I natt jag drömde...

I natt drömde jag tre drömmar...

I den första drömmen rånade jag en bank. Ja, jag var ju inte ensam såklart. Mamma och pappa var med, tillika två kompisar samt en av dessa tjejers kompisar. Visste först inte riktigt varför hon skulle vara med i drömmen, men sen fick jag svaret - hon ägde flyktbilen! Så med hjälp av lite gamla filmknep á la klä ut sig till vakt med mera, lyckades vi komma undan med över 100 000 kronor i kontanter och ännu mer i aktier och andra värdepapper. Jag är lite förvånad att ingen reagerade på oss bakom en fönstervägg eller att stängslet utanför banken inte var larmat. Sen tyckte jag att vi var lite dumma som inte fixade fejkade plåtar till bilen. Men men, vi kom undan.

I min andra dröm gjorde jag det jag gör bäst - shoppar. Var ute i en butik med min mor, min bror och min syster. Jag hade grova problem med att välja färg på läppstift och brorsan hade lovat hjälpa mig för detta var ytterst viktigt. Men syrran ville så klart inte titta på läppstift, hon ville titta på skor. Till slut blev jag så sur på henne, att jag inte ville titta på henne. Sen tar hon fram ett par skor åt mig som hon tycker skulle passa mig. Jag tittade på dem, och blev så sur att jag kastade dem åt 'na!

Den tredje drömmen var dock den mest jobbiga. Jag kom hem på morgonen, som jag gör ibland... annan diskussion. När jag kommer hem märker jag att katten återigen är utelåst på balkongen. Jag släpper in henne, hon jamar och jag ger henne några sekunders uppmärksamhet. Men så börjar hon jama ännu mer och vara riktigt uppmärksamhetssökande. Mer än vanligt. Jag börjar tro att hon må dåligt, för buken hennes är svälld och hon kryper riktigt nära mig. Jag tänker att hon kanske inte fått mat på ett tag och kollar ner till hennes matskålar. Och där får jag svaret. Någon har gett henne våfflor med grädde och BÄR! Bär! - Oh nej! Det som är för syrligt för katters ömtåliga magar. Inte undra på att hon gnäller, hennes mage håller på att fräta sönder inifrån! Snabbt som attan tar jag fram lite mjölk och yoghurt, då det är det enda basiska jag kan hitta, och ger henne att lapa i.

Det behövs ju ingen expert för att förstå dessa drömmar. Jag gör allt för pengar så jag kan shoppa, men shopping är kritiskt samt att jag fortfarande tar på mig skulden för min gamla hamsters död, som dog av fel kost. Eller att jag ska sluta läsa Maria Montazamis blogg...