Har varit bort från hemmet i en vecka. Bott i Mölndal och lekt inne i stan, så det har bara inte blivit av att jag har haft vägarna förbi hem.
Men igår åkte jag till slut hem. Möttes av Sonja och pratade helt sinnessjukt mycket. Märker att det är det som jag saknar när jag inte är hemma. Att få prata av mig med Sonja, få hennes stöd och att få ge henne stöd. Vi har så lika problem, fast ändå inte. Allt blir inte bättre av det, men det blir lättare. Efter samtalet igår, kände jag mig så extra tacksam över vissa personer. Över att det finns problem som jag inte har längre, och att få veta att de problem jag har, egentligen inte är några att slösa energi på.
Tillsammans i vår gemensamma stund, konstaterade vi att vi inte skulle lösa något med att bara sitta inne. Så ikväll tog vi oss i kragen. Det blev en kväll utanför lägenheten, även om det inte blev mycket mer än det.
After work på Kontiki. En billig öl och ett billigt glas vin tillsammans med väldigt lite mat och många alternativa människor. Gillar Kontiki, men besviken på att det inte fyllde på maten bättre. Men vitlöksdippen... mmhmmhmm! Visst, vitlök är inte det bästa på krogen, men vi är så trevliga att umgås med att den smällen borde vem som helst kunna ta.
Men vi kända oss rätt nöjda efter ett glas ändå, så vi drog klackarna hem igen. Gymnastikövning upp för backen vid spårvagnshållplatsen och in i lyan igen. Inte det roligaste på en fredagskväll, men vi fick lite distans från denna parkettbelagda håla, en stund i alla fall.
Och mer vitlök. Ibland tager man vad man haver, och gör det hela på korvbröd!
Men Sonja blev nöjd, och nu sitter tre brudar och en katt återigen i soffan och rapar vitlök. Blir Phat Girlz på dumburken ikväll, och i morgon tar vi tag i saken och tränar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar