I natt jag drömde...

Som alltid. När jag ska ut och resa, har viktiga tider att passa eller saker att komma ihåg och får absolut inte vara trött. Då kan jag inte sova.

Drömde massa mardrömmar. Vår ekonomiansvarige meddelade mig att jag inte kunde få någon lön innan jul. En halvnaken man med hockeymundering sprang omkring i lägenheten och blev filmad. En hund som bet av mig örat. Värsta drömmen var att jag kommit fram till Göteborg och på vägen hem märker jag att jag inte drar på mina resväskor. Jag får panik, men ett vänligt par som letar efter vägen, följer med mig tillbaka en bit och letar, och turligen hade jag inet glömt dem på tåget, utan bara ställt dem vid en butik. Hade stannat för att vila, och sen traskat på utan dem. När jag kollar på klockan har min klocka stannat, så jag får leta upp en ny och märker att jag är två timmar sen, jag hade somnat på tåget så jag visste inte om att det var försenat. Dessutom kom jag på att jag skulle inte gå hem, jag hade ju bokat en taxi!


Men Karin, säger ni, hur kan det vara värsta mardrömmen - den flashande hockeyspelaren då? Jo, ser ni. Den är värst för att den kan vara sann! Så proffersoriskt disträ jag har varit senaste tiden (där jag till och med håller på att glömma bort att jag ska till frisören som jag var inne och bokade tid hos dagen innan) så är det mycket möjligt att jag glömmer en väska någonstans, eller går förbi taxin mot spårvagnarna av ren vana.


Inte ens hälften. Vi har en dubbelt så stor
väska som ska komma ihågs att hämtas
 ur ett skåp. En handväska på stolen och en
 ryggsäck som inte är packad ännu.

Om ni ser mig på centralstationen senare idag. Var god räkna mina väskor och om i Göteborg; peka mig i riktning till taxiluckan.