Token of affection

Jag är inte en av tjejerna (personerna) som ständigt få fina presenter av sin pojkvän (partner), och jag är inte heller en av tjejerna (personerna) som kräver fina presenter av sin pojkvän (partner). Självklart uppskattar jag presenter, men även de presenter jag får/uppskattar kan till viss del skilja sig från allt som läggs upp på facebook. Inga blommor, inga tända ljus, parfymer eller godmiddag med cupcakes till efterrätt. Jag, jag blir tårögd över ett plektrum...

Hela historien börjar med att jag och Mölndalsbon lyckades få varsitt plektrum efter Edguy-konserten i höstas. Mitt plektrum hamnade på hyllan, medans Mölndalsbon förvarades i en lite lufttät burk. Vid senare tillfälle framkom det att Mölndalsbon använt mitt plektrum för att han "hade inte hittat något annat just då". Jag blev lite muttrig och menade att han kunde ju använt sitt eget då istället för att slita på mitt. Vid ännu ett senare tillfälle framkom det att Mölndalsbon hade fortsatt använda mitt plektrum för att "det är så bra, lagom hårt och skön att hålla i" (som flickan sa!). Jag blev ännu mer muttrig för nu hade loggan börjat att skavas av. 

Men så i morse, innan Mölndalnsbon gav sig iväg på turné, lägger han helt apropå ingenting, sitt Edguy-plektrum framför mig. "Den får du" är allt som sägs.

Det är kärlek...

Men jag måste ju erkänna att Edguy-plektrumet bleknar lite i jämförelse med mitt andra Rockstar-plektrum.