Det helvete som kallas nöje

Egentligen får jag väl skylla mig själv. Liseberg en vacker dag innan sommarlovet är slut, är inget för mig!

Trots detta tog erfarenheten i skallen, och jag lade inga stora pengar på åkband, utan samlade vuxenpoäng på ett åkhäfte som jag kan använda vid ett senare tillfälle om jag vill. Och tur det, för med köerna som var hann jag bara med två karuseller. 

Kön till FlumRide började alltså här i trappan, går ner hela vägen till det lilla huset i högra hörnet och sen börjar de obligatoriska serpentinkösystemet börjar!

Trots att det var riktigt roligt att göra en sommardag med polarna, så kom tyvärr bitterfittan i mig fram. Usch för turister, usch och fy för kletiga ungar, jädrans barnvagnar, blä vilka jobbiga föräldrar det finns, åhh fjortisar! Och dummast av alla - mig som gjort detta förut!

Jag har fortfarande huvudvärk...

Stockholm Pride

Tänk så mycket fördomar man har. Här har jag gått omkring och trott att homosexualitet innebär bara glitter och glamour och där det ibland förekommer lite läder. Men tji fick jag! Pridefestivalen var en helt vanlig festival - goa öltält, regn och massa lera!

Så har jag tagit två oskulder till: Deltagit i min första Gayfestival och gått i mitt första Pridetåg. 

För att göra det hela kortfattat. Syster yster, hennes partner, min systerdotter, mor samt brorsan Budda tog våra sittdynor till huvudstaden i torsdags. Där stod regent som spö i backen, men vi tog oss tappert till festivalområdet ändå. Schlagerkväll ju! Regn regn regn och lera på mina vita tygskor. Pga enorm trötthet och less på det blöta tog vi de yngsta i gänget och gick hem lite tidigare. Som straff missade jag Lena Meyer.

Fredag tog vi oss till andra sidan staden och hälsade på min kusin. Lite avundsjuk på hennes nya lya, men tröstar mig med att de har mycket arbete med den. En liten shoppingrunda hanns med, men inget införskaffades. På kvällen var det 90talstema. Min bror stod som ett dumt fån och kände inte igen något. Jag kände mig lite gammal med struntade i det och shakade loss till Dr Bombay, Emilia, Sash!, Rednex, Vengaboys med många flera.


Sen blev det lördag. Sista dagen. Vi började den i Gamla stan och herrarna Ben och Jerry, trevliga kisar de där. Sen tog halva sällskapet sig mot början av paraden och halva till mitten. Gud vilken känsla det var att gå i tåget. Kände mig nästan som en riktig kändis. Eller en "stolt syskon och vän".

Jag tror många inte förstår hur stort det är att visa sitt stöd. Jag hade inte förstått det riktigt. Folk stod och var tårögda över att folk vågade visa att de var stolta. Poliser, läkare, föräldrar, präster. 




Jag vill verkligen uppmana er som känner någon med "alternativ" livstil, att visa att det är okej. Man behöver inte gå i ett tåg för det. Bara visa att ni är stolta!

/K

Tankar vid hålen

Gårdagen: Lunch, prisjämförelser, glass, shopping, middag, shopping, biljard.

"Jag tror inte biljard är en sport som ska spelas i nyktert tillstånd."

"Jag tror inte biljard är en sport..."

One down...

Blev  en liten oskuld igår.

Första gången jag var på Nefertiti. 

Nefertiti är den första klubben jag blev tipsad om i Göteborg. Detta var till och med innan jag hade flyttat hit, så över fem år sedan, och igår fick jag tummen ur!

Klubben ligger inte riktigt i krogstråket, så det är väl ganska naturligt att jag aldrig gått dit. Jag har varit på väg några gånger. Närmast var med en kollega, men vi stod på Järntorget och kände att vi inte skulle hinna på tio minuter. En annan gång skulle jag på en spelning, blev sjuk. Jag har inte alltid haft åldern inne för stället, och inte alltid känt för att köa med risken att bli nekad.

Men igår tog Sonja och jag våra klackar och styrde kosan dit. En god vän med goda kontakter knäppte lite med fingrarna och vi traskade glatt förbi hela kön och in i värmen.

Men ärligt talat, lite överreklamerat var det.

/K

72 oskulder

Ibland är tankegången lång. För att kort fatta ner den gick det ungefär så här för mig: "Är jag en bra människa? Jo, men det är jag, tillräckligt i alla fall för att få komma till himmelen! Vad är himmelen? Enligt islam får man 72 oskulder (eg. huri). Jag vill ha 72 oskulder. Jag ska ta 72 oskulder!"

Så bestämde jag mig för att göra 72 saker jag aldrig gjort förut! För att förtydliga så använder jag "oskuld" som en metafor för något jag inte har erfarenhet från. 

Jag tyckte att detta passade bra in i mitt försök till en ny livstil; Att säga JA mycket oftare. Att ge allt en chans och pröva saker åtminstone en gång! Denna livsstil har jag försökt anamma senaste åren, men det har gått sådär. Men 2010 är mitt år, och jag har tagit fler chanser. Gått på fest där jag i princip inte känner någon, följt med på något jag inte riktigt vetat om jag vill göra, tackat ja till saker jag annars hade varit väldigt pessimistisk till och mycket mer. Och det har gått bra. Jag har träffat nya trevliga människor och känner inte att jag har slösat någon tid. Jag har inte vunnit varje gång, men jag har aldrig förlorat! Nu tänker jag inte gå in så mycket mer på dessa chanser då vissa av dem är rätt privata. Men kort sagt har jag slutat vela och tveka. Får jag en möjlighet så tar jag den.

Så åter till oskulderna. Jag tänker inte sätta upp något tidsram för detta - man ska inte stressa. Jag tänker inte heller sätta upp några kriterier för oskulderna. Känns det som något nytt för mig är det det. Det kan vara ett ställe jag aldrig besökt, en maträtt jag aldrig ätit eller lek jag aldrig lekt. Jag ska dock särskilja på vad som är en oskuld och vad som bara är något jag sällan gör men nu sagt ja till.

Jag har egentligen redan tagit ett fåtal oskulder, men för räkningens skull tänker jag nollställa och börja om. Så håll utkik för kommande händelser!

I helgen ser det dock inte ut som någon oskuld blir tagen, men sagt ja till lite grejer jag för ett år sedan hade varit för lat och pessimistisk till att göra.

In the end of the day, mate - it doesn't matter!

/K

En dag på stranden

Så stranden idag. Var inte särskilt varmt, men lite sol fick vi på våra ryggar. Det blev en barnstrand denna gång, och det märktes. Sand överallt och 25 olika typer av föräldrar.

Många föräldrar idag, verkar använda sina ungar som accessoarer. Dessa känner man igen på att ungarna har Ed Hardy-badkläder och kameran är ständigt uppe. Föräldrar ropar onödigt mycket på ungarna.

Sedan har vi de som inte riktigt fattat att de tog med ungarna till stranden, utan gick dit med sina kompisar och ungen i väskan. Dessa kan vara svåra att upptäcka då ungen oftast är 200-300 meter ifrån sina ägare. Oftast är barnen nakna, och återvänder till sina föräldrar när de är hungriga.

Sen finns det de erfarna. Föräldrarna som har samma badkläder från förra året, snmörjer in ungen i 60 solfaktor varje kvart. Vet exakt vad ungen är och hinner med alla "titta på mig" samtidigt som de dukar fram maten felfritt utan sand, byter om både sig själva och ungarna, fäller upp en solstol med han och skriver en doktorsavhandling samtidigt.

Sen finns det orginal. Som denna... 

Vet inte riktigt hur jag ska kategorisera en farsa som känner ett behov av att öla på stranden när han är där med frugan och tre barn...
Kände mig faktiskt lite upprörd... Både för att det faktiskt är olagligt att dricka på allmän plats och väldigt dåligt exempel av en småbarnspappa att göra detta framför sina och andras barn. Men framförallt för att han av allt dricker Bright!

Karin kokerskan!

Ibland överraskar jag mig själv. Jag har aldrig varit en mästerkock. Oftast klarar jag inte ens av att koka pasta utan  recept. Och det här med att krydda på måfå is not my cup of tea. Men ibland tar Jamie Oliver'n inom mig över, kniven går i 150 och saltet kastas över axeln. Cooking time!

Idag slog jag lite på stort. Efter att varit sugen på potatisgratäng ett tag, tog jag potatisen vi haft i kylen nästan för länge och lagade till en Karinstyle, dvs fettsnål! Något som sällan sker i detta hushåll... Till detta bestämde jag mig för att göra järpar. En av mina roomies fick vid den senaste storhandlingen för sig att packa in färsen vi köpte i 800g-förpackningar och fryste in. För när man lagar mat brukar man använda sig av 800g, det är normen... not! Jag har stört mig på detta, då jag inte kan tina upp och sen frysa in igen, och känt mig lite handlingsförlamad över de stora färspåsarna i frysen. Så nu tog jag tag i saken, och gjorde järpar för hela grannskapet! Sa jag att jag aldrig någonsin tillagat järpar?

Men efter lite googlande och nyförvärvad kunskap, tog jag även den lilla svampen som fanns kvar och stekte, svällde, knådade, rullade, stekta och ugnsstekte jag två formar. Lite lös i konsistensen enligt mig, men Jempa gav den klart godkänt. Jag tackar min kökshäxa ovanför matbordet för styrka, mod och att jag inte brände mig.

Så nu är vi mätta och belåtna. Men min husfruliga sida är inte över för dagen ännu. Ska dammsuga och diska lite också. Efter detta anser jag mig genomfört mina plikter som kvinna för åtminstone en månad framöver. Imorgon blir det sol/bad och slappa som gäller. Sen tvättid på kvällen, men tvätta har aldrig varit en plikt för mig - endast ett rent nöje!