Jag är här!

Enligt psykologin har ett trauma fem stycken stadier; Förnekelse, Vrede, Sorg, Acceptans och slutligen hopp. Traditionellt sett är det i denna ordning de sker, men enligt vissa modernister kan de växlas och överlappas. Hoppet är dock alltid slutskedet.


Jag trodde det värsta var över, att det hade lagt sig. Men tji fick jag. Det svider fortfarande, svider hårt. Och nya aspekter börjar att irritera. Allt blev skit i en handvändning. Tappade all tro, kan bli bättre stundtals men aldrig bra. Sen kom idag...

Hopp!?