kön minskade nervositeten lite, då man såg att alla som åkt upp med stenansikten kom ner gapskrattande och spralliga. Men när jag satt där i stolen passade jag på att förkunna mitt testamente och förklara min kärlek för mina vänner, även de som inte var där. (Psst, Erik, om du läser detta - Micke säger att du kommer få ärva hans akustiska, jag lovar att vittna om det blir någon tvist när han dör). På vägen upp, då jag borde njutit över den unika utsikten över Göteborgs stad, grämde jag mig i mitt beslut och nonupelkollade spännbanden och hade ungefär samma klump i magen som jag får när jag ser på skräckfilm. Och när spärren släppte och vi började falla, kan jag erkänna att jag skrek som en tjej. I alla fall i några sekunder. Precis som alla andra attraktioner är de över innan de ens har börjat, och det var inte en bråkdel att falla ner som det var att åka upp. Men jag gjorde det - jag åkte Atmosfear!

Men i kategorin roligaste attraktionen över dagen måste jag dock medge att nominerade Spegelhuset har en god chans.

Brainiacs!

Fun for everybody!

Till slut hade det regnat så mycket att vi tänkte att vi lika gärna kunde åka en vattenattraktion. Det var ändå bara 10 minuterskö på den. Sen åker vi hem. Men... då kom jag på att jag inte spelat på ett enda hjul. Attraktioner i all ära, men man kan inte gå på Liseberg en hel dag och inte låtit speldjävulen tagit över en enda gång. Jag gjorde en snabbspaning runtom mig och konstaterade Toblerone lät godast. En peng lades fram och 15 sekunder senare var vi 2kg choklad rikare!

Så en riktigt lyckad dag blev det, och ännu inte slut. Fortfarande lite frusna efter regnet och att cyklat hem, ska vi efter en vaaarm dusch mysa ner oss i soffan med god film. Jag klagar inte på mitt liv idag.

Oh, hell yeah!

Ibland undrar jag om hela världen kretsar kring mig. Om det alla gör och allt som finns är till, bara för mig.

I torsdag blev det en tripp till Kungsbacka för lite tid med Zofy och Freeport för lite shopping. Väl på Freeport tar ambivalensen över och Zofy och jag bestämmer oss för en kaffepaus. På Freeport kan man välja att gå till ett kaffe och betala multum för en enkel kaffe, eller så kan man gå till internationella skräpmatskedjan och få en kaffe för en guldpeng. Vi hade dessutom stämpelkort på burgerjointen så valet där var i alla fall enkelt. Väl på plats funderar Zofy på en paj, och jag börjar undra om jag också är sugen på lite socker till kaffet. "Ajja" tänkte jag, "jag kan ju i alla fall kolla in utbudet". Sagt och gjort, jag vänder mig mot skylten och möts av denna bild:

Yummie yummie yummie I've got love in my tummy...

Ursäkta mig?! Vad står det där? Står det Daim Orange? Vad betyder det? Betyder det apelsin? Just det! Är det där apelsinchoklad? Öh, hallå! Skit i kaffet! En glass med extra topping (alternativt mindre glass)!!!

Om någon har missar det, läs tidigare inlägg.

Gillar inte Donken i vanliga fall, men deras kaffe är varmt och prisvärt, och nu börjar de få ordning på det övriga sortimentet också!

Plågar mig själv...

Igår unnade jag och Mölndalsbon och en film innan vi gick och la oss. Jag kände att jag för en gång skull inte var sugen på någon specifik genre, och Mölndalsbon fick välja, resultatet blev en skräckfilm.

Jag har i teorin inget emot skräckfilmer. Ofta är de väldigt spännande och jag vill verkligen veta hur det hela ska sluta. Men min resa dit är allt annat än smärtfri.

Nu visade det sig att filmen vi valde, Dead End, var en rätt tam skräckfilm. Jag skulle inte säga dålig, men lite tunn i storyn. Idén var bra, men någonstans på vägen slutade författaren liksom bry sig, och regissören var nog bara ute efter att göra en film, skit i vilken. Tanken var god så att säga. Men detta innebär inte att jag var mindre rädd för det.

Av någon anledning klarar jag inte av skräckfilmer. Jag får en stor klump i magen, spänner hela kroppen och mår verkligen fysiskt dåligt. Samtidigt vill jag verkligen se! Det värsta är när jag glömmer kolla upp hur lång filmen är, så jag kan hålla koll på hur långt det är kvar när det blir alltför jobbigt bakom kudden. Då kam man lista ut hur många till som kommer dö, när klimax kommer komma och så vidare. Men såklart hade jag inte kollat det igår. Vissa får en adrenalinkick eller något sådant av att bli rädd. JAg kan inte säga att jag får det. Jag mår bara dåligt. Och trots det lama slutet var Mölndalsbon tvungen att tända lampan på toaletten åt mig och jag såg säkert 15 vita damer i skuggorna innan jag somnade.

Men nu är jag sjukt sugen på att se Insidious, kommer dock troligen inte kunna vara barnvakt till någon följande halvår.

Kanolds!

Just nu känner jag för att köra ner en piprensare i halsen på mig själv. Eller åtminstone få till en sådan där härligt rosslig hostning så att det bara river till i halsen. Men det enda jag får ut när jag försöker jobba med diafragman är ett ljud som låter som när någon försöker starta en alldeles för gammal bil som har slut på olja.

Igår efter jobbet var jag tvungen att snabbt hitta något att dricka, både pga halsen och efter den sprint jag genomförde förbi Ullevi för att komma undan alla huliganer. In på en närsbutik och hittade då även en gammal klassiker:

!

Vet inte hur längesedan det var jag åt dessa. Vet faktiskt inte heller om de räknas riktigt som halstabletter, eller om de bara är godis. Skit i vilket, tänkte jag och köpte dem ändå.

Då det inte står någon varningstext på dem om vilken effekt en stor konsumtion kan ha, mular jag in dem i munnen flera åt gången. Lindrar lite. Kommer ihåg att mamma alltid brukade lägga några i ett glas varm mjölk, men då jag verkligen avskyr att dricka mjölk, och än mer varm mjölk, tror jag att jag skippar den nostalgitrippen och håller mig till vanligt enkelt te, med tabletterna på sidan.

Nu får dock halsen ta och ge sig snart. Solen skiner och jag har lyckat nog en MåBra-workshop inplanerad idag. Inte för att lite sjukdom någonsin stoppat mig, men det är trevlig mot andra att INTE hosta slem i ansiktet på dem.

Push- och Pull-faktorer

Har suttit och sökt jobb som aldrig förr nyss. Känner dock att det börjar klia i ögonen, så bloggningen blir nog det sista aktiva datoranvändandet för kvällen. Kom in i ett riktigt flow med sökandet, började vid 18tiden, eller ett halvt paket riskakor sedan. 

Wow, Karin! Duktigt! Men varför kommer du inte in i sådana flow varje gång du sätter dig för att söka? 

Jo, så här är det i mitt arbetssökande. Det finns stunder jag inte är motiverad alls. När det känns lite halvt hopplöst och så. Sen kommer det stunder när jag känner mig mer motiverad. När jag varit på Upp!, eller blivit kallad till en intervju, eller hittar ett jobb jag verkligen vill ha. Sen finns det andra motivatorer. Jag vill göra en ny tatuering, och det kostar. Jag vill kunna dissa H&M och Gina Tricot och återgå till MQ. Nilsson Shoes har slätt sommarkollektionen - stooor motivator. Alla Pull-faktorer till att ha ett jobb och en större inkomst. Sen finns det även push-faktorer. Sådant som verkligen gör att jag vill ha ett jobb. Ett nytt jobb...

Lite bitter och irriterad idag...

Sorry Frank, men jag litar inte på dig...

Telepriskollen är alltså en "oberoende prisjämförelse"-tjänst som tillhandahålls av myndigheten PTS. Okej, myndigheter - de ska ju, och klarar väl relativt ofta av det - i alla fall när det gäller näringslivet, vara objektiva. Men det är ju långtifrån samma sak som att ha koll!

Jag hade lite (ej en objektiv tidsvärdering) tid över och blev inspirerad av fåret på TV'n som sa att jag skulle gå in på telepuksmoliapicassi. Så jag gjorde det - för jag är lättpåverkad av reklam (har för övrigt gått omkring och nynnat om kompispris senaste dagarna, men det är en annan historia).

Som vanligt på dessa prisjämförelsesajter så kan man välja en ringprofil - lite, mellan eller mycket. Men jag tycker de blir så missvisande. Jag ringer inte många samtal, men när jag väl ringer är det inte ovanligt att samtalen blir en närmare timme långa. Jag blev då väldigt glad när det fanns en "avancerad söknings"-knapp!

Nu tamejtusan var jag på G! Här skulle vi kolla upp på riktigt. Så gick in på min nuvarande operatörs hemsida för att kolla mina samtalsspecifikationer. Valde ut två månader som jag uppskattat som vanliga, inget OSU inte, men jag tror jag skulle kunnat välja det och fått samma slutsats. Inga utlandssemestrar eller annat avvikande beteenden. Och så fram med Excel... Oooh excel, jag ryser...

Så nu har jag räknat ut hur många samtal jag i snitt gör på en månad. Hur många minuter jag pratar i telefon. Andelen av mina samtal som går till Tele2, Telenor, Telia, 3 och övriga, hur mycket jag ringer till fasta nätet och till röstbrevlåda - och hur mycket av detta som sker på dagtid. Hur många sms och mms jag skickar och slutligen hur stor datatrafik jag har (denna var ytterst rolig och terapeutisk att räkna fram, göra om alla 2kb till 0,00195Mb). Och sök!

Till mina glada förvåning så finns det lite mindre operatörer med på listan. Bixia, Universal och så mitt kära Glocalnet. Det brukar vara ovanligt att dessa får vara med på listor. Ta till exempel PhoneHouse, som jag i allt annat gillar, men som påstår att de erbjuder bästa abonnemang eftersom de priskolla ALLA på marknaden, men har bara de fem största... Hursomhaver, åter till telepriskollen. Många fanns med på listan, men det kändes inte som att det riktigt riktigt stämde. Och denna slutsats gör jag med grund i att de redovisade att månadskostnaden med min nuvarande abonnemangsform skulle vara 10 869 kr. Den verkliga kostnaden för de månaderna jag räknade på var 263 kr/månad.

I'm just saying...

En dörr stängs, och tre fönster öppnas!

Tänk att det finns forskning över hur man mår när man är arbetslös. Följderna för en person som är arbetslös är liknande följder som en person som genomgår en kris. Njaee, säger väl jag. Ångest, stress och nedstämdhet - javisst. Men bristfällig förmåga till problemlösning och apati kan jag väl inte påstå att jag gått igenom.  Jag blir deppad i en kvart, sen rycker jag på axlarna och låter det rinna av mig. Man kan inte låta saker dra ner en allt för lätt.

Så det blev ett till "nej". Jag rykte på att en annan sökande hade mer erfarenhet av branschen. Det känns som allt det här snacket om att har man rätt personlighet eller annan relevant erfarenhet så krävs inte att man ska ha jobbat inom det tidigare, är ren BS.

Men jag är inte bitter. På allvar alltså, jag är inte det. Tjejen på bemanningsföretaget gillade mig, och min erfarenhet från det är att de faktiskt har en i åtanke, åtminstone ett tag till. Igår fick jag en till kontakt som skulle ringa mig i veckan och det hela toppades med att en gammal kompis, som jag verkligen borde ta den där lunchen med snart, ringde och frågade om mitt CV så hon kunde lämna det till sin boss för en vakans de hade.

Så trots att ingenting händer så rullar det på. Mår väl kanske inte bättre av det, men jag hinner inte med att må dåligt i alla fall!