Fricking tics!

En fästing!

En fästingjääävel i hela mitt liv. En enda! Tro fan att jag fått borrelia!

Läkarbesöket var dock mer smärtfritt än själva bitningen. Han hinner inte ens stänga dörren och fråga "Hur var det här då? Eller förresten, det ser jag!"

Mamma i luren, lappen kvar på kameran och en ring med bett i.

Antibiotika i två veckor. Och det är ju inte ens snyggt!

Och som mamma säger; Varför ta på sig skulden själv när man kan skylla på andra? Så jag skyller på Mölndalsbon. Den fästingmagneten kan gott ta på sig det här! Lite tröst i att jag på grund av detta tänker unna mig en extra Göteborgstripp till helgen. På dätta behöve ja la lite goa tjommar kring maej!