Skolboksexempel

Jag är lite nördigt intresserad när det kommer till statistik. Jag jobbar delvis med det, vilket är väl bra. Jag blir lite småfrustrerad när jag ser slutsatser tagna över tydligt otillräcklig information, och jag försöker ständigt förgäves läxa upp folk i ämnet. Men denna gång blev jag så glad.

I Metro någon nu i veckan, stod det en mindre artikeln med rubriken Varuhuset avslöjade tonårings graviditet. Nu tog den här artikeln upp någonting som var flera år gammalt men jag tyckte det var så bra! Varuhuset hade lyckats kartlägga sina kunders köpbeteende, så de kunde veta vilka kunder som var gravida! Så de kunde binda upp dem och locka dem att köpa saker de behövde när de väl fått barn, men lite innan de hade det behovet. Det är ju helt sinnessjukt bra användning av data!

Det är mycket diskussioner kring Googles stora datainsamlings-lansering just nu. Generellt har väl debatten ökat kring hur rädda folk är och om företag har rätt att spara vår information på det sättet. Utan att gå in allt för djupt på den diskussionen så ser jag ingen fara i spara information kring konsumtion.

Nu är jag inte gravid, men det hade varit helt underbart om Hemköp kunde veta när jag hade pms, och skicka hem lite individuella erbjudanden till mig, typ rabatt på lakrits och avocado (don't ask).

Ett steg i rätt riktning

Idag är det 1a mars. Sex månader och en dag sedan jag klev på min heltidsanställning. Även om jag inte var orolig över att få fortsätta, så känner jag en lättnad. Idag är jag officiellt fastanställd på heltid.

Det låter kanske större än vad det är, men det är en liten tyngd som lättar från mina axlar. Jag har varit arbetslös, haft okvalificerad timanställning, sommarvik. Flera gånger har jag svurit över att jag var så korkad som trodde fyra års studerande skulle ge någonting.

Jag skrattar fortfarande åt den sista arbetsmarknadsdagen jag gick på innan jag skulle bli klar med mina studier. 2008 eller 2009 var det och jag stannade för att prata med ett av de större företagen som ständigt beröms för deras kontakter med skolan och hur många examinerade som får jobb där.
"På vilka positioner söker ni folk?" - "Vi har anställningsstopp."
"Okej, tar ni in trainees?" - "Nej inte i år."
"Okej, exjobb?" - "Nope."
"Vad gör ni här då?" -  "Ja, det är en bra fråga."
Man kan säga att jag tappade lite hopp, minst sagt.

Men ett rätt hittills alltså, några fler punkter på listan att bocka av. Jag är fortfarande inte på min drömposition, de är något jag kan konstatera utan att tala negativt om mitt jobb, det är ingen hemlighet. Men ett litet glädjeskutt tar jag. Och i helgen har jag en anledning att korka upp!

Lovely Saturday

Har i all hast glömt bort att berätta om lördagen! Ingen speciell dag på det sättet att den var unik. Bara en sådan dag som flöt på och var bra. Som gjorde att jag kände en lättnad, inget euforiskt, bara nöjd med tillvaron. Och det ska inte underskattas!

Dagen började med att det regnade. Sounds boring? Inte när Mölndalsbon var här och det var evigheter sedan vi körde en runda Heroes! Så dataspel i ett par timmar, tills dess att solen kom fram bakom molnen.

Då blev det en promenix till Barkaby Outlet och shopping. Lite bittra över att solen lurat oss att skippa varma kläder, gick vi runt i den bitande kylan och mitt i allt stötte vi på denna skylt:

I got love in my tummy...

You could kind of say it called out to me...

Påpekade skylten, faktiskt mest för att konstatera och uppmärksamma. Tro't eller ej, ingen baktanke! Men Mölndalsbon utbrast helt spontant "Ska vi?!". Jag tänkte då inte säga emot.

Så en sjal och klänning senare, satte vi oss ner och drack denna kopp av smält romerska bågar. Väldigt nära för sliskigt, men precis under gränsen. Om ni någon gång inte får tag på mig, kan ni alltid leta på Wayne's på Barkaby Outlet... 

Yummy yummy yummy!

Väl hemma igen gjorde Mölndalsbon potatismos. Riktigt mos med vitpeppar och allt. Det låg nån stekt firre och dillsörja på tallriken också, men hemmagjort potatismos... mmm... Kan nog tävla med apelsinchokladen tidigare på dagen.

Och slutligen, efter att ha nördat oss framför datorn en stund till, såg vi på film. En riktigt mysig disneyklassik AJ! Jag menar komed AJ! Jag menar action, är action okej? Vi såg inte alls på Den lilla sjöjungfrun utan tittade på Rocky III, för det är en manlig film! Nöjd?

Going up!

Igår när jag alldeles för sent lämnade kontoret fick jag gnugga mig i ögonen både en och två gånger när jag stötte på denna syn.

Och reklamnörd som jag är var jag ju tvungen att le...

Yup, that's a real car

På skylten i telefonbåset står det "Small is great! The new up!"

Måste dock erkänna att jag inte är med på noterna om Volkswagen menar att ordet "up" ska föreställa ett begrepp. "The new up", lika cool som filmen?

Härligt att få blue screen...

Vi lever i ett informationssamhälle som bara växer, det är det ingen fråga om, men har vi inte gått lite långt nu?

I SvD idag läste jag om att Google nu sitter instängda på sitt labb (GoogleX) och ska tillverka glasögon som registrerar omvärlden och ger dig information om det du tittar på direkt på "skärmen". Jag ser faktiskt inte riktigt fördelen. Känns som att det kan bli väldigt mycket i mitt synfält och till slut ser jag inte det jag tittar på, utan bara all information kring det.
Sen tänker jag på allt annat som kan gå fel. Strålning? Sämre syn för att man "sitter" så nära skärmen? Information overload? Laggande sidor? När man tappar täckning? Reklampop-ups?

Ska det komma redan nästa år och bara kosta 4000, då litar inte jag på att det är bra. Och viktigaste frågan av allt: Skulle man verkligen se så cool ut?

Jo, förresten. Cool ser man nog ut!

Sen måste jag ju tillägga att det är skitkul att rubriken lyder "...hemliga satsning"

Man är inte ung och dum längre...

I helgen kom Mölndalsbon på besök. som vanligt fick han agera handyman limma stolar och byta lampa. Måste ju underhålla karln!

Det blev en tripp i staden, inget konstigt alls, bara jag och min manly man.

Mölndalsbon med mustach på ett byggvaruhus
- inget ovanligt for a manly handy man!

När Mölndalsbon tyckte att jag blivit lite för självständig gav jag som förslag att vi kunde se på skräckfilm. Jag har en handfull på min att-se-lista, men att bo själv i stora staden vinter, ökar inte min lsut att titapå dem ensam. Så vi matade på lite excorsismen och anant smått och gott som han kunde rädda mig ifrån.

Sen åkte Mölndalsbon hem...

Första natten själv igen vaknade jag 04.15 kallsvettig och vettskrämd över att mina bästa kompisar var besatta. Tog mig närmare timmen innan jag kunde somna om, vilket var uppskattat när väckarklockan stod ställd på 05.50.

Natt två hemsökte vanställda figurer och döda foster mig och det hela väckte mig kl 04.20. Även om jag kunde lugna mig lite snabbare, blev det bara småslumrande tills dess att det var dags att stiga upp.

Med rysningar och magknip beslutade jag mig att gå till sängs inför natt tre med lampan på toa tänd. Happy thoughts happy thoughts in i det sista.

Vet inte om det var ljuset, mina tankar, samtalen med Mölndalsbon eller bara det faktum att jag börja glömma filmerna vi såg (som för övrigt var rätt kassa), men denna natt sov jag som en stock.

Men av alla tre berörda dagar, är jag som tröttast idag?

Det är rätt konstigt. För flera några år sedan kunde jag se hur mycket skräckfilm som helst! Jag och tjejkompisarna hade filmhelgen där vi bara såg film på film på film, och gick sen hem kl 2 på natten. Inga problem. Nu får jag ont i magen redan vi förtexterna. En kompis sa till mig för ett tag sedan, att jag borde bara betala för en tredjedel när jag hyr skräckfilm eller ser det på bio - för resten av bilden täcker kudden!

Nä, det blir tamejtusan romantiska komedier för resten av livet nu tror jag bestämt.

I'm no better than the rest...

Det är inte alltid jag tar offentligt ställning till något. Många gånger leder till att man alltid förolämpar någon, så därför kan jag känna att jag inte alltid behöver berätta vilken sida jag står på.

Men jag har en sak som jag bara inte kan håll inne med. Det är ett folkligt beteende som ger mig kalla kårar och som jag vill utrota. Jag ser det varje dag. På Facebook, i dagspress, på TV, i livsmedelsbutiker. Att den enskilda människan ger sig hän för detta illdåd, är ett nästa steg, men just dessa publika kanaler blir jag så frustrerad på. Jag menar, dagspress och SVT borde veta bättre! Seriösa återförsäljare borde vilja framstå som mer professionella.

Men jag antar att ingen är perfekt. För igår, i en svag stund, föll jag dit. Den mörka sidan. Jag särskrev...

Kan jag skylla på att jag var så överväldigad av den goa maten? Eller berusad av champagnen? Eller att fastän Nationalencyklopedin sammanskriver detta ord, så kan det grammatisk falla in i en gråzon? Det var i alla fall en extremt trevlig igår kväll, så jag kanske kan överleva mitt misstag. Men det blir svårt att se mig själv i spegeln på ett tag...