Brevisnuntiusoperamphobia

I morse när jag satt och åt frukost hörde jag ett dubbelplingande ljud ifrån sovrummet. Helt plötsligt fick jag en klump i magen. Jag borde gå och titta efter. Men jag ville inte. Jag ville äta i lugn och ro! Sen tänkte jag att det kunde vara något viktigt, och någon som behövde nå mig asap. Fast om någon vill ha snabbt svar, får de väl vara så lov att ringa! Helt plötsligt hördes ett dubbelpling till. Hjärtat fastnade i halsgropen och ångesten ökade. Tänk om det är någon som vill hitta på något idag och som låter roligt, att det sabbar alla mina planer för dagen. Halvt deprimerad gick jag bort och kollade och det visade sig att det ena inte ens var ett textmeddelande utan en påminnelse om uppgradering, och det andra var påminnelse om möte på måndag. Stående med telefonen i handen konstaterade jag att jag lider av brevisnuntiusoperamphobia, rädslan för sms.

I dagens bigbrothersamhälle är det inte konstigt att en viss paranoia uppstår. Vart vi än befinner oss vill andra kunna hålla koll på oss, nå oss, veta vad vi gör och ändra det.När det plingar på dörren och jag inte väntar besök går mina tankar till dörrförsäljare, våldtäktsmän, tv-pejlare, eller ännu värre - grannen! Grannen är värst därför att med denna person måste man vara artig och social, om man har gjort något fel som glömt tvätten i maskinen så måste man möta denna människan någon gång till i sit liv. 

Tillika är det urbota jobbigt när någon ringer från hemligt nummer. Jag kan inte välja om jag vill prata med personen eller ej, eftersom jag inte vet vem det är. Men den som ringer vet vem jag är, och det övertaget gillar jag inte att hn har. 

Men sms, sms är vedervärdigt! Svarar man på en gång, så vet folk att man har telefonen i handen och börjar konversera! Hela tanken är väl att det är meddelanden som kan vänta någon timma!? Och om jag väl ger en två tre svar tillbaka och sen inte orkar bry mig om det fjärde plinget, kan jag få en halv utskällning för att jag inte svarade på en gång! 

Shit nu plingade det till igen... Våga titta? Oh, en inbjudan till ett par kompisar som flyttat... Men åh, ikväll. Ska jag bestämma det helt själv nu? Det kan jag ju inte... Ska jag svara nu att jag inte kan svara på det nu, och riskera att påbörja en smskonversation som kommer störa mitt bloggande? Eller ska jag vänta med  att svara och riskera glömma bort detta sms, och missa en trevlig kväll? Jag väntar till efter jag skrivit klart.

Jag gillar egentligen inte hur sms används idag. Okej, jag kan vara rätt duktig på dem också, och mycket kommer väl av att alla idag har fria sms. Men jag förväntar mig inte svar på en gång, och gör jag det, ringer jag typ tre sekunder efter jag skrivit. Men folk vill ha svar på en ång. Folk vill undvika det trevliga i att ringa. "Ska vi ta en promenad nu?" har jag fått några gånger. Om jag inte är hemma och tillgänglig, Har meddelandet förlorat sin innebörd när jag väl svarar. Om jag kan, så vore det trevligare om mina vänner ringde och frågade det.  

Sen får ni missförstå mig rätt. Alla sms är inte otrevliga att få, och vissa gången kan en konversation i meddelandeform vara vettig. T.ex. på tåg, så slipper man att samtalet bryts var tredje minut. Eller de gånger, svar kan komma med en timmes mellanrum.

Jag vet egentligen inte varför jag tycker att det är så jobbigt, men det där plingande ljudet ger mig bara en känsla av att jag helt plötsligt har plikter som jag måste sköta på en gång

Trots mitt nya fina skal, har jag en hatrelation till min telefon...

Brevisnuntiusoperamphobia kommer från latins Brevis (kort) nuntius (budskap) operam (tjänst) phobia(fruktan) /kort budskap tjänst => short message service =>sms! Om ni inte fattade...