Ibland, när jag stöter på människor i deras arbetsroller, funderar jag över hur det kan komma sig att så många vettiga människor har svårt att hitta jobb. Butikspersonal som är rent ut sagt ragator. Kundservice personal som verkligen inte förstår vad man frågor om ELLER har vettet att försöka lista ut det. Vissa jobb är så simpla, och ändå finns det så många på dessa positioner som inte klarar av det.
Jag kan förstå att folk kan ha en dålig dag. Att man har haft många dryga kunder och när de ser en ny kund börja gå fram till dem, så vill de bara skrika "INTE EN TILL!!!". Men här är skillnaden. Jag förväntar mig inte alltid ett stort brett leende och en "kunden har alltid rätt oavsett"-attityd. Även om detta beteende är ytterst trevligt att få och ofta blir minnesvärt, så är det inte ett måste. Kunden har absolut inte alltid rätt, men ska alltid behandlas med respekt. Man ska inte få blickar som om man vore från Mars, eller svar på frågor som "det kan du se själv". Man ska absolut inte få antydningar om att man är på väg att stjäla och man ska inte få elaka kommentarer. Den mest negativa attityden som jag accepterar, är den neutrala. Ge mig inget leende, men snäs inte åt mig!
Nu håller jag på att helt spåra ut från det jag ville komma till.
Häromdagen fick vi ett litet kort från stora affären. På kortet tackade stora affären för att vi var där så ofta och ville därför ge oss rabatt på lite godis. Mumsfilibaba tänkte jag och gick dit idag. På kortet står det "5 st cloetta dubbla stycksaker ca 50g för 10kr".
Så jag ställde mig vid godishyllan och efter ett snabbt konstaterande att Cloettas marknadsandel är ganska liten, började välja mellan Center, Center Nougat och Plopp... Kortet hade jag lämnat hemma, så blev lite osäker på storleken som gällde, och eftersom det var direkterbjudande så fanns det inte med på hyllkanten. Slängde på en Kexchoklad och gick och frågade en butiksflicka i röd skjorta vad som gällde. Hon var osäker och försökte ta reda på det, men lyckades inte, utan fick till slut hänvisa mig till kassan. Och nu, nu kommer jag till den inkompetenta personalbiten!
I kassan så uppmärksammar jag kassörskan på att jag var osäker på om jag tagit rätt stycksaker. "Vi får se..." säger hon "... det är jättemånga som har tagit fel." "Oj, oj!" kontrar jag. "Ja, det är ju lite svårt när alla erbjudande inte skyltas". "Ja, det är jättemånga som inte har koll och som tar fel!" säger kassörskan och pekar på en stor hög av vad jag först trodde var hennes personal stash, men som jag snart förstår är sådana felaktigt tagna produkter hon konfiskerat (vilket dock inte uteslutar att hon räknar det tills sina arbetsförmåner). Såklart visar det sig att jag också plockat på mig några godisbitar som inte inkluderas i erbjudandet. Jag försöker fråga vilken eller vilka det är jag måste byta ut och får till svar "Det vet inte jag, heller!". Nehe... Och hur hade denna dam som nu i mina ögon förvandlats till tant tänkt att jag skulle få reda på det då? Jag blickar bakåt och ser raden av stönande pensionärer byggas på (handlade vid lunchtid) och beslutar mig för att detta blir en fight jag inte orkar ta. Så allt mitt önskegodis till trollets mage.
Uppgiven och lite ledsen över att inte få något godis blickar jag ned i plånboken för att stoppa tillbaka mitt kort, och ser att jag glömt lämna fram min rabattkupong. Svaret jag får när jag frågar om hon kan fixa det är först ett stort gemensamt stön från kön (på allvar, pensionärer har en sned tidsuppfattning, jag var klar på den tiden de tar för dem att packa upp halva korgen, förlåt vagnen, trots att pensioner aldrig köper mer än tio produkter tar de en vagn, på bandet) och ett starkt "Nej!" från kassapissråttan.
Mumlande slipar jag ner mina tänder en millimeter och packar mina kassar och går till förbutiken. Där får jag inte bara hjälp av personalen med mina kassar när jag tappar ut papper på golvet, utan de fixar rabatten utan en suck, utan ett stön och utan ett endaste utropstecken.
Hur svårt kan det vara för detta monster i kassa 5 att förstå att om nu så många kunder "tagit fel" så är det otydligt skyltat/marknadsfört? Hur svårt kan det vara för henne att ta reda på vilka sorter som ingår i erbjudandet så att hon snabbt kan svara på frågan när man vill springa fem meter och byta sin chokladbit? Visst kunden har inte alltid rätt, men en chokladfylld korg-värd av kunder har inte fel! Du har, din sugga!
1 kommentar:
Åh men det är rart med dessa paragrafryttare som gör småreglerna i sitt jobb till jordens viktigaste regler att följa...
Skicka en kommentar