Nemi säger det bäst...

Kramens dag

Idag vill jag krama alla mina vänner,
Och le till dem jag inte känner

Dagens antiklimax

Wohoo jag vann!

I veckan damp det ner en mystisk avi i brevinkastet. Efter att till och med ha ringt avsändaren då jag inte kom ihåg att jag beställt något på senaste tiden, ramlade femtioöringen ner. Jag löste ju korsord halva semestern! Såklart - jag måste ha vunnit något!

Så hetsade Mölndalsbon att köra lite fortare, knuffade bort en unge bland kundvagnarna och slängde mig över disken. Slet upp kuvertet på plats för att se vad jag vunnit. Är det ett badlakan? En glassmaskin i retrostil? En resa till solen? En årsförbrukning av kattsand? Lasse-Stefans totala skivsamling? Vad har jag vunniiiiit???!!!!

Grattis!

Idag fyller bloggen 5 år!

5e augusti 2007 skrev jag mitt första inlägg i denna blogg.
Jag visste redan då hur det skulle gå. Det skulle gå lång tid mellan inläggen och det skulle sluta med korta statusuppdateringar. Så rätt jag hade!

Men lite roligt att tänka efter. Fem år - och vad har hänt? Slutat plugga och börjat jobba. Flyttat ett par tre fyra gånger, människor har kommit och gått ur mitt liv, vissa starka har stannat kvar, tagit 43 oskulder. Har jag lärt mig något? Kanske inte. Inget revolutionerande i alla fall. Men jag har lärt mig att älska mig själv mer! Alltid något... 

Annars är det väl 25 years and my life is still trying to get up that great big hill of hope for a destination...

Små lätta moln...

Idag är en bra dag. Idag skiner solen, i alla fall i mig. Idag är jag bara enormt glad.

Ett litet steg till. Det känns att saker börja hända. Jag är inte framme än, men äntligen börjar saker hända. Att jag sitter på tåget hem gör inte saken sämre. Och det trots att jag efter drygt två timmar bara kommit till Kumla och har två brudar bredvid mig som luktar lite sprit. Men jag bara unnar dem att festa till det på torsdag!

Gick från två tuffa veckor (och en riktig bitterdag igår) till en dag som bara känns som att det vore definitionen av bra. Inget over the top, men inget som helst negativt.

Och hela dagen har jag haft en glad melodi i huvudet som återspeglar en av alla mina känslor idag:

Token of affection

Jag är inte en av tjejerna (personerna) som ständigt få fina presenter av sin pojkvän (partner), och jag är inte heller en av tjejerna (personerna) som kräver fina presenter av sin pojkvän (partner). Självklart uppskattar jag presenter, men även de presenter jag får/uppskattar kan till viss del skilja sig från allt som läggs upp på facebook. Inga blommor, inga tända ljus, parfymer eller godmiddag med cupcakes till efterrätt. Jag, jag blir tårögd över ett plektrum...

Hela historien börjar med att jag och Mölndalsbon lyckades få varsitt plektrum efter Edguy-konserten i höstas. Mitt plektrum hamnade på hyllan, medans Mölndalsbon förvarades i en lite lufttät burk. Vid senare tillfälle framkom det att Mölndalsbon använt mitt plektrum för att han "hade inte hittat något annat just då". Jag blev lite muttrig och menade att han kunde ju använt sitt eget då istället för att slita på mitt. Vid ännu ett senare tillfälle framkom det att Mölndalsbon hade fortsatt använda mitt plektrum för att "det är så bra, lagom hårt och skön att hålla i" (som flickan sa!). Jag blev ännu mer muttrig för nu hade loggan börjat att skavas av. 

Men så i morse, innan Mölndalnsbon gav sig iväg på turné, lägger han helt apropå ingenting, sitt Edguy-plektrum framför mig. "Den får du" är allt som sägs.

Det är kärlek...

Men jag måste ju erkänna att Edguy-plektrumet bleknar lite i jämförelse med mitt andra Rockstar-plektrum.