När magen kurrar...

Igår slog latheten in. Efter att ha jobbat sent, och på det sedan cyklat hem, började jag nästan gråta av lycka när Sonja föreslog hemkörd kebab till middag.

Så insurfandes på pizza.nu eller onlinepizza.se eller vart tusan Sonja styrde fingrarna, for vi i alla fall. Det blev emellertid mycket velande fram och tillbaka över vilken kebab vi ville ha. "Pommes eller klyftpotatis?" "Den har ananas, den har fårost, den har det inte..." "Är inte feferoni en korv?" - "Nej, det är peperoni!" - "Men salami, då?" "GLÖM INTE EXTRA VITLÖKSÅS!"

Efter vägbeskrivning, tydliga men artiga instruktioner angående löken och betalning dök en nedräkningstimer upp på skärmen. Om 45:00 minuter skulle vår mat anlända... Denna nedräkning blev vårt tidsfördriv kommande 43 minuter... Efter det började vi spekulera hur pizzerian kunde veta detta? Tjöt det ett larm så fort det beställdes pizza via nätet, eller tar det egentligen bara 5 minuter för dem att göra beställningen, men la på lite bufferttid för att se ordern? 

01:45 - "Nu börjar jag bli hungrig på riktigt!" 
01:30 - "Undrar om de fattar hur porttelefonen fungerar" 
01:15 - "Tänk om de kommer precis när den räknat ner!" 
01:14 - ring ring!

Även om jag gladdes över att det var riktig döner kebab i fina slamsor och inte frystorkad karré, så var väl inte maten lika imponerande som beställningsförfarandet. Det var faktiskt min oskuld i att beställa färdigmat övre nätet. Det är inte att jag inte haft kännedomen om det, eller tvekat över det. Det är bara att jag äter inte pizzeria-pizza, och den senaste gången jag var hemma och sugen på kebab och så jävla lat att jag inte kunde kalla på apostlahästarna (har hänt en gång sen jag flyttade ifrån min personliga chaufför (läs:pappa)) så fanns inte det någon pizzeria nära som hade hemkörning och därför blev det billys den gången. Men nu är körsbäret på detta poppat, och jag tvekar att jag gör om det. Nästa gång - lagar jag maten!

Karin saves the day

För cirka tre år sedan såg jag min första fästing IRL. Detta var en chockerande upplevelse för mig då den precis hade ätit sig mätt på en kissekatt och var, enligt plockaren, mätt och väldigt långsam. Långsam my ass! Tre sekunder senare var den två meter närmare mig och då jag stirrade den i vitögat såg jag att den i sitt blodstinna tillstånd var redo för efterrätt - nämligen mig! 

För att göra en lång historia kort så klarade jag mig. Två år senare var det dock dags igen. Förra sommaren plockade jag min första fästing. Detta är inte en vacker historia då det tog mig en halv evighet, jag fick inte ut odjurets huvud och personen som hade bettet dog två dagar senare av borrelios. Okej, nu överdrev jag. Men jag fick inte ut huvudet, så det satt kvar i någon dag, och såret jag åstadkom var ganska mycket större än det som krypet skulle ha skapat. Efter denna dag svor jag på mina ofödda barn (Luke och Leia) att aldrig röra en fästing igen. 

Men idag var det en fråga om liv och död! En av dessa avskyvärda spindeldjur hade klamrat sig fast på mitt nu bästa tidsfördriv och tiden var knappt. Jag var tvungen att se faran vitögat... och plocka... 

Fästingen är död, huvudet likaså. Patienten är helt återställd, med ett krigsärr kvar att förtälja historien. Jag däremot har inte återhämtat mig helt ännu och misstänker att jag får lägga på ett år eller två i min redan rätt stora behov-av-professionell-hjälp-pott, men var gör man inte för kärleken!?

Somewhere in my wallet...

Senaste månaden har jag åtminstone tre gånger tappat ut alla kort i plånboken på någons golv, ett X antal gånger har detta skett i väskan. För ett tag sen tog jag fram mitt MQkort på Gina Tricot, och idag lade jag fram Pressbyråns stämpelkort... på 7Eleven... Dags för rensning!

Sagt och gjort! Nu är plånboken rensad, korten sorterade och kvitton slängda. Jag är redo för mer shopping i veckan! Måste ju få unna mig det nu när plånboken är så finfin!

/K

När allt annat är roligare...

Mycket är jag bra på, men det kan ibland ta lite tid för mig att få tummen ur, och självdisciplin utan morot är inte min starkaste sida. Kanske därför mycket skjuts upp i sista minut, eller så finns det en annan förklaring... 

Igår skulle jag egentligen ha städat. Men det var sååå mycket trevligare att ligga kvar i sängen, och sedan ta min horisontella position vidare till soffan, och göra absolut ingenting. 

Idag sitter jag i skolan (det var ett tag sen men jag hittade ner till bibliotekskällaren) och ska läsa igenom en uppsats och skriva lite. Men oj oj oj vad sugen jag blev på att blogga!

Det borde ju finnas ett ord för detta fenomen. För jag tycker nog mer att det är ett fenomen mer än ett beteende. Ett fenomen är enligt definitionen något allmänt men ändock märkligt. Beteendet är ju att man gör något roligare, men fenomenet är att allt annat faktiskt är roligare än måsten och borden.


Det jag kanske borde göra nu, för att få något måste gjort, är att hitta en morot till mig själv... Okej! Om jag läser hela uppsatsen och gör - nu ska vi se vi måste vara realistiska - 25 % av uppgiften och skickar tre två stycken viktiga mejl, då får jag... choklad? Nej, onyttigt, var det i helgen tillräckligt för resten av veckan... Tacos till middag! JA!
 

I natt jag drömde...

I natt drömde jag tre drömmar...

I den första drömmen rånade jag en bank. Ja, jag var ju inte ensam såklart. Mamma och pappa var med, tillika två kompisar samt en av dessa tjejers kompisar. Visste först inte riktigt varför hon skulle vara med i drömmen, men sen fick jag svaret - hon ägde flyktbilen! Så med hjälp av lite gamla filmknep á la klä ut sig till vakt med mera, lyckades vi komma undan med över 100 000 kronor i kontanter och ännu mer i aktier och andra värdepapper. Jag är lite förvånad att ingen reagerade på oss bakom en fönstervägg eller att stängslet utanför banken inte var larmat. Sen tyckte jag att vi var lite dumma som inte fixade fejkade plåtar till bilen. Men men, vi kom undan.

I min andra dröm gjorde jag det jag gör bäst - shoppar. Var ute i en butik med min mor, min bror och min syster. Jag hade grova problem med att välja färg på läppstift och brorsan hade lovat hjälpa mig för detta var ytterst viktigt. Men syrran ville så klart inte titta på läppstift, hon ville titta på skor. Till slut blev jag så sur på henne, att jag inte ville titta på henne. Sen tar hon fram ett par skor åt mig som hon tycker skulle passa mig. Jag tittade på dem, och blev så sur att jag kastade dem åt 'na!

Den tredje drömmen var dock den mest jobbiga. Jag kom hem på morgonen, som jag gör ibland... annan diskussion. När jag kommer hem märker jag att katten återigen är utelåst på balkongen. Jag släpper in henne, hon jamar och jag ger henne några sekunders uppmärksamhet. Men så börjar hon jama ännu mer och vara riktigt uppmärksamhetssökande. Mer än vanligt. Jag börjar tro att hon må dåligt, för buken hennes är svälld och hon kryper riktigt nära mig. Jag tänker att hon kanske inte fått mat på ett tag och kollar ner till hennes matskålar. Och där får jag svaret. Någon har gett henne våfflor med grädde och BÄR! Bär! - Oh nej! Det som är för syrligt för katters ömtåliga magar. Inte undra på att hon gnäller, hennes mage håller på att fräta sönder inifrån! Snabbt som attan tar jag fram lite mjölk och yoghurt, då det är det enda basiska jag kan hitta, och ger henne att lapa i.

Det behövs ju ingen expert för att förstå dessa drömmar. Jag gör allt för pengar så jag kan shoppa, men shopping är kritiskt samt att jag fortfarande tar på mig skulden för min gamla hamsters död, som dog av fel kost. Eller att jag ska sluta läsa Maria Montazamis blogg...

Det blir aldrig som man tänkt sig...

... men det gör inte så mycket.

 Av gårdagens åtta punkter blev endast dessa genomförda:

• Skickade in min tidrapport, dagdrömde inte efter att räknat ut hur mycket lite jag får i lön denna månad
• Kollade endast Blocket efter ny säng
• Ringde föräldrarna...

Försökte mig på att få ut Jennifer, men till svar fick jag en enorm näsrynkning och svaret "Nej, vi tar en cider på balkongen istället". Sagt och gjort. Det åtföljdes av en film, sen middag med stolta Sonja som sålde bäst igår på sitt jobb. Sen blev jag rålurad på en glass... Mölndalsbor alltså...


Today - work!

Hata inte - älska passivt!

En gammal klyscha är att det krävs mer muskelansträningar i ansiktet att se sur ut än vad det gör att le. På samma sätt går det åt så mycket mer energi till att må dåligt, istället för att bara ta livet som det kommer och vara glad åt det lilla (som flickan sa).

Lyckades räta upp min rygg på egen hand idag. Började tänka de här jobbiga tankarna: Ingen ringer mig, jag är oälskad, jag har inget jobb, jag är värdelös, jag kommer bara sitta hemma och ha tråkigt nästa månad när han är på semester blah blah blah. Sådant som kan komma ibland när man har tråkigt. Men så kände jag att "nej, varför må dåligt när jag kan må bra?". Det har kommit in några timmar extra på jobbet. Den nya kursen verkar intressant för en gång skull. Brorsan kommer troligen nästa månad (Gud, vad jag saknar min bror). Det är inget roligt och det för absolut inget positivt med sig att må dåligt. Så jag tänker skita i det på ren svenska. Jag har kanske många anledningar till att deppa, men jag vägrar!


Så detta är min plan för dagen för att må bättre:

• Läsa några kapitel i The Dirt: Bekännelser från världens mest ökända rockband
• Skicka in min tidrapport och dagdrömma om vad jag ska göra för min lön
• Kolla igenom restauranger med Jempa för lördagens girl's night
• Ringa syrran/Kris och höra om de har möjlighet att hämta en säng åt mig i veckan och slänga min gamla
• Kolla Blocket/Jysk/IKEA efter en ny säng
• Tvinga ut Jempa på en promenad i solen, ska hitta vattnet!
• Sortera bland mina tre kassar med "viktiga" papper
• Ringa lite folk, vet två som ligger i farozonen för att tvingas prata med mig

Fotbollsmästerskap... ovanligt!

Mina känslor angående pågående fotbolls-VM:

Tur att jag bor med kvinnor som är lika intresserade av detta som jag...

Blå blå är mössan på mitt huvud...

Sommartider nalkas, det blir nya tider och dina färger var blå. Fått tummen ur lite grann på mitt nya liv och börjat arbetet med att göra om bloggen. Vad tycker ni? Blått?


Some thoughts on blue:

Blå är den den färg som majoriteten av världen nämner som sin favoritfärg. Detta gör att det nästan alltid är ett säkert kort i färgval både vid marknadsföring, inredning och kläder.

Blått  står för bland annat tillit,  auktoritet, expertis och lugn. Detta ser vi i vardagen att många uniformer är blåa (de gröna uniformerna r praktiska, de blåa auktoritära). Tillika är det färgen för himmel och hav vilket ger associationer till renhet, djup och visdom. Många har därför vid avbildandet av jungfru Maria valt att göra hennes klädnad blå, så kallad jungfrublå. Det sägs även att färgen blå får kroppen att producera kemikalier som är lugnande, vilket gör den till en lämplig färg i sovrum och relaxrum. Det finns studier som visar att tyngdlyftare kan lyfta mer i ett blått gym än i ett gym med annan färg, och att nästan alla sporter kan effektiviseras i blå omgivning. Vi får se om detsamma gäller på bloggar.

Men tillika kan färgen, som är en kall färg, i fel användning upplevas som hård, kylig och isolerande. Babyblå kan många gånger antyda på svaghet. Det finns ju en anledning till varför man säger att man är blåögd eller "got the blues".
Lite fakta om blå är att det är en av de tre grundfärgerna och den färg som har den kortaste våglängden. Jag vet inte riktigt vad det innebär... Det kanske är den färg som lättast att se. Har för mig nånstans att färgblinda ändå ser blå.

Så. Då kan alla se min blogg. Den står för lugn och expertis. Det borde väl passa mig... Eller? Annars får vi göra den igen...

/K

Efterlyses!

Senaste tiden har jag känt att någonting har saknats, men jag har inte förstått vad. Just nu mår jag prima i mitt liv. Har koll på mina kurser, söker jobb även om jag inte får nått, har andra trevliga grejjer på gång och känner inte att jag bara släpar fötterna efter mig. Men någonting har saknats. Så kom jag på det!
Frida!!!

Vad jag än gör brukar Frida alltid sitta där på min axel och viska saker i mina öron (vilken axel hon sitter på behöver vi inte nämna). Oavsett vad som händer i mitt liv, har hon alltid en del, stor eller liten, av det. Men nu har mycket hänt och min mening till livet har bara varit ett fåtal telefonsamtal senaste veckorna. Och en snabbis innan hon skulle träna...

Frida min kära, du brukar alltid vara med på ett hörn, men nu är du spårlöst försvunnen - vart är du?

/K

Vissa tingest står utanför regelverket.

I alla kulturer finns det normer. Saker som säger hur det bör eller inte bör vara. Men det finns alltid undantag som förgyller regeln, som det så vackert heter. Till exempel så gäller less is more alltid förutom på transvestiter och vid Schlager. Att storleken har ingen betydelse förutom på klackskor. Att heterosexuella killar inte kan ta varandra på rumpan, förutom i sportsammanhang där de kan bli hur fysiskt intima som helst! Och sen finns det ju de ökända skorna....

Nedan kommer alla skor som försöker efterlikna, eller av någon andra anledningar efterliknar den tygskomodellen som Converse gjort sig känd för, att omnämnas som Converse, oavsett det riktiga märkets namn.


Converse är unisexskor. Utan att ändra modell så köper både killar och tjejer. Till och med så att skobutiken ställt dom i mitten av butiken för att båda parter ska ha lika långt att gå till dem.

Vidare har jag sett att Converse är något som även den mest alldaglige personen kan pimpa upp sitt liv med. En i starka färger, mönstrade, glittriga - alla syns oavsett stil på personen. Det går att missmatcha hur mycket som helst - utan att det är en missmatch!

Men det jag anser vara det värsta undantaget med Converse som anses vara ok, är att de får vara skitiga! Kom igen! Att man kan vara lite androgyn och att alla har rätt att sätta färg på vardagen kan jag köpa, men dirty shoes!? Uhuh, inte för mig...

Nu ska jag ta på mig mina vita fejkConverse med klack, och pallra mig ner till stan och syrran, som brukar ha riktiga Converse utan klack.

Bild: Skopunkten

Käftis

Var hos tandläkaren idag, eller käftis som Jajja alltid kallat dem. Tycker det är lika roligt fascinerande varje gång. Så intimt men ändå opersonligt. Och inte får man något för besväret längre heller.

Undrar varför man inte får något längre? Okej, ungar kanske behöver uppmuntran, men de går ju gratis. Jag betalar - och förlorar dessutom på det - kan inte jag få en badanka eller resetandborste?

Jag sitter ju där och pinas. Ska luta mig bakåt och öppna käften, fastän jag sagt de senaste 10 åren att jag har ett käkproblem och de måste ta det lugnt annars låser sig den. Men de ger sig inte utan bänder upp den med kofot och tång!

Sen ska de in med händerna! Idag höll jag dock på att få lite spunk. Handsprit på, men sen inget mer! "Opp opp opp!" säger jag "på med latexhandskarna annars blire inget kul!" Nej, vänta, det var igår kväll jag sa det ;9

Och så språket. "1-4 och 2-4 saknas, 1-8 roterad, kollar fickorna... 3-2 mesial initial..." Men man får inte vara dum. Idag (försökte) jag memorera allt han sade till sin assistent och inte till mig, sen när jag kom hem kom google fram. Så nu har jag avslöjat deras hemliga koder! Muahaha! Aldrig mer ska någon prata bakom ryggen på mig om mina tänder!! Seger!

Men sen ska de ju envisas med att trots att jag har perfekta tänder ska jag använda tandtråd och skölja med flour. Bah! säger jag först, men vid närmare eftertanke innebär ju det att jag måste köpa det... och att köpa saker innebär att man shoppar... hmmm...

För övrigt hade jag inga hål, ska firas med en chokladbit!

Teknikens under

Min dator är mitt liv, men precis som mitt liv finns det baksidor. 

Jag gillar inte:

• När sökmotorsgenvägen i navigeringsfältet ändrar sökmotor av sig själv.
• När min Multi-Gesture Touchpad goes överkänslig och zoomar in/ut skärmen, byter fönster, hoppar i meningar, går bakåt en sida, markerar text.
• Att Numlock stängt av sig när jag startat om datorn.
• Att den lilla dummie-plastgrejjen som sitter där man ploppar in SDkortet, fastnar om man sätter den åt fel håll. Skriv ett enkelt "this way up" fgs!
• Att det tar sådan lång tid för mig att se när Jennifer och Sonja uppdaterat sina bloggar. Är det för att vi delar router? Det vore ju sinnesjukt, då borde det ju gå ännu snabbare!
• Att den automatiska stavningskontrollen inte känner av vilket språk jag skriver på.
• Att jag kan ha 25 saker uppe samtidigt. Min gamla dator hade inte den kapacitet och dog då, men nu när min fina dator klarar allt så finns det inga begränsningar!

Nej, usch vilket gnäll på mig! Nu måste jag bort från mitt liv (läs; dator) och ut i solen. Vakna Sonja!!!

Flerfärgad

De personer som har känt mig i mer än två år eller så vet att förr gick min garderob mycket i nattens färger. De senaste åren har mina kläder fått alltmer sällskap av andra nyanser av svart, men senaste tiden har allt mer färgklickar dykt upp, turkost, knallgul, ja till och med rosa en gång!

Anledningen till min enfärgade klädstil hade två grunder. Det ena var att min kropp hade kurvor som smickrades mest av mörka kläder, och detta var tur då jag även i min identitetssökande ungdom ansåg mig vara rocker - och svart är vackert då.

Men likt min klädstil fått färgklickar - så har även min musikstil. Rocker i själ och hjärta eller inte - lite färggladare musik får också plats i mitt liv.

Det jag försöker säga är väl... ARVINGARNA IKVÄLL!!! Wohoo!!!

Ser inte skogen....

Igår tog flickorna sig till ICA Maxi 421 och fyllde, överfyllde, en kundvagn. Jag har nog aldrig i hela mitt liv handlat så mycket mat. Vad notan gick på vågar jag knappt yttra. En taxi blev vi dock tvungna att ringa efter för att få hem allt...

Men det roliga är: Nu var det några timmar sedan jag åt frukost, och jag börjar känna mig lite småhungrig. Men hittar inget att äta!!! How could it be? Skafferiet går knappt att stänga, kylskåpets varje hyllplan är packad och för första gången finns det mer än bara en glass och rostbröd i frysen, men jag hittar inget jag vill äta. Måste kanske gå och handla igen?

 Bild: panmagazine

Jag kanske bara stirrar mig blind. För många valmöjligheter. Detta kommer nog som vanligt sluta med en macka...

/K