Tankar...

Denna vecka har varit så uppenbar att jag inte filosoferat så mycket. Men några tankegångar har det varit. Till exempel:

Varför sjunger de "motor carglass"  i CarGlass engelska reklam? Det är varken namnet de går under i landet och rytmen passar inte i melodin, de skyndar ju på orden! MtrCarlglass rpair, mtrcarglass rplace...

Var för har alla skelett som hittas i filmer och serier perfekta tandrader? På allvar, i de som utspelar sig på nutid och dåtid. Inget spår efter tandställning, ingen förstärkning på dem. Och det är verkligen perfekta tandrader, inte en enda lite småsned tand. Hittar jag såklart ingen bild på exempel här, men ta vilken film som helst. Book of Eli, alla Indiana Jones filmer - vilken som!

Hur kan coola skådespelaren Mark Wahlberg vara samma person som lama (ge mig en bättre översättning till engelska ordet "lame") vita 90talsrapparen Marky Mark (& the Funky Bunch)? Kom igen! En person som skjuter snutar i en Scorseserulle har haft samarbete med New kids on the block? Max Payne har ett entourage som kallas "The Funky Bunch"?

If my dad could see me now...

Havregrynsgröt, knäckebröd, solrosbröd och kaffe i all ära. Men det är någonting speciellt med rostade mackor med marmelad.

Frukosten är dagens viktigaste måltid. Och kan på helger även bli den längsta. Detta är två saker jag lärt mig av min kära far. Helgfavoriter har varit O'boy, skorpor med ost och såklart - marmeladmackor. Pappa har alltid varit noggrann med marmelad. Inte för mycket socker och så mycket bär som möjligt. Kalle Anka-marmeladen fick vi äta som små, men så fort vi barn slutade läsa serietidningar, fick vi äta vuxenmarmelad som till exempel ÖNOS eller Den Gamle Fabrik. Och en frukost kunde bestå av många sådana mackor.

Orginalen

Men oooh, hemgjord marmelad. Det är svårt att klå.

I fredags åkte jag Mölndalsbon lite norr för att hälsa på Mölndalspäronen, som inte är Mölndalsbor... need a new nickname... I alla fall, i föräldrahemmets hade det tillagats marmelad och jag fick ett par burkar, lite som tack för de sillbrukar jag gett i julas. Mölndalsbon är lite konstig och så förtjust i marmelad så det blir verkligen mina burkar. En apelsin och en apelsin&grapefrukt.

Åh, de är så goda! Pappa hade blivit så avundsjuk på mig just nu!

Nami nami!

GP bevisar sin tes

Ingen media är objektiv. Inte ens de som ska framstå som objektiva. SvD fyller sina reportage och artiklar med värdeladdade ord för att vi ska veta att de redan har bestämt vår åsikt. SVT förolämpar Sverigedemokraterna (jag stöttar absolut inte SD, men vi har faktiskt demokrati i landet så vi kan inte neka dem att ha ett parti). Samtidigt ska vi vara medvetna om att nyhetskanalerna inte visar oss det viktiga utan det som säljer!

Igår bläddrade satt jag på lunchen och bläddrade i GP och uppmärksammade den dubbelmoral som jag sett så många gånger innan. På första uppslaget, ledarsidan, finns ett inlägg om hur Gadaffi kan gömma sig i skuggan av händelser i Japan. Att nu när allas blickar ligger på härdsmältan och strålningsriskerna, kan han slå till utan att det ska bli ett stort nyhetsblås med massa demonstrationer världen över.

"Bra påpekat" tänkte jag och fortsatte bläddra i tidningen... Nästa sida - uppslag om förödelsen i Japan. Gör som kungen och vänder blad - ett till uppslag och strålningsriskerna i Japan. Okej, tredje gången gillt - uppslag om svenskar som demonstrerar mot kärnkraft...

Det tar mig ett antal sidovändningar till innan jag får upp en sida, inte ett uppslag, med vad som pågår just nu i Libyen.

Så GP uppmärksammade det hela bra, men gjorde ingenting själv. Varför ska man vara först? Lite hypokritiskt tycker jag.

Samtidigt börjar jag undra. Det händer ju rätt mycket ute i världen just nu. Varför bara (självklart inte bara, men ni fattar) skriva om två händelser?

Vore intressant att se nyhetsmedian fördela sina reportage mer över olika länder och händelser. För om vi ska tro på allt vi läser, så kommer det finnas många katastrofer och mänskliga beteenden att läsa om på söndag morgon.

It's the SuperMoon! <=länk

Så trött...

Jag är så trött efter jobbet.

Hade tänkt handla, men missade hållplatsen på vägen hem och jag orkade inte vända. Tänkte ta hand om disken, men orkade knappt lyfta armarna. Borde fixa naglarna, men inte ens det har jag ambition till.

Så istället tänker jag bara ligga i soffan och fundera på livets stora gåtor.

Som till exempel:
Vart fan är min andra toffla!?

Jag får helt enkelt värma en fossing i taget...

Övernaturligt bra!

Två saker borde inte ha undgått er. Jag gillar innovativ och annorlunda marknadsföring i alla dess former, och jag är en lite sci-fi/fantasynörd. Lite...

Det finns en halvt underbar serie (efter 4 säsonger kan ingen serie underhålla "helt underbar") som heter "Supernatural". Två bröder med good looks och som såklart är varandras motpoler med good looks, jagar monster och räddar världen från smoking hot demoner.

I ett avsnitt som släpptes i USA i slutet av februari (nej, jag laddar inte ned, jag streamar...) så förs grabbarna in i en alternativ verklighet... vår verklighet!!! OMG! Helt plötsligt springer killarna runt och dissar sitt egna verkliga liv, och har stor svårighet att uttala sina egna verkliga namn. Och förutom bröderna som behållit sina egna personligheter, spelar alla sig själva. Däribland en skådespelar som heter Misha Collins. Han tror såklart att grabbarna grus spelar honom ett spratt och motiverad b-skådis som han är twittrar han allt han gör och vill bara vara en gänget.

Vad var nu så speciellt med detta avsnitt? Jo, om man gick in på Misha Collins twittersida under programmets gång,så har han twittrat samtidigt som han gör det i serien! 

Klicka på länken för att se killarna spela sina karaktärer när de spelar sig själva... och tweetingen, twittringen, tweeten...?

Kanske bara jag som tycker det här tillägget var smart och uppfinningsrikt, men erkänns att det är lite out of the box!

Världens roligaste blogg är tillbaka!

Nu ifrågasätter ni nog huruvida Karin fått hybris och/eller förvänd tidsuppfattning. Eller har hon hamnat i the Grid/Narnia eller något annat parallellt universum där dagar är minuter i vår verklighet? Hon skrev ju faktiskt i går kväll, how could she be "back"? Tack, och åter tack, men min blogg är faktiskt inte världens roligaste. Bästa, mest tänkvärda, snyggaste kanske. Men roligast, nej. Världens roligaste blogg författas av en... ja, hon är ju faktiskt numera även rund som köttbulle!

FRIKADELLENS BLOGG 

Kvinnan har varit borta från sin blogg sedan december och jag har desperat besökt webbsidan varje dag sedan dess, i hopp om att få ett livstecken. Jag har gråtandes läst gamla inlägg för att minnas den goda tiden. Men så, i helgen. Så skrev hon.

Och pannbiffen är tillbaka i sitt esse. Tre dagar och sex inlägg, så jag har något att göra hela dagarna. Dock ser jag en trend i dessa sex stycken inlägg, och det är att bloggningen sker främst på kvällstid - HALLÅ! Har du hört talas om kafferast kanske?

Jag följer inte så många bloggar här i molnet, blir främst kompisarnas. Och inget ont om alla er, det är roligt att se hur ni har det i livet och vad som händer er. Men järpens blogg skulle jag absolut följa även om jag inte kände henne, bara läsa för nöjets skull.

Gamla goa IL-tiden...

(Eftersom du själv lägger ut bilder på dig själv i din blogg, tar jag mig friheten att publicera en på dig, utan att fråga. Vet att jag går emot bloggetiken, säg till om motsätter dig! Det är ju faktiskt ändå jag som ser värst ut på denna bild med mitt bad bangs behaviour.)
Välkommen tillbaka i etern! Och angående löningsdagen - we are so having lunch!

Karin tipsar!

Vad är bättre än fynd? Jo, när fynd blir superfynd! Karin tipsar billigt och gott vin...

Det var i och för sig ett tag sedan jag upptcäkte dessa viner, men de finns fortfarande på Systembolaget och smakar så mums för både själv, hjärta och plånbok!

Vitt vin: Zumbali; Chenin Blanc
Detta vin upptäckte jag inför skidresan i februari. De flesta tog med ett flak öl, men jag ville vara fin i kanten och tog med vin! Bag in box... fortfarande mer classy än öl!
Men, plånboken var ju som den var i februari, så det var med ett snett leende jag gick in på bolaget. Men när jag sakta går mot hyllan och de vanliga sortimentet från Sydafrika, ser jag någonting belysas som från himmelen, en ljus gröngul box svävar ut från hyllan och fram till mina händer, och jag tror mig höra en änglakör. Jag kontrollerar landet. Sydafrika, mitt favoritland gällande vita viner. Jag kontrollerar druvan. Chenin Blanc, min favoritdruva gällande vita viner. Jag kontrollerar priset... Jag dubbelkollar land, druva, bäst före datum, storlek och priset igen. 129kronor!
Och så gott. Visst, det kan ha påverkats av att jag drack det  gott sällskap i bubbelbad efter en dag i skidbacken, men det var sååå gott!

Rött vin: Chatelle; Cotå dy Laöööhngdå!(Coteaux du Languedoc)
Detta vin var ren slump. Jag köper sällan rött, och har egentligen inga preferenser gällande detta. Så blev jag bjuden till kära Sofie på lite mozarella och lufttorkad skinka, och då måste man ju ha rött. Så jag stod velandes vid hyllan och såg detta vin... Fin etikett, men lite för billigt för att jag kände att jag skulle kunna tro att det var gott. Så kommer en person förbi och tar det... Hmm, medelålders kvinna, de brukar inte bara gå på priset... Frågar Sofie om hon känner till det och under tiden vi studerar kanterna på etiketten kommer en medelålders man och plockar åt sig ett par av flaskan. "Den tar vi!"
Och vilken hit. Lättdrucket utan att vara blaskigt. En frisk och syrlig smak. Lagom bitterhet. ser aptitligt ut. PÅ en skala ett till.... nej, usch - arbetsskada. Det var gott! Och 55 kronor för gott rött vin -. fy-ynd!

Nu undrar ni säkert hur jag kom på att blogga om detta en tisdagskväll en evighet efter jag både köpt och vinet tagit slut. Jag fick en mugg rött av Jennie...

Gratis är gott!