I natt jag drömde...

Som alltid. När jag ska ut och resa, har viktiga tider att passa eller saker att komma ihåg och får absolut inte vara trött. Då kan jag inte sova.

Drömde massa mardrömmar. Vår ekonomiansvarige meddelade mig att jag inte kunde få någon lön innan jul. En halvnaken man med hockeymundering sprang omkring i lägenheten och blev filmad. En hund som bet av mig örat. Värsta drömmen var att jag kommit fram till Göteborg och på vägen hem märker jag att jag inte drar på mina resväskor. Jag får panik, men ett vänligt par som letar efter vägen, följer med mig tillbaka en bit och letar, och turligen hade jag inet glömt dem på tåget, utan bara ställt dem vid en butik. Hade stannat för att vila, och sen traskat på utan dem. När jag kollar på klockan har min klocka stannat, så jag får leta upp en ny och märker att jag är två timmar sen, jag hade somnat på tåget så jag visste inte om att det var försenat. Dessutom kom jag på att jag skulle inte gå hem, jag hade ju bokat en taxi!


Men Karin, säger ni, hur kan det vara värsta mardrömmen - den flashande hockeyspelaren då? Jo, ser ni. Den är värst för att den kan vara sann! Så proffersoriskt disträ jag har varit senaste tiden (där jag till och med håller på att glömma bort att jag ska till frisören som jag var inne och bokade tid hos dagen innan) så är det mycket möjligt att jag glömmer en väska någonstans, eller går förbi taxin mot spårvagnarna av ren vana.


Inte ens hälften. Vi har en dubbelt så stor
väska som ska komma ihågs att hämtas
 ur ett skåp. En handväska på stolen och en
 ryggsäck som inte är packad ännu.

Om ni ser mig på centralstationen senare idag. Var god räkna mina väskor och om i Göteborg; peka mig i riktning till taxiluckan.

Can dreams come true?

Jag är rätt förstörd av TV's alla sunkna påhitt med program gjorda för att avdankade skådisar ska kunna få redemption. Strax innan Laila Bagge skulle in i Idoljuryn, gjorde hon comebackdebuten i Du är vad du äter, och innan Idol ens visat första avsnittet var hon med i Let's dance. Inte för att jag sett detta, jag tittar inte på sådana program. Men det jag undrar är - va tusan är Laila Bagge känd för annat än Idol, vad gjorde hon comeback från?
Oavsett så har jag kommit på ett nytt program som dumburken kan fylla våra tomma liv med. Eller kommit på och kommit på, jag drömde om det häromnatten!

Det var en ganska förträfflig dröm, om jag får säga det själv. Jag tror faktiskt att jag kan ha kommit på kommersiell TVs nästa storsatsning.

Jag drömde om några svenska skådespelare som var lite upprörda, på ett sånt där svenska Hollywoodfruar-sätt. Ni vet, personer som egentligen inte är överdrivet kända, men när de får vara med i TV känner sig som att de är det, och då är allting väldigt viktigt. Jag kommer bara ihåg två av de tre skådespelarna jag drömde om, och det är faktiskt bara en av dem jag kan säga att jag vet vem det är.

Jan Mybrand, som var med i Sjukan för en herrans massa år sedan, var nu lite smått upprörd och framförallt orolig. Det skulle nämligen göras en remake av Sjukan, och han var inte helt säker på att de nya skådespelarna skulle kunna klara av att bära karaktärerna. Han hade ju personligen varit med och utvecklat dem, så han kände sig lite utanför när produktionsbolaget bara kör på utan att fråga honom. Detsamma gällde för de andra två skådespelarna i drömmen. Det skulle göras remakes på deras respektive genomslagsserie, och de alla hade åsikter som de kände att de ville framföra i TV. Så tillika fick jag följa dessa i deras vardag. När de försökte pitcha sina idéer om förbättringar till manusförfattarna. Bakom kulisserna på inspelningarna. När dessa avdankade, fördettingar desperat försökte komma upp till åtminstone en B-status.

I en kommersiell dröm nära dig!

Så TV4/TV3, om ni gillar den här idéen är det bara höra av sig. Strecktittar på massa serier nu, så på nätterna flödar fantasin!

Och Jan Mybrand - om du googlat ditt namn och kommit till denna sida, ta inte illa upp. Jag tycker du är en reko skådis, men mitt undermedvetna anser att du måste ha en comeback.

Jag måste sluta somna till TVn...

"Förr eller senare faller allt" skrev Jonas Gardell i en bok. Men Karin faller ständigt.
Det är en comeback för Klantiga Karin Knämutter!!!

Ständigt blåmärken och småsår. Men det var längesen jag riktigt drattade på ändan. Så jag passade på i helgen.

Hoppade av båten rätt på den hala stenen. Ner i vattnet och knockade en krabba på vägen (den vilade upp och ner efter mitt fall). Upp med benet och under ett lager med sjöstjärnor och alger började benet blåna med ens och blodet forsade... eller rann i alla fall.

Blånaden har redan försvunnit, svullnaden har börjat lägga sig, men såren är kvar. Både på benet och foten.

Rivmärken efter en morgonstörd krabba?

Lite förbannad är jag på Mölndalsbon också. Hans baddande med saltvatten på de öppna såren (okej, de är små men de sved som Hälsingland så jag tänker gnälla) och med det fick gamla trauman att bubbla upp till ytan. Jag har till och med drömt om den gången för ca 20 år sedan när jag ramlade på Furuvik eller var det Legoland? och fick en stor sten nästan en centimeter in i knät, och mamma envisas med duschslangen rätt i såret. Huva!

To Do

Nej, jag har inte gett upp! Jag ger aldrig upp. Men ibland måste en sann skapare ta en vilodag... vecka... månad...er... 

Idag stod träning på att-göra-listan, men på grund av två dagars träning (ja, nu börjar jag komma igång med det hela igen), somnat på soffan och därmed extremt stel samt en oro att det ändå är helt omöjligt att få med mig Sonja att träna, så får vi se hur det blir med det.

Istället står tre andra sysslor på min lista. Jag tar dem i viktighetsordning, minst viktigast först:

* Köpa en drömdagbok. Jag har alltid drömt mycket, och det blir inte mindre med det. Jag vill inte föra drömdagbok för att jag vill tyda mina drömmar. När det blåser extremt ute och jag drömmer om snowboards på vatten - inte så svårt att gissa vilken Mölndalsbo som påverkat mig. När Criminal Minds-teamet jagar supernaturella varelser, jag borde sluta sträckkolla serier. Det är mer på uppmaning över att jag ändå väldigt ofta kommer ihåg mina drömmar i detalj, och det skulle vara roligt att skriva ner dem.

* Hämta julpynt. I samband med flytten i mars prioriterades inte dessa lådor. Jupp, lådor i plural. Istället fick de hyra en garageplats i en mer söderlagd ort. Så dit ska jag idag, sortera lite och få hem mina finfina julsaker så är vi ready to go christmas bonanza på första advent!

* Hämta ut biljetter till HARRY POTTER OCH DÖDSRELIKERNA DEL 1!!! Oh yeah, oh yeah, booya!

72 oskulder

Ibland är tankegången lång. För att kort fatta ner den gick det ungefär så här för mig: "Är jag en bra människa? Jo, men det är jag, tillräckligt i alla fall för att få komma till himmelen! Vad är himmelen? Enligt islam får man 72 oskulder (eg. huri). Jag vill ha 72 oskulder. Jag ska ta 72 oskulder!"

Så bestämde jag mig för att göra 72 saker jag aldrig gjort förut! För att förtydliga så använder jag "oskuld" som en metafor för något jag inte har erfarenhet från. 

Jag tyckte att detta passade bra in i mitt försök till en ny livstil; Att säga JA mycket oftare. Att ge allt en chans och pröva saker åtminstone en gång! Denna livsstil har jag försökt anamma senaste åren, men det har gått sådär. Men 2010 är mitt år, och jag har tagit fler chanser. Gått på fest där jag i princip inte känner någon, följt med på något jag inte riktigt vetat om jag vill göra, tackat ja till saker jag annars hade varit väldigt pessimistisk till och mycket mer. Och det har gått bra. Jag har träffat nya trevliga människor och känner inte att jag har slösat någon tid. Jag har inte vunnit varje gång, men jag har aldrig förlorat! Nu tänker jag inte gå in så mycket mer på dessa chanser då vissa av dem är rätt privata. Men kort sagt har jag slutat vela och tveka. Får jag en möjlighet så tar jag den.

Så åter till oskulderna. Jag tänker inte sätta upp något tidsram för detta - man ska inte stressa. Jag tänker inte heller sätta upp några kriterier för oskulderna. Känns det som något nytt för mig är det det. Det kan vara ett ställe jag aldrig besökt, en maträtt jag aldrig ätit eller lek jag aldrig lekt. Jag ska dock särskilja på vad som är en oskuld och vad som bara är något jag sällan gör men nu sagt ja till.

Jag har egentligen redan tagit ett fåtal oskulder, men för räkningens skull tänker jag nollställa och börja om. Så håll utkik för kommande händelser!

I helgen ser det dock inte ut som någon oskuld blir tagen, men sagt ja till lite grejer jag för ett år sedan hade varit för lat och pessimistisk till att göra.

In the end of the day, mate - it doesn't matter!

/K

Drömrulle

Beklagar över den undermåliga uppdateringen, men det har varit en påfrestande vecka. Detta kanske är en förklaring till mina nya, skumma, nattliga aktiviteter?

Jag är inte en våldsam person. Anledningen till detta är att de allra flesta är starkare än mig, och det är därför lönlöst för mig att ens försöka. Detta kan ha lett till att jag har förträngt en viktig sida av mig som tar sig form i mitt undermedvetna och kommer ut när jag, och alla andra, som minst anar det.

Under de senaste nätterna har min sovpartner fått utstå ett rakt karateslag i nacken samt en nagel hårt intryckt/huggen i ryggen. Jag försöker minnas om jag har drömt att jag är tvungen att försvara mig mot ninjor eller katter, men ingenting kan jag åminna mig. Jag försöker hitta andra drömlika förklaringar. Kanske drömde att jag var med i en karatetävling, eller skulle trycka riktigt hårt på en knapp. Inget vad jag kan komma ihåg.

Så naglarna är filade och ska lära mig så på mina händer för att förhindra att dett beteende upprepar sig.

Men sen slog det mig. Min sovpartner har varken blåmärken eller sår att bevisa mina gärningar! Det kanske var han som drömde? Men i sådant fall återstår en viktigt fråga - varför drömmer han om att jag slår honom?

Igår skapades även en drömrulle, som jag dock inte fått smaka på, men hoppas ska försona mina brott.

/K

I natt jag drömde...

I natt drömde jag tre drömmar...

I den första drömmen rånade jag en bank. Ja, jag var ju inte ensam såklart. Mamma och pappa var med, tillika två kompisar samt en av dessa tjejers kompisar. Visste först inte riktigt varför hon skulle vara med i drömmen, men sen fick jag svaret - hon ägde flyktbilen! Så med hjälp av lite gamla filmknep á la klä ut sig till vakt med mera, lyckades vi komma undan med över 100 000 kronor i kontanter och ännu mer i aktier och andra värdepapper. Jag är lite förvånad att ingen reagerade på oss bakom en fönstervägg eller att stängslet utanför banken inte var larmat. Sen tyckte jag att vi var lite dumma som inte fixade fejkade plåtar till bilen. Men men, vi kom undan.

I min andra dröm gjorde jag det jag gör bäst - shoppar. Var ute i en butik med min mor, min bror och min syster. Jag hade grova problem med att välja färg på läppstift och brorsan hade lovat hjälpa mig för detta var ytterst viktigt. Men syrran ville så klart inte titta på läppstift, hon ville titta på skor. Till slut blev jag så sur på henne, att jag inte ville titta på henne. Sen tar hon fram ett par skor åt mig som hon tycker skulle passa mig. Jag tittade på dem, och blev så sur att jag kastade dem åt 'na!

Den tredje drömmen var dock den mest jobbiga. Jag kom hem på morgonen, som jag gör ibland... annan diskussion. När jag kommer hem märker jag att katten återigen är utelåst på balkongen. Jag släpper in henne, hon jamar och jag ger henne några sekunders uppmärksamhet. Men så börjar hon jama ännu mer och vara riktigt uppmärksamhetssökande. Mer än vanligt. Jag börjar tro att hon må dåligt, för buken hennes är svälld och hon kryper riktigt nära mig. Jag tänker att hon kanske inte fått mat på ett tag och kollar ner till hennes matskålar. Och där får jag svaret. Någon har gett henne våfflor med grädde och BÄR! Bär! - Oh nej! Det som är för syrligt för katters ömtåliga magar. Inte undra på att hon gnäller, hennes mage håller på att fräta sönder inifrån! Snabbt som attan tar jag fram lite mjölk och yoghurt, då det är det enda basiska jag kan hitta, och ger henne att lapa i.

Det behövs ju ingen expert för att förstå dessa drömmar. Jag gör allt för pengar så jag kan shoppa, men shopping är kritiskt samt att jag fortfarande tar på mig skulden för min gamla hamsters död, som dog av fel kost. Eller att jag ska sluta läsa Maria Montazamis blogg...