Sitter uppe i vad som brukade vara min systers rum, men som nu tillhör min bror. Och damn är det ett killrum! Spenderar helgen i Sundsvall, och har lite tid att göra mycket på. Men föredrar att slappna av.
Blev stressigt i torsdags så jag är riktigt glad att jag började packa på morgonen. För det blev bokstavligen att ta sakerna och slänga ner dem i väskan. Kom hem kvart i sex, sprang upp med en alldeles för tung byrå som troligen fått en massa märken på sig, och sen va vi på vagnen kvart över sex.
Men jag och Jennifer kom i alla fall på tåget i tid. Åt alldeles för mycket av... nyttiga saker! Såg på en film, jag somnade helt otippat, sen ringde pappa 03.40 och frågade om vi var framme. Paniken spred sig då vi båda sovit med musik i öronen och hade ingen aning om vart vi var. Men ta i trä, hade vi inte försovit oss och åkt förbi Stenstaden.
Igår blev det den obligatoriska långfrukosten med mor. Sen drog vi ner på stan. Shoppade lite örhängen på rean. Jag hittade några roliga som ändrar färg beroende på vinkeln. Mamma hittade tre par snygga, varav ett par i trä som verkligen stämmer in med hennes dagisfrökenimage!
Sen fick jag faktiskt mor min att både gå på systemet trots att det inte är en högtidshelg, OCH gå med systemkasse öppet på stan. Min mor är wild and crazy - wohoo!
Sedan på kvällen gick vi på välgörenhetsgala för prostata- samt bröstcancer. Anledningen till att vi gick var för att min bror skulle spela upp en kortare pjäs som han både skrivit, regisserat, varit kostymör för, ljussatt och skådespelade i. Och den var bra! Längesen jag skrattade så. Men tycker att alla tjejer ska hålla tassarna borta från min bror, han är för ung för sådant! Men bra var pjäsen som sagt. "Kärleken är lätt, va?" hette den. Handlade om hur våra förhållanden och hur man blir kär idag. Med Amor som berättare som försökte mena på att romantiken är död, men blev överbevisad. I don't know, kanske finns det hopp. Jag är ju trots allt en av dem som aldrig förväntat sig att det ska vara som på film. Man kan inte förvänta sig någon jäkla Jane Austen-roman. Är dock nu världens stoltaste storasyster! Men galan var gripande. Syftet var att hjälpa till att samla in pengar till en ny strålkanon på Sundsvalls sjukhus. De har bara en som går på överkapacitet och som börjar bli gammal. Men en ny kostar 20 miljoner kronor!!! Och hittills är de bara uppe i 1,4 miljoner, en sjuk lång väg kvar. Och en av killarna som uppträdde hade bara förra veckan förlorat sin flickvän till cancern. Så starkt av en så ung kille att ställa sig på scen för högre syfte. Brukar skänka till cancerfonden lite oregelbundet, men tyvärr känns det ju som något som kommer ta lång tid innan vi kan motverka helt. Jag menar, 20 miljoner kronor för en maskin! Ajja, one step at the time.
Är även riktigt glad att Budda har kommit på bättre tankar och börjat spara ut sitt hår igen! Och måste även kommentera hans goda klädstil! Sjalen på bilden är hans, och nyss hittade jag en annan snygg jag tänker sno ikväll!
Sitter nu fortfarande i pyjamasbyxor, ska snart börja sminka mig lite och fixa håret. Sen blir lite mors mat, paj i dag (köttfärsbiffar igår, mums!) och iväg till Bettan för häng. En kompis har fyllt år så det blir lite fest hos henne (bloggar nästa gång om vad hon fick och så) sen är det väl krogen som är inplanerad. Ska bli riktigt kul!
Imorgon är det till att vara kulturell igen. Brorsan är med i flera pjäser samtidigt, men imorgon är det en större uppsättning som gäller. Sen blir'e tåget hem på natta och back to Gothenburg! Ser fram emot nästa vecka.
Puss & Kram
Syns på stan!!!
Detta är denna vecka:
Och detta är nästa...:
Ser fram emot nästa vecka...
Det är inte riktigt officiellt ännu då jag inte har hunnit tagit mig till skatteverket än, men har numera blivit en frölundabo. Hittills består livet av torget, mackor och att skeda i sängen. Men detta ska bli ungmöslyan numero uno!.
Har jobbat rätt mycket senaste tiden, och all övrig tid som egentligen inte funnits har lagts åt packning och att försöka bevara det lilla vett jag har kvar i skallen. Känner mig inte helt mental i fas, men det är väl inte så konstigt egentligen. Just nu är nya lyan kaos, och jag och Jennifer har snabbt konstaterat att vi behöver fler byråer och garderober och rakt av avlastningsytor. Närmaste dagarna kommer lägenheten stå i fokus, men behöver verkligen plugga. Men först och allt sömn! Har räknat lite på det, och jag har inte haft en morgon utan väckarklocka på 17 dagar. Så idag, oavsett hur mycket jag har att göra, har jag sovit! Träningsvärk har jag också. Och ont i halsen. Gjort varmt te, och ska se om jag hittar minan noskapin. Det mesta är uppe nu, men en kartong och två påsar kvar. Sen lägger jag mig nog i sängen ett tag till. Är avundsjuk på vissa som har helt ny säng, men jag får vara glad att jag har en sängpartner närmaste veckan i alla fall.
Och framförallt! TV'n är uppe. Helt sjukt vad svårt det var då. Inte för att jag gjorde så mycket, men Jennifer tyckte det var svårt. Sådana där verktyg som slagborr och borrhammare (kom igen, ordet låter ju klart påhittat) är en komplott. Verktyg gjorde för män så de kan styla framför kvinnorna och sen skratta när vi inte kan få igång verktyget - för de har byggt in en gömd spärr de inte visar oss. En konspiration jag säger!
Ska upp till Sundsvall och MamaPapa nästa helg. Se brorsan skådespela lite, ser verkligen fram emot det. Jag har missat så mycket på den fronten, att det känns som att jag tar igen fyra år på två föreställningar.
Men jag vill väl egentligen säga till alla att jag mår rätt okej. Det är jobbigt emellanåt när saker inte blir som man har tänkt sig. Men folk är som folk är, det är inget överraskande och det är bara att ta det och inte gå och älta. Jag är vacker och stolt över mig själv, och även om uppmärksamhet är kul, behöver jag inte bekräftelse. Stundtals är jag svag, men i det stora hela är jag en stark kvinna. Och jag metar...
Beklagar för det dåliga bloggandet, men jag och Jempa delar för tillfället på en dongel. That reminds me, note to self: ring ComHem...
/K
Nycklarna är hämtade. Håll i hatten gubbjävel - nu kör vi!
Softar lite naturligt i fönstret.
Tror det är någon som kommer och hälsar på...
Jennifer passade på att ta en dusch!
Sen tog vi en tupplur (inte tuggummi under min sko!).
Vilken tur! När vi öppnade torkskåpet såg vi att det ingick en Frida!
Enligt psykologin har ett trauma fem stycken stadier; Förnekelse, Vrede, Sorg, Acceptans och slutligen hopp. Traditionellt sett är det i denna ordning de sker, men enligt vissa modernister kan de växlas och överlappas. Hoppet är dock alltid slutskedet.
Jag trodde det värsta var över, att det hade lagt sig. Men tji fick jag. Det svider fortfarande, svider hårt. Och nya aspekter börjar att irritera. Allt blev skit i en handvändning. Tappade all tro, kan bli bättre stundtals men aldrig bra. Sen kom idag...
Hopp!?
Givande dagar. Trots den överdrivna mängden tid åt att tänka som har givits mig de senaste dagar, har de varit någorlunda effektiva. Kanske just för att minska tiden. Men dåliga filmer har avverkats, liksom dåliga idéer, mycket skitsnack (läs tjejsnack), bra shopping, träning med mera.
Kan ju börja att gladeligen meddela att King of India har öppnat igen! Eller Masala & Balti House som det numera heter. Trots att det tydligen är samma kock, gillar jag det inte! Maten inte lika god, lite smaklös. Sen har det blivit dyrare. Lunch från 70 kronor, och då ingår inte dricka. Nej, nej. Helt okej att flytta nu.
I helgen var det lite skola som gällde. Var överraskande nog en riktigt trevlig lektion som gavs av Nomie Eriksson (Högskolan Skövde, cool kvinna, rekommenderar att försöka gå på en föreläsning med henne). På grund av att det var få deltagare, blev diskussion mer givande. Och denna gång lönade det sig även att ta sig till skolan en lördag. Den trevliga kursledare öppnade lärarrummet för gratis kaffe och la fram lite kakor till oss. Organisationsteori är rätt intressant. Särskilt att se hur motsägelsefullt folk i en organisation kan agera. Följa oskrivna regler, men inte de skrivna. Påstå sig hata hierarki, men älskar struktur, regler, rutiner. Ja... Det finns mycket intressant där. Tror jag nästan ska ta fram min lilla Mintzberg och läsa lite, bara för skojs skull.
Måndag tränade jag lite F&S Skiiiivstång. Var lite nervös innan faktiskt, men tog det lugnt med vikterna för att vara säker på att orka med hela passet. Och det gjorde jag! Men mina lår idag alltså. Och lilla Frida tyckte hon var rolig och sa till kassörskan att jag bajsat på mig. Hög nivå hög nivå! Ungefär som att missa en high five!
Skulle shoppat idag. Och lite så blev det väl, ett par fina stövlar på rean (kostat 1400kr, jag köpte för 400kr). Annars ägnade jag och Frida oss åt andra... "mumsbitar"... Vackra skor, och fick många fina kommentarer från säljaren. Jaaa, jag vet att han bara skulle sälja på skor, men jag stod och valde mellan dessa och ett annat par, samma pris så han behövde ju inte vara så säljande, men de satt perfekt på mig. Hehe...
Nu har jag bloggat. Nu måste jag försöka aktivera mig på något annat sätt här ett tag. För som vi tidigare har konstaterat så är det, det mest effektiva sättet att på kort sikt direkt motverka hypertänkande. Remember girls!
/K
