Skillnaden mellan män och män

Det finns två typer av män här i världen: Stora män med små problem och små män med stora problem.

Kvinnor faller inte ens in i denna problemkategorisering. Alla kvinnor har problem, och där handlar det inte om storleken utan mängden. Men som alltid med men så har storleken en betydelse. Stora män, de riktiga karlarna, har aldrig några bekymmer. Det kanske är just att det tar livet så bra som gör dem storsinta, eller så är det på grund av att de är storsinta de klarar livet bra - hönan eller ägget? Men de klarar sig och jag klarar av att umgås med dem. Min sambo är en stor man. Han har bara ett litet problem - hans flickvän! Hon gnäller och tjatar och inte är hon så extremt aktiv på sin blogg heller. Men hon har inget stort problem. Hon har honom inte liggandes sömnlös om nätterna eller grubblandes om dagarna. Och hon lär sig, så snart kanske hon inte är ett problem längre.

Ni har alla träffat dessa stora män. De är de killarna som man inte stör sig på. De tjatar inte om en och samma sak. De gnäller inte heller för antingen tar de tag i saken eller så vet dem att de inte kan kontrollera det och då låter de bli att oroa sig för det (kontrollcirkel, de man inte kan kontrollera ska man inte bekymra sig för, för det tar bara kraft). De stora männen är de som låter livet flyta.

Sen har vi de små männen Som tjatar... och tjatar... och tjatar. Ni har nog träffat några sådana i era dagar också. De som man inte orkar med. De man inte kan ta en diskussion med för de vill inte lära sig. De som vi inte ska bekymra oss över då vi inte kan kontrollera. Problemen berör ofta livet, flickvän (befintlig, ex eller avsaknad av) eller liknande. Deras problem är sådana som stora män skulle låta gå förbi för att de inte kan kontrollera det, eller göra något åt. Men små män vill att det ska serveras åt dem. De vill inte ta tag i saken, för då har de ju ingenting att prata om! Och skulle någonting lösa sig automatisk, så är det ett problem att de inte löste det själva och därför inte förtjänar det.

Små män med stora problem har också en tendens att försöka ge andra människor problem. De vill inte vara ensamma i världen och därför söker de konstant efter andra personer med problem. Om andra människor inte har problem, försöker de skapa problem åt dessa. "Är du säker på att allt är bra?", "Du ser ledsen ut", "Du är jämt så arg". De är små män...

Dumma gubbar

Nästan fascinerande hur osäker jag är ibland, när jag låter två helt okända och obetydliga människor påverka mig. Men jag är tjej!

Gick på stan en stund igår. Inget utöver det vanliga, skulle bara ner en snabbis och köpa en väska jag sett på rean. Går med mp3'n i öronen och hör inte mycket runt omkring mig. Men jag hör att någon bakom mig ropar "Bunny, Bunny!!!". Ignorerar det först men när det pågått ett tag vänder jag mig om för att se vem det är, som man gör. Ser två medelålders gubbar och det verkar onekligen som om det är mig de ropar åt. Har vart med tidigare om att fula snuskgubbar och snorkiga fjortispojkar ropar (snälla?) saker åt en och försöker vara roliga, men varför "bunny"? Jag hade inte precis min playboydräkt på mig. Då kommer jag på det - jag har en mensfläck i byxan som ser ut som en kaninsvans! Så klart. Så snabbt gör jag mitt ärende på stan och pinar hem. Väskan väl placerad över rumpan och går gärna lite snett med ryggen in mot husfasaderna och fullt med människor runt omkring mig. Värsta halvtimmen i mitt liv. Och bara för att när jag kommer hem uppäcka att "bunny" inte betyder mensfläck utan bara något nytt löjligt ord som fula gamla snuskgubbar tycker är roligt att ropa efter ensamma tjejer på stan.

Oro helt i onödan.

Eat whatever - be whatever!

Hata mathets! I den här världen av konstant nya rön går det ju inte att hålla en diet. Jag tänker satsa på att göra alla andra lyckliga. Jag går upp i vikt, ställ er bredvid mig så blir ni alla smala!

Nu kör H på en ny diet. Inga kolhydrater men massa fett. Låter inte nyttigt i mina öron. Smör och grädda och ost, men inte potatis eller rågbröd eller frukt... Det funkar säkert, men det gör väl alla dieter - så länge man följer dem. GI-dieter har ju gett visat resultat, lowcalorie-diets likaså. Viktväktarna med sitt poängssystem som i princip tillåter att du äter skitlite, men hur mycket potatis du vill, under veckan och kan svulla på lördagen. Men flertalet människor har gått ner i vikt ändock! Vem har rätt?

Som sagt, det kommer ju nya rön konstant. Men motbevisar de egentligen de gamla? En diet är en diet så länge man håller den. Men är en diet ett hälsosamt levene? Något som ingen har sagt emot är tallriksmodellen. Vad är det för fel på helt vanlig sund vettig kost? Ät lagomt mycket, ät varierat, se till att få med lite protein, lite vitaminer whatever och tänk att det som kommer "naturligt" borde vara bättre än det som fabricerat Easy as that! Vad ska vi kalla denna diet...? Sunt förnuft?

Jag om någon vet att det är enklare sagt än gjort att följa sunt förnuft-dieten, och en annan diet som ger lite snabbt resultat kan vara en bra start. Men kom igen - vill man verkligen hålla på att tänka hela tiden på vad exakt man äter? Jag tänker inte hålla på med sådant i alla fall. För varför ge upp något sådant här? Inget diettjafs. En helt vanlig tisdagslunch med kyckling och bulgur. En god lunch med den nyttigaste ingrediensen av alla - kärlek! Och nu ska jag luncha thai. Mums!

Annars kom jag precis på världens diet! Vi åker ner till Turken och käkar på Capella! Muhaha!!!

Reporting from the sofa...

Har för andra gången på två och halvt år ringt in mig sjuk till jobbet... Men självklart får inte jag vara sängliggande och sova, utan bara täppt som ett hål i skrovet på en holländsk båt och nyser som en fläkt. Javisst ja! Huvudet är bortdomnat också, men det ser jag bara som en trevlig bonus.

Jag undrar vem det är som har smittat mig... om det är Frida eller Henrik. Troligtvis Henrik, men han var ju sjuk i inte ens två dagar (fast han är ju kille så självklart var det en extrem förkylning ändå). Kanske kan vara J också... hennes immunförsvar är som värre än jag som målvakt. Ajja, jag kanske aldrig får veta.


Såg en av nutidens roligaste film igår; "Jiddra inte med Zohan". Inte skrattat så mycket på länge. Det var överraskande för jag tycker att de komedifilmerna som görs nu blir bara sämre och sämre, och jag brukar inte gilla Adam Sandler. men här var han riktigt grymt rolig, kanske för att inte en enda gång i filmen spelade full. Diggar den svenska titeln mer än den engelska; "don't mess with the Zohan". Jiddra är ju ett mycket roligare ord och passar till rollen. Titeln kan gör mycket mer än man tror, tror jag. Kom att tänka på en intervju jag såg för länge sen med Mel Brooks när han menar att Sverige räddade hans filmer lite grann genom att ge dem en svensk titel som om de vore en serie; "De våras för...". Tror den första var Blazing Sadles som blev omdöpt, och den floppade visst först... Sen tog han på det själv och började efter ett tag att döpa filmerna till "Springtime for...".

Diggade även de roliga fejk-produktplaceringarna i filmen. Såg ett avsnitt av CSI för ett tag sen med världens roligaste produktplacering... fan, måste leta fram den bilden. Den var klockren...


Ajja, nu blev den såklart kanske inte tillräckligt stor... Men kom igen, ni ser?! Inte nog med produktplacering... mitten på bilden, en färg som drar till sig blickar... och ett förstoringsglas!!! Går det dåligt för DELLs försäljning eller vad hände? Ungefär som biljaktsscenen i Vantage Point (som också är en grymt rolig film men av andra skäl än Zohan) med lill-astran som klarar av att bli intryckt i en stenvägg ev en stor lastbil och ändå köra vidare - wow! Jag vill ha den bilen.

Undrar egentligen hur många som går på produktplacering nu för tiden... Tror folk blivit så medveten om dess existens att det int fungerar i filmer och serier längre, men tror att företagen hittar andra vägar... Kika in MTV en kvart bara and there you go! Men vidare till filmer, så i vissa fall kanske tanken inte är produktplacering. Ta Coca Cola, en jäkligt vanlig dryck som många dricker. Ska man då visa en vanlig människa i en scen och denne människa är törstig, är det konstigt att denne ska dricka en Coca Cola då? Visst, är det en inzoomning och fingrarna döljer inte en millimeter av loggan så kan man ju misstänka lite, men när personen lägger handen i ett konstigt grepp över och döljer hela loggan känns det fel också. Nä, Coca Cola to the people! (Nu har jag skrivit varumärket tre gånger, någon som är törstig?)

Nu borde jag äta något. Kan vara en bra start på dagen. Se en film, mysa under filten tillsammans med mina för tillfället trognaste vänner näsdukarna. Se musikvideon Gotta be somebody med Nickelback. De borde kunna reklamera specialeffekterna, men låten har fastnat på mig.

Atjoo and out!

Vänner

You don't choose your friends, they choose you!



Sug på den va!

(mycket blir mer poetiskt på engelska...)

Vågar inte lita på min tur...

Jag är en klantig människa.

Jag är väldigt glömsk och fumlig och detta ligger till grund för huvuddelen av mina klantigheter. Men på något sätt så löser det sig i princip alltid. Jag lyckas på tag i en biljett för överkomligt pris, jag lyckas både ansöka och registreras till en kurs fast jag är sent ute. Skulle mina klantigheter få värsta möjliga scenario till konsekvens skulle jag vara i deep shit som man säger. Jag skulle missa ett plan, vara tvungen att betala massa pengar, bli av med csn, orsaka inbrott, bli utsatt för något själv. Men, peppar peppar ta hårt i trä, så löser det sig alltid när sådana scenarion visar sig möjliga.

Jag tänker inte gå in på alla klantigheter jag gör, det skäms jag för mycket för. Skäms så att jag mår illa. Pratade med F och hon sa att det var en osannolik tur jag hade. Tänkte på det... Det är sjuk tur. Är det änglavakt eller flax? Vilket som måste jag skärpa mig. Inte för att jag någonsin har litat på turen, men kan inte tillåta mig själv att utsätta mig för sådana situationer mer. Ska grovanvända mina två kalendrar, hemalmanackan och internetkalender. Allt ska skrivas ner och allt ska kollas upp två gånger. Måste skärpa mig. Har i alla fall funnit en uppsatspartner nu. Det känns bra. AW tonight!

När tristessen tränger på...

Saker som Karin har tänkt på när hon skrivit hemtenta:

• Det är roligare att säga "jag drack 2 liter öl" än "jag drack 5 stor stark..."
  
• Eftersom människor inte blir direkt blå när de kvävs utan mer lila, så borde ju även smurfar bli lila om man kväver dem. Alternativt att man kan säga att vi i vår färg går mot vänster i färgspektrat (vet att det inte heter så) vilket då också skulle leda till att smurfar blir lila.
  
• Jag glömmer väldigt ofta att skriva ut små, men i sammanhanget viktiga, ord när jag skriver längre texter. Ord jag märker att jag glömt är bland andra "inte", "tvärtemot", "ofta", "sällan" m.fl.
  
• Det är fascinerande många grejjer som blir väldigt intressant när man egentligen ska plugga.
  
• Manliga komiker som klär ut sig till kvinnor... Gör de det för att tjäna pengar på det för att det säljer och är enkel humor, eller gör de det för att de fått en ursäkt för det...?
  
• Det har verkligen skapats en norm i ekonomiska biblioteket i Göteborg. Trots att det är ett bibliotek pratar folk (högljutt) i telefon i trapporna, och folk som gör grupparbete går inte ens till trapporna. Detta för att ändå gången bibliotekarierna säger till när folk pratar, är om de sitter i läsesalen, där det ska vara knäppt tyst.
  
• Det är väldigt lätt att se de bra sakerna och glömma de dåliga...
  
• Jag kan inte fatta att jag ska till Turkiet igen...
  
• Jag tror inte riktigt på att en dator kan ta tio minuter, nästan en kvart på sig att starta om. Den retas nog bara på kvällarna för den vet att jag vill gå hem.
  
• Jag måste någon gång i mitt liv lösa mysteriet med pensionärer i matbutiker under lunchtid. De har tid hela dagen, de klagar över att det är så mycket folk just då. Varför väljer de att handla just den tiden!!!???
  
• Någon sa till mig någon gång att läppsyl och cerat m.m. endast gjorde att läpparna blev beroende av det. Läpparna är fina, så länge man använder det, men slutar det blir det värre än det var innan.... Jag börjar tro på det.
  
• Det finns inget stopp på konsumtionen, det värsta är att vi går ju på allt.
  
• Sjukt fula punkter det blev på den här punktlistan. (Okej, det tänkte jag inte på när jag skrev hemtentan, utan det kom nu)