Åh hej och hå. Det här är verkligen varit en dag där kroppen och själen varit på två olika ställen, och hjärnan ett steg efter. Och nu, nu vet jag inte vad.
I morse var det helt sinnesjukt jobbigt att kliva upp ur sängen. Försökte skylla på att jag kanske hade feber och måste stanna hemma, men den gubben gick ingen på så det var bara att kliva upp. Hade allra först ett ärende borta i Gårda, men klev såklart av vana av vid Korsvägen, halvvägs upp för trapporna kom jag på mig själv och var tvungen att vända. Väl på posten lämnar jag fram min avi, utan signatur...
Väl på jobbet var det första ärende jag och Miji var tvungen att uträtta var att handla. Lite småsaker på affären till ett projekt, och en kritiskt sak till det hela. Vad kommer vi på att vi glömt när vi står i kassakön? Jo, just det ja...
Jag gillar mina arbetsuppgifter. Har ett kul och varierande arbete som ofta inte är så ansträngande. Men det värsta som finns är när man sitter på jobbet och har ingenting att göra. Såsom när man skriver ut 62 sidor av en pdf-fil, som går extra trögt på skrivaren som dessutom inte kan fyllas på med mer än 15 sidor åt gången... så efter en halvtimma när jag äntligen kan börja sortera allt hårt utskrivna, får jag reda på att vi inte behövde dem...
På detta får jag fem missade samtal på mobilen, ringer upp de två mest kritiska och får därmed två dåliga besked. Väljer därefter att inte ringa upp de andra tre...
Nu vill jag bara hem, dra något gammalt över mig och äta frozen yoghurt. Efter att först suttit och pratat om det i en kvart och därefter googlat det, känner jag ett enorm sug efter en sådan här:
Nej, nu är jag lite gladare. Sista respondenten var übertrevlig, och ännu trevligare var att hon var den sista. Men såklart är jag inte med i svängarna och Miji får peta på mig att vi ska gå nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar