Vad man ska få se innan ögona trillar ur...

Kvällen till ära bestämde sig jag och Mölndalsbon för att vi skiter i disken och går ut och käkar. En tripp till underbara Sokrates Taverna blev det, och det ångrar jag inte - för tänk vad vi fick se på vägen dit!!!

En död mus på gården...

ChickenRace i parkering

Vad saknas på bilden?

Sen såg vi även en adrenalingivande balkong, men den glömde jag ta kort på.

Sen var ju såklart maten god också. ;)

Så det är värt kaffet

I söndags la jag ut en efterlysning på facebook efter bra kaféer i Göteborg. Två personer gav tips, och tyvärr föll ingen av dem mig i smaken. 

Jag kan konstatera att det direkt inte finns några kaféer i Göteborg som jag gillar!

Ute på Frölunda Torg finns ett kafé som har lagom storlekt och perfekt lunch. Deras pajer är underbara om man bara ska fika, men övrikgt fikabröd är sådär. Och tyvärr är inte läget det bästa då man oftast vill träffas i stan för en fika. Haga har ett par mysiga, men där är storleken på kaféerna negativa - alltid trånga. Vart finns det ett kafé där man kan hänga i timmar och bara fylla på kaffet och äta sådant som kaféet bakat själv? Kom igen liksom, 4 av 5 kaféer på avenyn säljer delicatobollar!

Så måndagsfikan med familjen blev på hederliga Steinbrenner & Nyberg. Smådyrt och inte mycket att välja på, men alltid gott och alltid egenbakat. Imorgon blir det en favorit i repris och tar en sopplunch med kakbuffé hos dem med kollegan Miji!

Ikväll ska jag be kvällsbön för att några av dessa ska ingå i buffén:

Mmm... Choklad...

Har folk lite mer tips på kaféer i Göteborg, eller Stockholmo för den delen, ös på!

Nöden har paraply!

Idag har det i Göteborg regnet vräkt ner större delen av dagen. Men ibland har man inget val att bli blöt.

Eftersom Mama och Papa är turistas i helgen, så måste man ju till Liseberg oavsett väder. Man får offra sig liksom. På vägen har en cyklist stannat, spöregnet till trots. Man är ju så illa tvungen... när man måste röka!

Jag kan faktiskt inte riktigt sätta mig in i hur stort begäret efter en cancerpinne kan vara när man måste avbryta sin cykeltur mitt på vägen för en rökpaus i hällregn. Kan inte vänta de 10 minuterna tills man kommit in till city och sitt mål, eller ens de fem minuterna tills man kommit så man kan ställa sig under ett tak. Nej, istället väljer man att bli blötare än man redan blivit av att cykla i ösregn.

Men jag ska inte döma, jag har själv gjort dumma/ologiska saker för nikotinets skull...

En kall vinterkväll/natt när det snöar...

Till mamma; såklart är bilden ett montage! (till er andra; inte allt...)

P.S. Det var inte jag som stannade med cykeln för att röka...

Beware!

Jag har inget körkort och det är nog väldigt tur för resten av världen. Jag har aldrig heller kört moped/vespa eller trampmoppe. Men nu har jag ett hittat ett fordon för mig!

INOMHUSSEGWAY!!!

Tog en oskuld förra veckan och provade på att köra/åka segway. Syrran och jag gick och strosade lite på stan när vi kom på att vi fått erbjudandet att prova, så sagt och gjort!

Svårt med mattorna bara...

Leker datorkunnig...

När det gäller min laptop så är jag väldigt bestämd över en punkt - jag ska klara allt själv! 

Jag valde ut den och köpte min dator helt själv (lite hjälp från en säljare men inte från vänner/familj). Jag installerade Windows själv och alla program därefter. Jag har vill verkligen vara självständig när det gäller detta. Och än så länge har det gått bra.

Nu sitter jag här med en extern hårddisk (som jag dock inte valde ut helt själv) och nu ska denne installeras, eventuellt formateras för att sedan fyllas med media. Kan ju inte vara så svårt, eller hur?

Men det är ändå skönt att det finns bruksanvisning!

Tre komponenter kan vara förvirrande...

En Hej Då-öl och några vin

Det roliga med publika events på Facebook är att vem som helst kan svara. Och jag fick några sådana. Tyvärr svarade alla dessa för mig främmande människor nej till mitt event. Men jag tycker det är ett ganska bra hyfs - skit i om värdinnan bjudit/känner mig, klart man osa!

Riktigt trevligt var det igår i alla fall, även om folk jag inte kände inte dök upp. Det var kul att folk tog sig tiden ändå och kom. Saknade några kollegor och handelsvänner, men de som var där räckte och blev över! Nu kan jag flytta med gott samvete! Eller snart, jag är skyldig en Mölndalsbo lite våfflor, then I'm done!

Vart är Karin idag?

Ute till räls igen längst västkusten och har mig. Såg den har roliga hertigen rida ut och tyckte han var lite klurigare att gissa på än de gula cyklarna vid järnvägen. Någon som vet vart jag är?

Förra gången var jag i Alingsås, rätt gissat av MärstaAnonymous!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Vart är jag nu?

Ute på äventyr igen. Har märkt att i denna stad kommer Storken inte bara med bebisar utan bra shopping också! Någon som känner igen vart jag spenderar pengar idag?

Förra gången jag frågade var jag på Kreta, som nog alla förstått nu. Staffan i Pale gissade först och störst i alla fall (på facebook) och får därmed evig ära. AvenyJennie lyckades med god slutledningsförmåga lista ut att jag var på Ellös gången innan.

Published with Blogger-droid v1.6.8

"Förr eller senare faller allt" skrev Jonas Gardell i en bok. Men Karin faller ständigt.
Det är en comeback för Klantiga Karin Knämutter!!!

Ständigt blåmärken och småsår. Men det var längesen jag riktigt drattade på ändan. Så jag passade på i helgen.

Hoppade av båten rätt på den hala stenen. Ner i vattnet och knockade en krabba på vägen (den vilade upp och ner efter mitt fall). Upp med benet och under ett lager med sjöstjärnor och alger började benet blåna med ens och blodet forsade... eller rann i alla fall.

Blånaden har redan försvunnit, svullnaden har börjat lägga sig, men såren är kvar. Både på benet och foten.

Rivmärken efter en morgonstörd krabba?

Lite förbannad är jag på Mölndalsbon också. Hans baddande med saltvatten på de öppna såren (okej, de är små men de sved som Hälsingland så jag tänker gnälla) och med det fick gamla trauman att bubbla upp till ytan. Jag har till och med drömt om den gången för ca 20 år sedan när jag ramlade på Furuvik eller var det Legoland? och fick en stor sten nästan en centimeter in i knät, och mamma envisas med duschslangen rätt i såret. Huva!

Borta Bäst!

Hemma igen och fått en god natts sömn, men ingen frukost då typ allt är slut i kylskåpet. Ska knapra i mig en knäckemacka utan pålägg innan jag drar till affären. Hade lugnt kunnat stanna en vecka till i värmen och ätit chokladyoghurt till frukost...

Ganska okej daglig rutin. 

Vi har haft det gôtt i alla fall. Slappat en massa på stranden, badat en massa i vågorna. Druckit färskpressad juice varje morgon - oho, nästan bäst på hela resan. Mölndalsbon fick dyka lite medan jag stekte, vi har varit på vattenpalats där en av kanorna nästan fick mig att dö. 90^o rätt ner utan att vara fastspänd!

Största utflykten blev till Samariaravinen. Började högt uppe på berget och gick 18km ner och mellan bergsklyftorna. Tänk er lilla jag på den vandringen! Har fortfarande träningsvärk i vaderna. Men vackert var det. Bergsvandring - oskuld - check! Lite småkul att ändå ha en geotekniker med sig också. Trots den goa vandringen går det inte att förneka att det var rätt gôtt att komma ner och få ta ett svalkande dopp i havet precis där bergskällorna mynnade ut.

Gör inte riktigt klyftan rättvisa

Efter sex timmars vandring...

Det har varit en grym vecka och vädret kan man inte klaga på. Om än fanns det två saker som jag blev besviken på och tyckte va synd. Det första var att i Hersonissos, där vi var, fanns det bara turistrestauranger. Jag älskar verkligen det grekiska köket med vitlök, fräsha sallade, kolgrillat kött med timjan och citron. Men har var det okryddat och pommes som gällde. Men vill man få något gjort får man göra det själv, så det ska inhandlas lite smått och gott i matbutiken idag så man kan få till en riktig svensk version av grekisk föda i hushållet ikväll. Det andra jobbiga å ön var myggen. På kvällen, när man skulle sova, inade de förbi öronen och på morgonen vaknade jag alldeles rödprickig och frenetiskt kliande, medan Mölndalsbon klarat sig fint. De sista nätterna fick han rätt många bett också, men det var väl för att de inte hittade fler ställen på mig att käka. Och inte nog med att jag i slutet av veckan var uppe i nästan 80 bett, så är jag ju halvallergisk mot insekterna också. Tre bett svullnade upp till femkronor, på ena underaarmen har jag ett stort eksemliknande utslag, och de 75 andra betten var 50öringar. Nu, sådär 5 dagar efter jag fått dem, ser de ut som bett normala människor får. Hade förövrigt ett under foten, ajjemän, och bara för att göra det lite värre, ett i handflatan. Mördarmygg!


Men nu är vi som sagt hemma igen, tillbaka i vardagen. Gôtt att det är helg snart!

Kreta!!!

Detta är ett tidsinställt inlägg vars relevans är helt beroende på om jag varit klarvaken 6tiden igår morse.

Om jag nu har skött mig så gjorde jag ett blogginlägg från mobilen tidigt igår. Det jag tänkte var att detta skulle vara ännu en av frågorna angående min position. Om jag skött mig så så gjorde jag detta när jag var på Landvetter flygplats tillsammans med Mölndalsbon och väntade på planet som tog oss till Kreta!

Helt sjukt. I onsdags när Mölndalsbon kom hem frågade han om jag är sugen på att resa. Bara så där. Fast hans semester egentligen är slut. Visst! sa jag, och några timmar senare var resan bokad och betald.

Ni som känner mig sitter troligen och både gapar och dreglar nu. Har Karin gjort något så spontant!?!?! Ajjemensan! Och därför räknar jag det som två oskulder! Kreta första gången Kreta och en äkta sista minuten för första gången!

Nu sitter vi troligen på en fin uteservering och äter grekisk sallad och dricker en kall mythos och bara slappar efter en stekning på stranden, eller en fin dag ute till havs, eller en lång vandring i de vackra bergen. Kanske har vi åkt några kilometer bort och är ute och festar med Zofy och Emme. Vad vet jag? Men vi har det klart bättre än er! (Väderprognosen sa regn i Göteborg)

Vart är vi på väg?

Efter att igår konstaterat att kommande veckas väder inte ser så lovande ut har jag och Mölndalsbon tagit vårt pick och pack och är nu p g. Kan ni se vart vi är? Kan ni gissa vart vi ska? Ledtråd: Det både rimmar på och har massa FETA!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Vissa människor...

Det finns några saker jag funderar över. Just nu är det två specifika saker som tagit upp mina tankar.

Det första är dessa människor som alltid måste trycka ner andra. Jag gick in på min syster fotobok på nätet, där hon bland annat lagt ut ett par bilder på några glada dragqueens. Färgglada bilder i fint ljus. Och så har en person kommenterat "usch och fy". Nu vet jag inte om det var något internskämt eller på riktigt, men det är ju bara ett exempel av många. Men jag undrar - Varför? Varför är det så viktigt att man måste kommentera det och på så sätt försöka förolämpa personen. Vad vill man åstadkomma? Tror man att personen kommer skämmas så mycket att de slutar vara de dem är. Eller att de får en aha-upplevelse och säger "Ja, men oj! Det hade jag ju inte tänkt på!" Personer får ha olika åsikter, så klart. Alla åsikter håller jag inte med om, en del kan jag till och med tycka är idiotiska, men en del kan ha bra argument. Men att känna sig så tvingad till att alltid uttrycka dem? Tillika såg jag häromdagen en kille som kommenterat i ett forum på facebook. Forumet är till för personer som har en åsikt. Det är inte ens ett diskussionsforum utan mer en grupp. Han började sitt inlägg med "Gick med här för att säga hur löjligt detta är". Utan argument, bara genom att förolämpning tror han att han ska få nästan 10 000 att ändra åsikt och beteende. Eller? 
Jag förstår verkligen inte detta beteende. Okej om det hela var en diskussion, men bara göra tillägg?

Det andra som jag har svårt att få förstå är hur den personen som gjorde förpackningen för skinkpålägg tänkte? "Vi lägger skivorna konstigt omlott på varandra, som i en fläta fast ändå inte. Sen rullar vi ihop dem i sicksack efteråt och lägger dem i en lite för stor förpackning så att de hamnar ännu mer i oordning under frakten!" Eller?