Slutdiskuterat!

Den oändliga striden tar slut här och nu. En gång för alla ska vi ta itu med frågan huruvida ordet kex ska uttalas [kek´s] eller [ek´s], [keks] eller [ɕeks], [ke'ks]eller [çe'ks]. Tj-, ch-, kj- Whatever! IT'S KEX vs. KEX - the ultimate beatdown! 

Många ord, uttal, böjningar och alternativa stavningar med mera har nuförtiden blivit accepterade av de som bestämmer, dvs SAOL, NationalEncyklopedin och Fredrik Lindström. Men i grund och botten borde det ju i och med ordets uppkomst, endast funnits ett korrekt uttal.

Tumregel i svensk fonetik gällande ord som stavas med k- är att efterföljs denna konsonant av en mjuk vokal (e, i, y, ä och ö) så skall detta uttalas med tj- ljud. Enkla exempel är kedja, kyrka, Kinna. Svåra exempel kan vara kyndelsmässa, keironomi eller kilskrift (det sistnämnda må jag vilja påstå är ytterst komplicerat, om ni någon gång tänkte prova på det). 

Men nu kommer besserwisser i er fram: "Men finns ju massa andra ord. Kennel då, ska det uttalas CHennel???"
Nej. För kennel är ursprungligen inte ett svenskt ord (okej, inget ord är ursprungligen-ursprungligen svenskt, men ni fattar vad jag menar. Sluta märk ord, det är inte det vi är här för att göra...). Kennel kommer från engelskans... "kennel"... hmm, kanske inte bästa exemplet... Men får då också sitt uttal från engelskan.

Om vi följer ordet KEXs etymologi (också ett svårt ord, säg det fem gång snabbt med ett kex i munnen!) så ser vi att det och härstammar från engelskan och ordet cake och pluralformen cakes, som vi kanske mer översätter till kakor, men som kex faktiskt ibland kan vara synonym till. Och därför så ska det uttalas med ett k-ljud!

Så alla ni västergötingar och andra knepiga människor: Ni får jättegärna fortsätta att säga chex, lite dialekter och personliga uttal är alltid okej och något jag inte har problem med. Men! Det heter kex.