tisdag 12 januari 2010

Ska man skratta eller gråta?

Har sedan länge förlorat min tro på det svenska skolsystemet. Du behöver inte vara smart, duktig eller ens göra uppgifterna för att få bra betyg. Kraven på elever har sänkts till en pinsam nivå, och jag undrar om lärarna är bara snälla, eller om de är så korkade också?

Första gången jag kom i kontakt med låg nivå var på gymnasiet. En lärare gav mig ett MVG på ett arbete fastän hon erkände att det egentligen bara var värt ett VG. Motiveringen var: jag hade sån fin formalia. På Universitetet ökade mitt hopp upp lite. Jag tyckte det var svårt, fick ju omtenta i allt. Men efter tredje, fjärde terminen, såg man att vilken skit som helst gav godkänt. Orkar inte spilla galla äver alla exempel, de är tyvärr alldeles för många.

Men nu senast är skrattretande. Ett grupparbete på C-nivå, jag lade kanske 7 timmar på det, max. Ingen kommunikation i gruppen, så de 10 sidorna text arbetet innehöll var helt mixade, motsägande och inkompletta. Inte en enda vetenskaplig artikel, som läraren vid betygsättning till och med påpekade var ett grundkrav att ha med (minst två stycken). Betyg: VG! Inte ens en sjundeklassare borde fått godkänt på det arbetet.

Ja du, vad tusan ska man göra...

Inga kommentarer: