Sorry Marc, inte ens du!Trots att det är årets mest överskattade dag har jag fått exakt det jag ville: Omtanke från den personen jag måste veta bryr sig, En ros från en vacker människa, Ny hårfärg (den skimrar starkt och underbart, underbart!)
söndag 14 februari 2010
Bara en dag
Dagens Genusdiskussion: Men varför kan inte män också ha kjol?! - Därför att män har så fula ben!
Sorry Marc, inte ens du!
Trots att det är årets mest överskattade dag har jag fått exakt det jag ville: Omtanke från den personen jag måste veta bryr sig, En ros från en vacker människa, Ny hårfärg (den skimrar starkt och underbart, underbart!)
Sorry Marc, inte ens du!Trots att det är årets mest överskattade dag har jag fått exakt det jag ville: Omtanke från den personen jag måste veta bryr sig, En ros från en vacker människa, Ny hårfärg (den skimrar starkt och underbart, underbart!)
Mindblowing!
Läs snabbt igenom följande meningar!
Såg du något konstigt? Om inte, läs igen.
Såg du något denna gång? Om inte, läs en gång till, eller kanske en en gång till.
Jag är en sucker för såna här mindtricks! (Denna var ett utdrag från "När du gör som jag vill - en bok om påverkan" Henrik Fexeus)
Såg du något konstigt? Om inte, läs igen.Såg du något denna gång? Om inte, läs en gång till, eller kanske en en gång till.
Jag är en sucker för såna här mindtricks! (Denna var ett utdrag från "När du gör som jag vill - en bok om påverkan" Henrik Fexeus)
onsdag 10 februari 2010
Här händer det grejjer!
Högt och glatt på spårvagnen tillkännager Karin att: "Nej, jag har ingen användning för trosor!" Men som vi säger där jag kommer från, den bju' ja' på!
Så då var det bestämt. Flytt på gång. Känns helt sjukt! Halva mig är helt exalterad, och andra halvan nästan deprimerad. Är lite som att hoppa från en klippa eller högsta trampolinen. Man står där uppe, vet att det är inte farligt, och man kan inte riktigt gå tillbaka. Men ändå är man så rädd, helt sjukt rädd. Sen hoppar man. Så fort man tagit steget ut kommer insikten, att nu kan man inte kliva tillbaka. Sen i luften känns det bättre, men man fortfarande lite nervös. Även om det aldrig händer så tänker man över risken att slå i botten, eller göra ett magplask! Sen landar man. Sällan blir det magplask, eventuellt lite slag på underarmarna som kan svida till, men det känns bara bra. Och så fort man når ytan igen vill bara bara upp på trampolinen, fast man kommer gå igenom samma känslor igen.
Just nu är jag nog någonstans i början av hoppet. Det jobbiga är att jag har tagit ett steg, jag ville inte riktigt ta det men vet att jag inte har något val. Och jag vet att det kommer bli bra! Så fort jag landar i vattnet kommer det att kännas grymt!
Men det här kommer gå bra, finns egentligen inget negativt med det. Bara Jennifer och jag kommer överens om planlösningen, vilket vi kommer att göra, så ordnar sig allt. Ja, wow... Det är bestämt!
Herregud, två heta norrländska brudar - det kan inte bli bättre!
Så då var det bestämt. Flytt på gång. Känns helt sjukt! Halva mig är helt exalterad, och andra halvan nästan deprimerad. Är lite som att hoppa från en klippa eller högsta trampolinen. Man står där uppe, vet att det är inte farligt, och man kan inte riktigt gå tillbaka. Men ändå är man så rädd, helt sjukt rädd. Sen hoppar man. Så fort man tagit steget ut kommer insikten, att nu kan man inte kliva tillbaka. Sen i luften känns det bättre, men man fortfarande lite nervös. Även om det aldrig händer så tänker man över risken att slå i botten, eller göra ett magplask! Sen landar man. Sällan blir det magplask, eventuellt lite slag på underarmarna som kan svida till, men det känns bara bra. Och så fort man når ytan igen vill bara bara upp på trampolinen, fast man kommer gå igenom samma känslor igen.
Just nu är jag nog någonstans i början av hoppet. Det jobbiga är att jag har tagit ett steg, jag ville inte riktigt ta det men vet att jag inte har något val. Och jag vet att det kommer bli bra! Så fort jag landar i vattnet kommer det att kännas grymt!
Men det här kommer gå bra, finns egentligen inget negativt med det. Bara Jennifer och jag kommer överens om planlösningen, vilket vi kommer att göra, så ordnar sig allt. Ja, wow... Det är bestämt!
Herregud, två heta norrländska brudar - det kan inte bli bättre!
måndag 8 februari 2010
En ny vecka
When life gives you lemons, build a lemonade stand and use the profits of your business to buy a machine gun. Let's see if life makes the same mistake twice...
Alternativt: When life gives you lemons, throw them at mean people!
En ny vecka. Det känns inte bra att tiden går så fort, men antar att den ska göra det. Känns bara konstigt att tiden går, när det känns som att den borde stå stilla. Ingenting har ju förändrats!
Men men, ska försöka göra upp en aktivitetsplan, eller aktiveringsplan snarare. Än så länge går det okej. Kanske inte gjort alla mina "måsten", men jag gör saker i alla fall. Och jag har rätt trevligt när jag gör dem. Mamma åkte hem i onsdags, och det var grymt skönt att ha henne här, och så länge. Mammor är grymt bra alltså, har fått en helt ny syn på Mors Dag. Hon får nog mer än ett kort i år. Sen i helgen kom en gammal gymnasiepolare ner på besök. Hon gick på kurs, så blev inte jättemycket umgänge, men trevligt ändå med lite kvällssällskap.
I lördags var jag ute hos Sofie och bakade semlor och gästinvigde deras nya lägenhet. Riktigt schysst lägenhet de har fått tag i. Är glad för deras skull. Och goda semlor blev det! Ska nog aldrig mer köpa färdiga, inte för att jag brukar göra det, men någon semla i februari blir det ju varje år. Enkelt recept också, och lite mindre socker än vanligt. Vilket gör att man kan äta fler och fira med skumpa!
Blev vanillinsocker istället för florsocker men det tyckte jag nästan var det bästa med dem! Och självklart bakades de i lila bunke och serverades på lila fat!
Igår åkte jag ut till Frida på kvällen. Där bjöd husfrun på kalops, riktigt mumsigt. Och den har hållit sig i magen än så länge! "Lilla" Hilda gjorde mig sen sällskap i sängen, och som tack tog jag ut henne på en liten promenix i morse.
Nu är jag hemma. Har ringt arbetsförmedlingen som jag inte förstår mig på alls. min handläggare menar att jag ska inte ringa henne med frågor!? Ajja, ska på något allmänt informationsmöte imorgon i alla fall. Få se vad det leder till. Nu ska jag söka lite jobb och plugga lite. Man måste aktivera sig för att inte falla tillbaka till hypertänkande. Måste lära mig att ignorera saker som jag inte kan påverka och som egentligen inte ska påverka mig, saker som ligger i det förflutna, och jag måste sluta grubbla.
Alternativt: When life gives you lemons, throw them at mean people!
En ny vecka. Det känns inte bra att tiden går så fort, men antar att den ska göra det. Känns bara konstigt att tiden går, när det känns som att den borde stå stilla. Ingenting har ju förändrats!
Men men, ska försöka göra upp en aktivitetsplan, eller aktiveringsplan snarare. Än så länge går det okej. Kanske inte gjort alla mina "måsten", men jag gör saker i alla fall. Och jag har rätt trevligt när jag gör dem. Mamma åkte hem i onsdags, och det var grymt skönt att ha henne här, och så länge. Mammor är grymt bra alltså, har fått en helt ny syn på Mors Dag. Hon får nog mer än ett kort i år. Sen i helgen kom en gammal gymnasiepolare ner på besök. Hon gick på kurs, så blev inte jättemycket umgänge, men trevligt ändå med lite kvällssällskap.
I lördags var jag ute hos Sofie och bakade semlor och gästinvigde deras nya lägenhet. Riktigt schysst lägenhet de har fått tag i. Är glad för deras skull. Och goda semlor blev det! Ska nog aldrig mer köpa färdiga, inte för att jag brukar göra det, men någon semla i februari blir det ju varje år. Enkelt recept också, och lite mindre socker än vanligt. Vilket gör att man kan äta fler och fira med skumpa!
Blev vanillinsocker istället för florsocker men det tyckte jag nästan var det bästa med dem! Och självklart bakades de i lila bunke och serverades på lila fat!Igår åkte jag ut till Frida på kvällen. Där bjöd husfrun på kalops, riktigt mumsigt. Och den har hållit sig i magen än så länge! "Lilla" Hilda gjorde mig sen sällskap i sängen, och som tack tog jag ut henne på en liten promenix i morse.
Nu är jag hemma. Har ringt arbetsförmedlingen som jag inte förstår mig på alls. min handläggare menar att jag ska inte ringa henne med frågor!? Ajja, ska på något allmänt informationsmöte imorgon i alla fall. Få se vad det leder till. Nu ska jag söka lite jobb och plugga lite. Man måste aktivera sig för att inte falla tillbaka till hypertänkande. Måste lära mig att ignorera saker som jag inte kan påverka och som egentligen inte ska påverka mig, saker som ligger i det förflutna, och jag måste sluta grubbla.
fredag 5 februari 2010
Tillflykt
Varför börjar man lyssna så extremt mycket på låttexter när man är i "nöd"? När Celine Dion och Phil Collins helt plötsligt sjunger om sanningar - då är det illa! Försöker hitta lite alternativ för att inte dras ner djupare i balladträsket... Garth Brooks, Johnny Logan, nej det här kan sluta riktigt illa!
I bust the windows out your car
And no it didn’t mend my broken heart
I'll probably always have these ugly scars
but right now I don’t care about that part.
I must admit it helped a little bit
To think of how you'd feel when you saw it
I didn’t know that I had that much strength
But I’m glad you see what happens when
You see you cant just play with peoples feelings
Tell them you love them and don’t mean it
you’ll probably say that it was juvenile
But I think that I deserve to smile
I bust the windows out your car
You know I did it 'cause I left my mark
Wrote my initials with the crowbar
And then I drove off into the dark
I bust the windows out your car
you should feel lucky that was all I did
After five whole years of this bullshit
Gave you all of me and you played with it
But it don’t come back to my broken heart
You could never feel I how I felt that day
Until it happens baby you don’t know pain
Yeah I did it
You should know it
I ain’t sorry
You deserved it
After what you did to me
...
You broke my heart so I broke you car
You caused me pain
So I did the same
Even though what you did to me was much worse
I had to do something to make you hurt
Oh but why am I still crying
Why am I the one who’s still crying
You really hurt me baby
really, really hurt me baby
I bust the windows out your car....
I bust the windows out your car
And no it didn’t mend my broken heart
I'll probably always have these ugly scars
but right now I don’t care about that part.
I must admit it helped a little bit
To think of how you'd feel when you saw it
I didn’t know that I had that much strength
But I’m glad you see what happens when
You see you cant just play with peoples feelings
Tell them you love them and don’t mean it
you’ll probably say that it was juvenile
But I think that I deserve to smile
I bust the windows out your car
You know I did it 'cause I left my mark
Wrote my initials with the crowbar
And then I drove off into the dark
I bust the windows out your car
you should feel lucky that was all I did
After five whole years of this bullshit
Gave you all of me and you played with it
But it don’t come back to my broken heart
You could never feel I how I felt that day
Until it happens baby you don’t know pain
Yeah I did it
You should know it
I ain’t sorry
You deserved it
After what you did to me
...
You broke my heart so I broke you car
You caused me pain
So I did the same
Even though what you did to me was much worse
I had to do something to make you hurt
Oh but why am I still crying
Why am I the one who’s still crying
You really hurt me baby
really, really hurt me baby
I bust the windows out your car....
Önskar jag hade den styrkan. Men
även om jag hade det, skulle jag
aldrig kunna göra så mot chacha...
även om jag hade det, skulle jag
aldrig kunna göra så mot chacha...
söndag 31 januari 2010
... He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.
W.H. Auden
torsdag 21 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)