Kvinnor kan!(?)

Det är inte riktigt officiellt ännu då jag inte har hunnit tagit mig till skatteverket än, men har numera blivit en frölundabo. Hittills består livet av torget, mackor och att skeda i sängen. Men detta ska bli ungmöslyan numero uno!.

Har jobbat rätt mycket senaste tiden, och all övrig tid som egentligen inte funnits har lagts åt packning och att försöka bevara det lilla vett jag har kvar i skallen. Känner mig inte helt mental i fas, men det är väl inte så konstigt egentligen. Just nu är nya lyan kaos, och jag och Jennifer har snabbt konstaterat att vi behöver fler byråer och garderober och rakt av avlastningsytor. Närmaste dagarna kommer lägenheten stå i fokus, men behöver verkligen plugga. Men först och allt sömn! Har räknat lite på det, och jag har inte haft en morgon utan väckarklocka på 17 dagar. Så idag, oavsett hur mycket jag har att göra, har jag sovit! Träningsvärk har jag också. Och ont i halsen. Gjort varmt te, och ska se om jag hittar minan noskapin. Det mesta är uppe nu, men en kartong och två påsar kvar. Sen lägger jag mig nog i sängen ett tag till.  Är avundsjuk på vissa som har helt ny säng, men jag får vara glad att jag har en sängpartner närmaste veckan i alla fall.

Och framförallt! TV'n är uppe. Helt sjukt vad svårt det var då. Inte för att jag gjorde så mycket, men Jennifer tyckte det var svårt. Sådana där verktyg som slagborr och borrhammare (kom igen, ordet låter ju klart påhittat) är en komplott. Verktyg gjorde för män så de kan styla framför kvinnorna och sen skratta när vi inte kan få igång verktyget - för de har byggt in en gömd spärr de inte visar oss. En konspiration jag säger!

Ska upp till Sundsvall och MamaPapa nästa helg. Se brorsan skådespela lite, ser verkligen fram emot det. Jag har missat så mycket på den fronten, att det känns som att jag tar igen fyra år på två föreställningar.

Men jag vill väl egentligen säga till alla att jag mår rätt okej. Det är jobbigt emellanåt när saker inte blir som man har tänkt sig. Men folk är som folk är, det är inget överraskande och det är  bara att ta det och inte gå och älta. Jag är vacker och stolt över mig själv, och även om uppmärksamhet är kul, behöver jag inte bekräftelse. Stundtals är jag svag, men i det stora hela är jag en stark kvinna. Och jag metar...

Beklagar för det dåliga bloggandet, men jag och Jempa delar för tillfället på en dongel. That reminds me, note to self: ring ComHem...

/K