Rätt marknadsföring

På min brevlåda står det "Ingen reklam, inga tidningar".

Jag gillar vanligtvis reklam men det blir så onödigt med sopor. Det finns många som inte respekterar detta. Fastighetsmäklare, kommunen och Jehovas vittnen. Visst, Guds ord kanske är en egen kategori, men 2013 så är ett oadresserat papper i lådan = reklam.

Men jag måste ge dem detta: de vet hur man ska locka till sig folk. Jag mena; hubbahubba!

Gomôrron Gomôrron!

"Får vi bjuda på en kopp kaffe?"

Morgonens kanske dummaste, men samtidigt underbaraste fråga. Klart!

Kaffekedjan bredvid har börjat med tidigare öppettider och i samband med detta står de hela veckan och bjuder på morgonkaffe till förbipasserande. Att bjuda på kaffe är ju alltid en trevlig gest, men att göra det tidig morgon när alla är på väg till jobbet och bara suktar efter den där första droppen svart, då är det genialiskt!

Bra start på dagen!

Te amor

Har ni någon gång fått spunk på nått? Eller en fix idé? Eller bara en mildare besatthet av något? I've got it. Me love me tea!

När andra får lön unnar de sig själva en ny väska eller kanske en lite goare middag, eller klassikern röj på krogen. Jag köper te på lösvikt. Med tanke priset borde jag kanske egentligen satsa större, men det finns nog inget godare än "färskt" löste i en alldeles för stor kopp.

Problemet är att jag gapar efter mer än jag kan dricka. När nästa löning kommer och det är dags att köpa nytt, så är det sällan förra löningsteet är slut, eller förförra heller för den delen. Så lite varstans på både östkusten och västkusten kan man se halvtomma tepåsar utspridda.

Karin organisatören slår till!

Finally har jag hittat snygga teburkar. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att hitta något (inredning, kläder, mobiltelefoner) som ser vanliga ut. Allt ska vara mönstrad, konstlad, i tiden, sticka ut. Enfärgat? Hmmm, möjligvist i neonrosa! Men nu har jag hittat på gamla goa vörld vajd vebb en sida men finfina burkar. Så klias det i shoppingfingrarna trots att det är två veckor kvar till den 27e. Och, bara för att jag gör en sådan enkel liten sak som att tipsa er om denna sida, genom en liten länk här nere till vänster, får jag rabatt! Hallå!? Rabatt! Till mig! Gotta love it.

Dessutom har jag även sett ut nästa löningste. Jag säger bara päronsplit!

Skolboksexempel

Jag är lite nördigt intresserad när det kommer till statistik. Jag jobbar delvis med det, vilket är väl bra. Jag blir lite småfrustrerad när jag ser slutsatser tagna över tydligt otillräcklig information, och jag försöker ständigt förgäves läxa upp folk i ämnet. Men denna gång blev jag så glad.

I Metro någon nu i veckan, stod det en mindre artikeln med rubriken Varuhuset avslöjade tonårings graviditet. Nu tog den här artikeln upp någonting som var flera år gammalt men jag tyckte det var så bra! Varuhuset hade lyckats kartlägga sina kunders köpbeteende, så de kunde veta vilka kunder som var gravida! Så de kunde binda upp dem och locka dem att köpa saker de behövde när de väl fått barn, men lite innan de hade det behovet. Det är ju helt sinnessjukt bra användning av data!

Det är mycket diskussioner kring Googles stora datainsamlings-lansering just nu. Generellt har väl debatten ökat kring hur rädda folk är och om företag har rätt att spara vår information på det sättet. Utan att gå in allt för djupt på den diskussionen så ser jag ingen fara i spara information kring konsumtion.

Nu är jag inte gravid, men det hade varit helt underbart om Hemköp kunde veta när jag hade pms, och skicka hem lite individuella erbjudanden till mig, typ rabatt på lakrits och avocado (don't ask).

Going up!

Igår när jag alldeles för sent lämnade kontoret fick jag gnugga mig i ögonen både en och två gånger när jag stötte på denna syn.

Och reklamnörd som jag är var jag ju tvungen att le...

Yup, that's a real car

På skylten i telefonbåset står det "Small is great! The new up!"

Måste dock erkänna att jag inte är med på noterna om Volkswagen menar att ordet "up" ska föreställa ett begrepp. "The new up", lika cool som filmen?

Konsten att be om förlåtelse

Det här är ju nästan för underbart för att vara sant.

Som många av er säkert redan förstått är jag en av de få i vårt avlånga land som gillar serien "i Fabians värld" där vi får följa en skrikig elvaruhusVD där han med glimten i ögat försöker sälja på oss en massa saker.

Nu har det hittills bästa avsnittet släppts.

Jag hade inget att förlåta, men JA! Jag förlåter dig Fabbe!!!

Jag måste dock poängtera, innan denna blogg förvandlas till en stor pr-kampanj för SIBA, jag försöker inte promota dem. Som företag och återförsäljare har jag ingen preferens gällande dem. De är inte överdrivet bra eller billiga, och inte heller motsatsen. Men, de har klart bäst TV-reklam i branschen, och högt i topp överlag.

För att se hela musikvideon - ja, det finns en hel musikvideo - klicka HÄR.

Jag älskar det du hatar...

Läste idag en krönika om siba's TV-kampanj med Fabian Bengtson i huvudrollen. Budskapet är väl att hög reklam-erinran inte alltid innebär att reklamen är en succé. Det kan jag helt hålla med om. All publictet är inte bra, så att säga.

Men jag förstår inte varför alla är så emot denna reklamserie - den är ju asrolig! Vi har en VD som vågar bjuda på sig själv och vara löjlig i TV, de driver med massa effekter och amerikanska bilförsäljare. Den har en stor glimt i ögat!

Men krönikören är långt ifrån den första jag hör som ogillar denna. Mölndalnsbon suckar tungt varje gång den kommer på TV, några kamrater gnäller vitt och brett om honom, till och med hört folk på stan som klagat över hur irriterande den är.

Tillika kan jag inte förstå att OLW's reklam är omtyckt (enligt krönikan). "Men, när ”Fredagsmys” tonar fram, gnolar vi med och många kan hela texten". Ja, jag kan texten till Sean Banans rumpa och Veronica Gnällio Satan i Gatan, men inte fasiken tycker jag att de är så trevliga och jag vill lägga rakblad i öronen när den tonårsbruden utan ansiktsuttryck kommer på TV. Och där gör du ju faktiskt inte en poäng heller. Att man kommer ihåg siba's reklam = inte nödvändigtvis bra. Att man kommer ihåg OLW's sång = inte heller nödvändigtvis bra! (Fast den slutsatsen gör bara jag, jag kanske är konstig).

Mer om krönikan så tycker jag att det är så där. Halvsant men ändå inte. All marknadsföring ett företag gör handlar i slutändan om att få folk att gå till dem, ja. MEN! Ibland har reklamen bara som syfte att få folk att komma ihåg dem, så när de tänker på vilka valmöjligheter de har, finns företaget med på listan. Så helt så enkelt är det inte. Och som en som kommenterat krönikan skriver: "Jag kan inte minnas en enda av deras filmer - bara en massa olika chipsreklamer som lika gärna kan till höra konkurrenten. SIBA? Absolut! De finns plötsligt på näthinnan när jag nu ska ut på nätet och jämför priser på en ny hembioanläggning." Kanske inte handlar där i slutändan, men besökt hemsidan i alla fall. Och hur många av er som köper en chipspåse på Stigbutiken ikväll kommer att stå och tänka - "vilken av dem var det som hade sån katchig fredagssång nu då?"???

Men det absolut mest intressanta med denna krönika, är hur många människor som jag det finns, som brinner för att älska/hata TV-reklam!

Go Fabbe for thinking outside the box (ol' joke...)!

We call them ni ni n-n-no nohoo no NO!

Jag gillar när företag går ett steg längre. Behöver inte vara ett stort steg, och det räcker med ett, behöver inte vara flera. Men bara när de gör något, något litet, som visar på att de faktiskt tänkt till. Då blir jag imponerad.

Häromveckan tog jag en fika med syrran. Då hon skulle på bio efteråt, och nuförtiden skuttar omkring med kryckor, tyckte vi att det var oerhört praktiskt att Bergakungen har fik on the spot. Kanske lite dyrare än vissa andra ställen, de har ju trots allt inte så mycket konkurrens i närheten, men det såg rätt mysigt ut.

Nu är jag säkert rätt sen med att upptäcka detta, då caféet har funnits ett tag, men jag tyckte det ändå var kul att det hade en cupcake som hette Samantha's sin, en wrap som hette Rango, och pajen var så klart amerikansk! Men jag och syrran, vi blev så sugen på en sån där... vad heter det nu? Sån där rund boll av choklad med kokos på, vad var det de hette...?

Oh no, you don't!

Can dreams come true?

Jag är rätt förstörd av TV's alla sunkna påhitt med program gjorda för att avdankade skådisar ska kunna få redemption. Strax innan Laila Bagge skulle in i Idoljuryn, gjorde hon comebackdebuten i Du är vad du äter, och innan Idol ens visat första avsnittet var hon med i Let's dance. Inte för att jag sett detta, jag tittar inte på sådana program. Men det jag undrar är - va tusan är Laila Bagge känd för annat än Idol, vad gjorde hon comeback från?
Oavsett så har jag kommit på ett nytt program som dumburken kan fylla våra tomma liv med. Eller kommit på och kommit på, jag drömde om det häromnatten!

Det var en ganska förträfflig dröm, om jag får säga det själv. Jag tror faktiskt att jag kan ha kommit på kommersiell TVs nästa storsatsning.

Jag drömde om några svenska skådespelare som var lite upprörda, på ett sånt där svenska Hollywoodfruar-sätt. Ni vet, personer som egentligen inte är överdrivet kända, men när de får vara med i TV känner sig som att de är det, och då är allting väldigt viktigt. Jag kommer bara ihåg två av de tre skådespelarna jag drömde om, och det är faktiskt bara en av dem jag kan säga att jag vet vem det är.

Jan Mybrand, som var med i Sjukan för en herrans massa år sedan, var nu lite smått upprörd och framförallt orolig. Det skulle nämligen göras en remake av Sjukan, och han var inte helt säker på att de nya skådespelarna skulle kunna klara av att bära karaktärerna. Han hade ju personligen varit med och utvecklat dem, så han kände sig lite utanför när produktionsbolaget bara kör på utan att fråga honom. Detsamma gällde för de andra två skådespelarna i drömmen. Det skulle göras remakes på deras respektive genomslagsserie, och de alla hade åsikter som de kände att de ville framföra i TV. Så tillika fick jag följa dessa i deras vardag. När de försökte pitcha sina idéer om förbättringar till manusförfattarna. Bakom kulisserna på inspelningarna. När dessa avdankade, fördettingar desperat försökte komma upp till åtminstone en B-status.

I en kommersiell dröm nära dig!

Så TV4/TV3, om ni gillar den här idéen är det bara höra av sig. Strecktittar på massa serier nu, så på nätterna flödar fantasin!

Och Jan Mybrand - om du googlat ditt namn och kommit till denna sida, ta inte illa upp. Jag tycker du är en reko skådis, men mitt undermedvetna anser att du måste ha en comeback.

Jag måste sluta somna till TVn...

Vår generations dumburk

Kan inte låta bli att fnissa till när jag ser den här bilden:

"Här missar de reklamen"
källa: Resumé

Men kan inte låta bli att reflektera heller...

Har spanat in de andra på pendeltåget och kan bara konstatera att om detta fortsätter kommer människor födas med kronisk näckspärr!

Men artikeln är intressant (klicka på länken under bilden). Och jag ser ganska många roliga varianter och möjligheter, bara tekniken finns. Och det verkar den ju göra.

En tanke till er killar...

Oktober må vara bröstcancermånaden, och fylld med girlpower. Men jag vill ändå visa att jag tänker på Er killar också!

Kallhjärtade Karin

Nu ska jag återigen ta upp en något tabubelagt ämne, och belysa ämnet ur ett annat perspektiv. Så förlåt på förhand för min kalla blick på ett problem vi har i världen.

Häromdagen när jag satt på pendeln in till stan, eller var det ut från, kom en man med utländskt påbrå förbi och lade en lapp på sätet bredvid mig. Han gick en liten vända på tåget och delade ut dessa lappar, innan han vände och samlade in dem. Ärligt talat lästa jag inte så noggrant på lappen, men uppfattade att det stod någonting i stil med "Snälla hjälp mig, skänk en slant". 

Jag har svårt för sådant här. Det är jobbigt att neka en människa i nöd, när man själv har det rätt okej ställt. Men samtidigt så finns det härbärgen, det finns socialen, det finns stöd. Och det finns en risk att när man skänker slanten direkt till personen är det inte alltid att den slanten går till det man tror. Jag vill inte påstå att alla som tigger missbrukar  förtroendet, men tyvärr ändå en för stor del. 

Samtidigt som jag blev lite illa till mods, blev jag arg och förnärmad. Har sitter jag i godan ro och försöker slappna av efter/före jobbet, till och med betalat för min transportering och med det att rätten att få sitta ostört,  och så ska han komma där och få mig att må dåligt! Hade han varit ett företag hade jag anmält honom för brott mot marknadsföringslagen. Eller i alla all mot god marknadsföringssed.

Det är nämligen aggressiv marknadsföring, vilket inte är tillåtet. Man får inte anspela på folks dåliga samvete. Att köpa en produkt (i detta fall ett gott samvete över att man gjort en god gärning, alternativt att man köper tjänsten att han lämnar en ifred) ska vara ett eget val och även om man får påverkas hur mycket som  helst ska inte köpet grunda sig i rädsla eller liknande. 

Tillika så har jag svårt att tro att han skulle ha tillstånd från SL att idka verksamhet på deras. De reklamplatser som finns på tågen och plattformarna, har nog diverse företag betalat dyra slantar för, och de är välarbetatde så att de ska synas effektivt, men samtidigt inte störa resenärerna allt för mycket. Så att denna marknadsföringsform skulle få försigå är föga troligt.  

Nu fick således mannen i fråga i slutändan ingen slant av mig. Om det var på grund av att jag ogillade hans marknadsapproach eller det faktum att jag lever i året 2011 och aldrig bär kontanter, låter jag vara osagt.

Lite om det där med kundvård

Fick ett förlåtsms för ett par timmar sen. Det var från 3. De bad om ursäkt för strulet de hade igår. "Nämen, lilla rara" tänkte jag "inte ska du behöva be om ursäkt för det!"

Jag personligen drabbades egentligen inte alls från gårdagens störningar i deras nät, som det febrilt kommenterades om på facebook. Jag kunde inte lyssna på musik hela vägen hem, men det var inte värre än så. Men i de skickade ändå ett sms till mig och bad om ursäkt "för de besvär som det orsakade". Inte för de besvär som det kan ha orsakat, eller eventuellt orsakat, utan förSteatopygia de besvär som det faktiskt orsakade. Det var väl insiktsfullt av dem.

I vanliga fall brukar det vara tvärtom. I veckan skickade jag in ett klagomål på en restaurang inom snabbmackskategorin. Trots att jag gjort ett riktigt klagomål, så fick jag inte riktigt  den typ av ursäkt jag fiskade efter. Istället fick jag ursäkter om varför det varit dittan och dattan, samt en pik om jag inte klargjort ordentligt om mina besök skett på dag- eller eftermiddagstid. Så negativt att jag faktiskt inte såg de tre sista orden, som jag såg nu när jag läste om svaret, där det faktiskt bes lite om ursäkt för hälften av det jag klagade på. 

Sen har vi exemplet jag la upp i morse. Där T-centralen ber om ursäkt, innan folk ens börjat klaga!

Efter att ha gått vilse, mer än en gång...

... känner jag mig faktiskt lite såhär typ varje dag!

Tur att jag kan skylla på ombyggnaden... Inte för att de gör något sådant på Åhléns... eller Hemköp... eller Willys... eller Kungshallen... Varför funkar inte min gps längre?

Sitter ute i Märsta och sippar på en kall en. Dumburken visar Star Trek och det är skönt att det är fredag.

Lite strosande på bolaget gav lite klirr i påsen och Denna dryck följde med hem:

"You know you shouldn't..."

Ett stort plus var ju att den visade sig vara riktigt god, men jag valde den helt utifrån etiketten.

Det är en riktigt farlig öl, en sådan du vet att du borde hålla dig undan från, men du kan inte motstå. Jag orkar inte beskriva hela etiketten, menjJag gillar sådana här roliga och genomtänkte etiketter. Nu när jag fått reda på att bryggeriet har flera sorter, så vet jag vad jag ska leta efter nästa gång jag handlar fredagsdryck!

Passar till allt

För er som ibland slår en glans på dumburken ser denna underbara reklam som vi har idag. Jag hr blivit lite fascinerad av Felix  tomatketchups reklamkampanj "passar till allt". Det började med att de hakade på en facebookgrupp som startats som påstod att man kunde äta ketchup till allt utom pannkaka, vilket Felix snabbt ville motbevisa.

Och nu fortsätter de motbevisa världen:

Lättpåverkad och nyfiken som jag är var jag ju helt klart tvungen att pröva detta. Hade dock inte Felix hemma denna vecka, så fick bli en konkurrent - men såååå stor skillnad är det ju inte på ketchup och ketchup.

Hade för övrigt endast cocktailtomater hemma, men tesen är ju densamma - det passar till allt.

Och betyget för ketchup på tomat: Njeee...

Next up: Ketchup på morot, Och Stay tuned for: Ketchup på banan!

Sorry Frank, men jag litar inte på dig...

Telepriskollen är alltså en "oberoende prisjämförelse"-tjänst som tillhandahålls av myndigheten PTS. Okej, myndigheter - de ska ju, och klarar väl relativt ofta av det - i alla fall när det gäller näringslivet, vara objektiva. Men det är ju långtifrån samma sak som att ha koll!

Jag hade lite (ej en objektiv tidsvärdering) tid över och blev inspirerad av fåret på TV'n som sa att jag skulle gå in på telepuksmoliapicassi. Så jag gjorde det - för jag är lättpåverkad av reklam (har för övrigt gått omkring och nynnat om kompispris senaste dagarna, men det är en annan historia).

Som vanligt på dessa prisjämförelsesajter så kan man välja en ringprofil - lite, mellan eller mycket. Men jag tycker de blir så missvisande. Jag ringer inte många samtal, men när jag väl ringer är det inte ovanligt att samtalen blir en närmare timme långa. Jag blev då väldigt glad när det fanns en "avancerad söknings"-knapp!

Nu tamejtusan var jag på G! Här skulle vi kolla upp på riktigt. Så gick in på min nuvarande operatörs hemsida för att kolla mina samtalsspecifikationer. Valde ut två månader som jag uppskattat som vanliga, inget OSU inte, men jag tror jag skulle kunnat välja det och fått samma slutsats. Inga utlandssemestrar eller annat avvikande beteenden. Och så fram med Excel... Oooh excel, jag ryser...

Så nu har jag räknat ut hur många samtal jag i snitt gör på en månad. Hur många minuter jag pratar i telefon. Andelen av mina samtal som går till Tele2, Telenor, Telia, 3 och övriga, hur mycket jag ringer till fasta nätet och till röstbrevlåda - och hur mycket av detta som sker på dagtid. Hur många sms och mms jag skickar och slutligen hur stor datatrafik jag har (denna var ytterst rolig och terapeutisk att räkna fram, göra om alla 2kb till 0,00195Mb). Och sök!

Till mina glada förvåning så finns det lite mindre operatörer med på listan. Bixia, Universal och så mitt kära Glocalnet. Det brukar vara ovanligt att dessa får vara med på listor. Ta till exempel PhoneHouse, som jag i allt annat gillar, men som påstår att de erbjuder bästa abonnemang eftersom de priskolla ALLA på marknaden, men har bara de fem största... Hursomhaver, åter till telepriskollen. Många fanns med på listan, men det kändes inte som att det riktigt riktigt stämde. Och denna slutsats gör jag med grund i att de redovisade att månadskostnaden med min nuvarande abonnemangsform skulle vara 10 869 kr. Den verkliga kostnaden för de månaderna jag räknade på var 263 kr/månad.

I'm just saying...

Think different!

Ibland undrar jag hur tankegångarna kring vissa reklamkampanjer går till. Hur kommer man fram till att just den slogan var den mest lämpade, hur kom man in på det spåret över huvudtaget? Och framför allt - hur kan två helt olika företag komma fram till samma sak?

För någon vecka sedan, när jag var ute i Sisjön och cyklade, såg jag en skylt med en slogan jag kände igen, och med ens kände jag hur magen kurrade till. Till min stora besvikelse var skylten inte från det företaget jag är van vid och skulle jag få ett nice pris, var jag tvungen att gå till bilhandlaren.

Renommésnyltning är det ju kanske lite fråga om, men då det inte riktig är en fråga om konkurrerande företag, så kanske de inte riktigt bryr sig. Kanske är det början till ett samarbete, vad vet jag? Men bra pris gällande ett mål mat och en bil, skiljer sig ganska rejält.

Eller Whopper Orginal?

Så, häromdagen, stötte jag på samma typ av förvirring. Jag var inne på ett apotek, och inte en lågprisbutik, men trots detta började jag nynna på en jingel. 

"Jag heter faktiskt Carl, inte Doc Morris"

Är det en fråga om vem var först och vem blev störst, eller börjar företagen bara få dålig fantasi?

Tankar...

Denna vecka har varit så uppenbar att jag inte filosoferat så mycket. Men några tankegångar har det varit. Till exempel:

Varför sjunger de "motor carglass"  i CarGlass engelska reklam? Det är varken namnet de går under i landet och rytmen passar inte i melodin, de skyndar ju på orden! MtrCarlglass rpair, mtrcarglass rplace...

Var för har alla skelett som hittas i filmer och serier perfekta tandrader? På allvar, i de som utspelar sig på nutid och dåtid. Inget spår efter tandställning, ingen förstärkning på dem. Och det är verkligen perfekta tandrader, inte en enda lite småsned tand. Hittar jag såklart ingen bild på exempel här, men ta vilken film som helst. Book of Eli, alla Indiana Jones filmer - vilken som!

Hur kan coola skådespelaren Mark Wahlberg vara samma person som lama (ge mig en bättre översättning till engelska ordet "lame") vita 90talsrapparen Marky Mark (& the Funky Bunch)? Kom igen! En person som skjuter snutar i en Scorseserulle har haft samarbete med New kids on the block? Max Payne har ett entourage som kallas "The Funky Bunch"?

GP bevisar sin tes

Ingen media är objektiv. Inte ens de som ska framstå som objektiva. SvD fyller sina reportage och artiklar med värdeladdade ord för att vi ska veta att de redan har bestämt vår åsikt. SVT förolämpar Sverigedemokraterna (jag stöttar absolut inte SD, men vi har faktiskt demokrati i landet så vi kan inte neka dem att ha ett parti). Samtidigt ska vi vara medvetna om att nyhetskanalerna inte visar oss det viktiga utan det som säljer!

Igår bläddrade satt jag på lunchen och bläddrade i GP och uppmärksammade den dubbelmoral som jag sett så många gånger innan. På första uppslaget, ledarsidan, finns ett inlägg om hur Gadaffi kan gömma sig i skuggan av händelser i Japan. Att nu när allas blickar ligger på härdsmältan och strålningsriskerna, kan han slå till utan att det ska bli ett stort nyhetsblås med massa demonstrationer världen över.

"Bra påpekat" tänkte jag och fortsatte bläddra i tidningen... Nästa sida - uppslag om förödelsen i Japan. Gör som kungen och vänder blad - ett till uppslag och strålningsriskerna i Japan. Okej, tredje gången gillt - uppslag om svenskar som demonstrerar mot kärnkraft...

Det tar mig ett antal sidovändningar till innan jag får upp en sida, inte ett uppslag, med vad som pågår just nu i Libyen.

Så GP uppmärksammade det hela bra, men gjorde ingenting själv. Varför ska man vara först? Lite hypokritiskt tycker jag.

Samtidigt börjar jag undra. Det händer ju rätt mycket ute i världen just nu. Varför bara (självklart inte bara, men ni fattar) skriva om två händelser?

Vore intressant att se nyhetsmedian fördela sina reportage mer över olika länder och händelser. För om vi ska tro på allt vi läser, så kommer det finnas många katastrofer och mänskliga beteenden att läsa om på söndag morgon.

It's the SuperMoon! <=länk