Redo

Som gammal scout gäller det att vara alltid redo!

I veckan införskaffades en kalander som gäller för 2012.

Jag har fått mycket kritik för att jag vill ha en papperskalender när jag har till och med två mobiltelefoner. Men förutom att iFånen synkar med inte bara två eller tre kalendrar, så synkar den med fyra - fråga mig inte vilka, jag får dubbletter på möten och framförallt: Den blev så svår att använda med alla mina post-itlappar på!

Me and my calender!

Så nu är min kalender à A5 ifylld, och jag är redo för det nya året.

Gott nytt!

Allting är relativt...

I vanliga fall brukar jag tycka att det är jäkligt irriterande att bryta en nagel, men denna gång var jag lite lättad...

Kanske för att kniven som åkte rakt in i nagel, stannade där och med bokstavligen en hårsmån missade själva fingret... 

Jag offrar lugnt en nagel, till och med så här innan nyår, för att slippa sy i fingret...

Så, har intresseklubben antecknat? Hur var er onsdag?

Here we ho ho go!

Om fyra timmar är julhelgen officiellt över. Och visst överlevde man detta år också!

Trots bristen på snö blev det en julafton med familj i överflöd. Först en tripp till syrran där mama, papa och Budda hade bosatt sig över helgen. Sedan vidare mot bästkusten och Mölndalsbons släkt. Lite för mig nya rätter på bordet, men de gick ner, och tomten kom trots allt! Dagen efter blev det vidare för mer julfirande och paket och allt som allt var helgen bra, relativt lugn och alla verkade nöjda över sina klappar. Inte minst jag. 

Och som brukligt slutade det med att de allra minsta lekte med kartongerna...

Och Mölndalsbon med de minstas klappar...

Jag hoppas att alla ni andra är lika nöjda som jag över julhelgen och nu ser vi snart fram emot ett nytt år!

I natt jag drömde...

Som alltid. När jag ska ut och resa, har viktiga tider att passa eller saker att komma ihåg och får absolut inte vara trött. Då kan jag inte sova.

Drömde massa mardrömmar. Vår ekonomiansvarige meddelade mig att jag inte kunde få någon lön innan jul. En halvnaken man med hockeymundering sprang omkring i lägenheten och blev filmad. En hund som bet av mig örat. Värsta drömmen var att jag kommit fram till Göteborg och på vägen hem märker jag att jag inte drar på mina resväskor. Jag får panik, men ett vänligt par som letar efter vägen, följer med mig tillbaka en bit och letar, och turligen hade jag inet glömt dem på tåget, utan bara ställt dem vid en butik. Hade stannat för att vila, och sen traskat på utan dem. När jag kollar på klockan har min klocka stannat, så jag får leta upp en ny och märker att jag är två timmar sen, jag hade somnat på tåget så jag visste inte om att det var försenat. Dessutom kom jag på att jag skulle inte gå hem, jag hade ju bokat en taxi!


Men Karin, säger ni, hur kan det vara värsta mardrömmen - den flashande hockeyspelaren då? Jo, ser ni. Den är värst för att den kan vara sann! Så proffersoriskt disträ jag har varit senaste tiden (där jag till och med håller på att glömma bort att jag ska till frisören som jag var inne och bokade tid hos dagen innan) så är det mycket möjligt att jag glömmer en väska någonstans, eller går förbi taxin mot spårvagnarna av ren vana.


Inte ens hälften. Vi har en dubbelt så stor
väska som ska komma ihågs att hämtas
 ur ett skåp. En handväska på stolen och en
 ryggsäck som inte är packad ännu.

Om ni ser mig på centralstationen senare idag. Var god räkna mina väskor och om i Göteborg; peka mig i riktning till taxiluckan.

Nyklippt

Efter en rejält bra dag (different story) höll jag nästan på att glömma bort min frisörtid. Men ödet gjorde att jag inte tog min vanliga väg hem från jobbet, och gick förbi frisören bara tio minuter innan min tid.

Det är ganska kul med frisörsalonger. Samma inredning, samma skvallerblaskor och samma frisyrböcker... som för 20 år sedan!

The Avalon!

Min tröst blev när jag såg att frisörerna inte var gamla nog att vara födda när dessa böcker kom ut.

Har haft en förjäklig dag idag.

Vid lunch hörde jag trummor utanför kontorsfönstret. Woho, en parad! tänkte jag. Men inte riktigt, endast två trumslagarpojkar i leksaksoldatskläder. Jaja, lite kul ändå. Tio minuter senare gick de förbi igen. Träning? När de gick förbi för tionde gången och dessutom stannade vid varuhusets (mittemot) entré för ett trumsolo, var det inte lika gulligt längre. Så det pågick större delen av eftermiddagen.

För att förvärra det hela upptäckte jag att jag i mitt stilla sinne bokat regionaltåg hem till Göteborg i jul. Regionaltåg!!! Som om det inte är nog att åka tåg dagarna innan julafton, jag var tvungen att boka regionaltåg.

Helt slut i min lilla skalle nu, så...
Vi syns på andra sidan!

Ett enkelt knep

Jag har flera gånger sagt och jag kan säga det igen. Finns inget media som är helt objektivt. På senaste tiden har jag till och med börjat kunna syna vissa knep som tas till.

Ett exempel är allt detta skriverier om stormvarningar. Okej, nu var det storm i Västra Götaland/Skånde häromsistens, men i resten av Sverige var det lite småblåsigt. Och "snöstormen", det var snöblandat regn i en halv dag. Men jag tror att nyheterna har ett samarbete med kollektivtrafiken för att förbättra deras anseende. Är det småblåsigt och lite regn och kollektivtrafiken havererar, då är det pinsamt, irreterande och aaarrgh, men är det storm - ja, då är det förståligt.

Tillika läste jag i en gratistidning häromdagen om hur mycket alkohol som Systembolaget spiller bort varje år. De är reklamerade varor som de inte kan göra så mycket med, men oj vilket stort utropstecken det var på det hela ändå. Usch!!!

Idag. Idag skriver samma gratistidning om hur duktiga Systembolaget är som nu ska ta hand om all alkohol och göra biogas av det. Wow va bra!

Känns som att de skrev den andra artikeln samtidigt som den första, men bara höll lite på den för att folk skulle kunna gå och diskutera det hela först. Hade allting publicerats samtidigt hade man inte blivit lika positiv inställd. Ett enkel mindcontrol-trick.

Tänk på det när ni läser/ser på nyheterna.

Du ska inte tro det blir vinter...

... så nu sätter jag lite fart!

Det är ju klart att det håller sig till plusgrader och barmark när ingen klär sig för kylan! Folk går med öppna jackor, tunna strumpbyxor och bara häromveckan såg jag ett par sandaler.

Nu har inte jag varit mycket bättre som struttat omkring med höstjackan, men här ska det bli bättring! Igår inhandlades en mössa för att stoppa vind och väta i mitt hår och garantera en bad hair day (jag är inte dunderförtjust i detta plagg/accessoar). Så vinter - I'm ready!

Published with Blogger-droid v1.7.4

På Landvetter...

När jag för en gång skull är i god tid, är det någon annan som är lite sen...

Vart är planet?

Published with Blogger-droid v1.7.4

Karin gnäller...

Jag vet vad ni tänker - Guuuh va hon gnäller! Det är ju inte ens farligt och vem har aldrig haft en fästing? Åh, jag minns när jag tillhörde den gruppen som aldrig haft en fästing. 25 underbara år. Men, nu är man äldre, visare och har sämre immunförsvar.

Igår när jag gick till akuten (då jag jobbar när vårdcentralen, och alla andra myndigheter man är så beroende av, har öppet) för att undersöka mitt bett som börjat få utslag, kom jag att tänka på att jag faktiskt inte har någon koll på det här med läkare, tillhöra vårdcentral, frikort etcetera etcetera. Sist jag var hos läkaren gick jag bara dit och... jag var inte ens fyllda 20! Minns inte om jag betalade eller var för ung för det. Fem och ett halvt år utan sjukvård känns rätt sjukt. Eller... ja, friskt. Så jag började tänka över min sjukhistoria. Jag är en ganska (fysiskt) frisk person. Visst, någon förkylning här och där, men aldrig att jag blivit sängliggande. När jag var liten och blev magsjuk, var jag aldrig sjuksjuk, jag vomiterade en gång och mådde bra sen! Så för er intresserades skull tänkte jag stolt redovisa min korta meritlista:

1. Halsfluss - under gymnasietiden efter en galen krogrunda mitt i Norrland. Konstigt nog fick min bästa kompis också halsfluss den kvällen... och killen vi båda dansade med...
2. Urinvägsinfektion,  - första året i Göteborg efter en galen krogrunda som slutade med en kortkjolsbärande Karin sittandes i en snödriva
3. Magsjuk - förra vintern efter en galen semester i Egypten
4. Borrelia - nu, efter en galen kräftskiva i Värmland

Jag anar ett mönster...


Samtidigt som jag skriver en lista (vilket jag älskar att göra) är jag lite småsugen på att räkna ut sannolikheten att jag skulle få borrelia och inte Mölndalsbon. Mölndalsbon har i snitt kanske 5-10 av dessa småkusar krypande på sig per sommar, förutom en när han var mindre och hade 50... Han har aldrig haft borrelia. Jag har en fästing, och får. What's the odds?! Okej, jag vet att sannolikheten är 100 eftersom jag nu har fått det och inte han, men om vi räknar från precis innan jag blev biten. Måste nog ta fram lite data över hur stor smittorisken varit per år och vart... Om någon har sin Lee, Lee & Lee framme och inget att göra ikväll får de gärna återkoppla till mig!

Fricking tics!

En fästing!

En fästingjääävel i hela mitt liv. En enda! Tro fan att jag fått borrelia!

Läkarbesöket var dock mer smärtfritt än själva bitningen. Han hinner inte ens stänga dörren och fråga "Hur var det här då? Eller förresten, det ser jag!"

Mamma i luren, lappen kvar på kameran och en ring med bett i.

Antibiotika i två veckor. Och det är ju inte ens snyggt!

Och som mamma säger; Varför ta på sig skulden själv när man kan skylla på andra? Så jag skyller på Mölndalsbon. Den fästingmagneten kan gott ta på sig det här! Lite tröst i att jag på grund av detta tänker unna mig en extra Göteborgstripp till helgen. På dätta behöve ja la lite goa tjommar kring maej!

Bättring på väg!

Bloggandet har legat nere ett tag som ni säkert märkt.  Har haft lite dåligt med tid och resurser, förra helgen var första gången på länge jag hade tiden, men då var Mölndalsbon på besök så jag hade ingen lust att hänga vid laptopen. 

Men i veckan aktiverades mitt fiberinternet, och jag fick till och med router igår! Så när jag kommer tillbaka till storstaden så är det blogging in the speed och light! Fick även en kamera så nu kommer ni kunna få njuta av mina extrema failures till försök att vara amatörfotograf!

Men ikväll blir det klackar, röd klänning vin och mojito! Ariba!

Can dreams come true?

Jag är rätt förstörd av TV's alla sunkna påhitt med program gjorda för att avdankade skådisar ska kunna få redemption. Strax innan Laila Bagge skulle in i Idoljuryn, gjorde hon comebackdebuten i Du är vad du äter, och innan Idol ens visat första avsnittet var hon med i Let's dance. Inte för att jag sett detta, jag tittar inte på sådana program. Men det jag undrar är - va tusan är Laila Bagge känd för annat än Idol, vad gjorde hon comeback från?
Oavsett så har jag kommit på ett nytt program som dumburken kan fylla våra tomma liv med. Eller kommit på och kommit på, jag drömde om det häromnatten!

Det var en ganska förträfflig dröm, om jag får säga det själv. Jag tror faktiskt att jag kan ha kommit på kommersiell TVs nästa storsatsning.

Jag drömde om några svenska skådespelare som var lite upprörda, på ett sånt där svenska Hollywoodfruar-sätt. Ni vet, personer som egentligen inte är överdrivet kända, men när de får vara med i TV känner sig som att de är det, och då är allting väldigt viktigt. Jag kommer bara ihåg två av de tre skådespelarna jag drömde om, och det är faktiskt bara en av dem jag kan säga att jag vet vem det är.

Jan Mybrand, som var med i Sjukan för en herrans massa år sedan, var nu lite smått upprörd och framförallt orolig. Det skulle nämligen göras en remake av Sjukan, och han var inte helt säker på att de nya skådespelarna skulle kunna klara av att bära karaktärerna. Han hade ju personligen varit med och utvecklat dem, så han kände sig lite utanför när produktionsbolaget bara kör på utan att fråga honom. Detsamma gällde för de andra två skådespelarna i drömmen. Det skulle göras remakes på deras respektive genomslagsserie, och de alla hade åsikter som de kände att de ville framföra i TV. Så tillika fick jag följa dessa i deras vardag. När de försökte pitcha sina idéer om förbättringar till manusförfattarna. Bakom kulisserna på inspelningarna. När dessa avdankade, fördettingar desperat försökte komma upp till åtminstone en B-status.

I en kommersiell dröm nära dig!

Så TV4/TV3, om ni gillar den här idéen är det bara höra av sig. Strecktittar på massa serier nu, så på nätterna flödar fantasin!

Och Jan Mybrand - om du googlat ditt namn och kommit till denna sida, ta inte illa upp. Jag tycker du är en reko skådis, men mitt undermedvetna anser att du måste ha en comeback.

Jag måste sluta somna till TVn...

Yippie kay yay MotherF*

Feeling a little apache! - Jump on it!

"Höstaktivitet" med jobbet  vare! Åh hej och hå vad nervös jag blev när förslaget turridning kom upp på tavlan och ingen sa emot. Så bokat blev det och idag bar det av.

Var lite nervös till en början. Sen såg jag att hästen jag blivit tilldelad, var lite röd i manen med en härlig brunetts utväxt. Jag tänkte att hon var rätt lik mig och då borde det gå bra. När vi väl satt oss upp och pållen vrångt ställer sig med ryggen mot de andra och vill gå sin egen väg, då visste jag att hon var precis som jag och blev livrädd!

Men efter ett tag kom vi överens. Eller, vi accepterade varandra. Vi hade lite meningsskiljaktigheter om hastighet och plats i ledet. Men till slut gjorde hon det på mitt sätt, om än under protest - varenda gång vi gick förbi ett staket, träd eller grind såg hon till att gå så pass nära att jag skulle slå i knät.  www.karringstotar.nu

Jag och min nemesis Hekla.

Men vi klarade oss runt. Två timmar på hästryggen kommer ge mig en sju helsikes träningsvärk i gumpen, men det var roligt så jag vågar påstå att det var det värt. En After Ride på Saddle & Sabre hanns med också, men tyvärr blev alla barsadlar upptagna, så vi fick sitta vid en vanligt bord.

Trevlig kväll allt som allt. And yes, you know it - Såklart var detta en oskuld för mig!

I hemmets lugna vrå..

Håller på att göra mig redo för första natten i lägenheten. Dagen har blivit ägnad åt att dona in mig lite och göra lite ärenden. Sådan där redig husmorssöndag. 

Trodde det skulle kännas med vemodigt att flytta in än vad det gjort. Det är lite eko i lyan, men annars är det bra. 

Det är roligt hur man går och oroar sig för något, sen lyckas någon utan att ens veta om det, Bara sådär i en alldaglig mening som på två sekunder som raderar allt tvivel. 

Så idag känner jag mig lite extra glad, lite extra kär och lite extra lättad. Hoppas känslan sitter i sig så jag kan få lite sömn inatt.

En fredagskväll norr om norr

Ett försök på en hårdrocksbar slutade i längre promenader en krogbesök, och nu sitter vi här igen i soffan. Men på en fredagskväll klagar jag inte.

Kvällens fredagsöl såg ut så här:

Ja. Jag vet inte vad jag behöver tillägga. Den är svart med flames. Smakar sådär som detta märke gör, men jag valde den helt beroende på etiketten. Som är svart med flames.

För er som är färgblinda så är den alltså SVART och har FLAMES.

För er som inte kan se så kommer här i reliefskrift:

Es ist schwarz mit Flammen!

Som ni förstår, såg säger det allt. Att den är är svart, och  och flames.

Nu är det tävling i fylleätning av tårta!

Säger sig själv...

Internet har strulat lite den senaste tiden, så skulle in och googla hur jag vet om vi har råkat ut för intrång. Fick då upp sökförslag från sökmotor som gav mig....

Men alltså, är inte det svar på frågan?

En annan rolig aspekt att det vanligtvis är tjejer som söker svar på sitt ovetande.

Vår generations dumburk

Kan inte låta bli att fnissa till när jag ser den här bilden:

"Här missar de reklamen"
källa: Resumé

Men kan inte låta bli att reflektera heller...

Har spanat in de andra på pendeltåget och kan bara konstatera att om detta fortsätter kommer människor födas med kronisk näckspärr!

Men artikeln är intressant (klicka på länken under bilden). Och jag ser ganska många roliga varianter och möjligheter, bara tekniken finns. Och det verkar den ju göra.

En tanke till er killar...

Oktober må vara bröstcancermånaden, och fylld med girlpower. Men jag vill ändå visa att jag tänker på Er killar också!

Kallhjärtade Karin

Nu ska jag återigen ta upp en något tabubelagt ämne, och belysa ämnet ur ett annat perspektiv. Så förlåt på förhand för min kalla blick på ett problem vi har i världen.

Häromdagen när jag satt på pendeln in till stan, eller var det ut från, kom en man med utländskt påbrå förbi och lade en lapp på sätet bredvid mig. Han gick en liten vända på tåget och delade ut dessa lappar, innan han vände och samlade in dem. Ärligt talat lästa jag inte så noggrant på lappen, men uppfattade att det stod någonting i stil med "Snälla hjälp mig, skänk en slant". 

Jag har svårt för sådant här. Det är jobbigt att neka en människa i nöd, när man själv har det rätt okej ställt. Men samtidigt så finns det härbärgen, det finns socialen, det finns stöd. Och det finns en risk att när man skänker slanten direkt till personen är det inte alltid att den slanten går till det man tror. Jag vill inte påstå att alla som tigger missbrukar  förtroendet, men tyvärr ändå en för stor del. 

Samtidigt som jag blev lite illa till mods, blev jag arg och förnärmad. Har sitter jag i godan ro och försöker slappna av efter/före jobbet, till och med betalat för min transportering och med det att rätten att få sitta ostört,  och så ska han komma där och få mig att må dåligt! Hade han varit ett företag hade jag anmält honom för brott mot marknadsföringslagen. Eller i alla all mot god marknadsföringssed.

Det är nämligen aggressiv marknadsföring, vilket inte är tillåtet. Man får inte anspela på folks dåliga samvete. Att köpa en produkt (i detta fall ett gott samvete över att man gjort en god gärning, alternativt att man köper tjänsten att han lämnar en ifred) ska vara ett eget val och även om man får påverkas hur mycket som  helst ska inte köpet grunda sig i rädsla eller liknande. 

Tillika så har jag svårt att tro att han skulle ha tillstånd från SL att idka verksamhet på deras. De reklamplatser som finns på tågen och plattformarna, har nog diverse företag betalat dyra slantar för, och de är välarbetatde så att de ska synas effektivt, men samtidigt inte störa resenärerna allt för mycket. Så att denna marknadsföringsform skulle få försigå är föga troligt.  

Nu fick således mannen i fråga i slutändan ingen slant av mig. Om det var på grund av att jag ogillade hans marknadsapproach eller det faktum att jag lever i året 2011 och aldrig bär kontanter, låter jag vara osagt.

Fredagsuppdatering

Äntligen!

Fredag, helg och min mobil är tillbaka! Nu kan vi se framemot livebloggning igen!!!¨

Inte den bästa fredagen på jobbet, men efter att ha pratat med en geotekniker vars arbetsrisker mer eller mindre innebär liv och död, fick jag lite perspektiv på det hela.

Ett glas rött och lite HMM3 och kvällen är fulländad. 

Måste erkänna att jag faktiskt tackat nej till två saker idag. Jag vet, tanken är ju att jag ska säga JA till saker. Men jag orkade inte gå ut på AW för att sen ta mig norr om norr, och jag ville inte kliva upp för att åka kl 6 imorgon bitti och ägna 8 timmar själv i bibelbältet.

Så det blir buss imorgon. Håller tummarna att Mölndalsbon kommer ihåg att packa det jag sa till honom. Litar inte riktigt på han, trots att jag skrev en lapp och gav till han, la en extra lapp i väskan hans och ringt och smsat om det. Jag borde ha skrivit in det i hans mobil också. Sen på kvälla blire fest, och på söndag tillbaka till Stockholmo.

Ja, det är gôtt med helg ändå.

Nostalgi, erfarenhet, minnen?

Såg denna bild irra omkring ute i molnet...

Kände mig genast väldigt... gammal!

Don't quit your dayjob...

Idag ska dagens hiss och diss tillägnas en butik med orientaliska influenser.

Ingen matlåda idag så det blev till att gå ut och traska på lunchen. Bara några meter från jobbet ligger en indisk restaurang och jag kände hur curryn skrek efter mig. Så in genom garderoben och ut på andra sidan där en helt annan välrd uppenbarade sig.

Tyvärr blev det hela en besvikelse snabbare än vanligt. Redan i kön kände jag hur dålig lokal det var och sikken oordning. Servitriserna sprang omkring och småknuffade på gästerna. En servitris hade på sig en lite för kort kjol för att jag skulle tycka att det kändes bra. Snygg kjol som tusan, men inte passande, inte ens i liberala 2011. Sen hade de inte naan-bröd. Kom igen! Indisk restaurang utan naanbröd? Maten i sig gick snabbt att få och den var absolut helt okej. Men det smakade som en svensk som lagat indiskt. Och det kan jag ju klara av själv. 

Så på vägen därifrån tänkte jag att "Indiska borde hålla sig till kläderna".

Efter jobbet gick jag tillbaka till butiken, för att reklamera en vara. Och nu vill jag att alla ni tjejer läser riktigt noga; Det går att reklamera trasiga strumpbyxor! Jag har alltid tyckt att detta är självklart och faktiskjt gjort det fler än en gång. Men det är inte alltid jag vågat. Men egentligen, varför inte? Det är ett klädesplagg jag betalar mellan 60 till 100 kronor för. Varför ska det skilja sig från en t-shirt eller andra underkläder? Går det sönder efter bara ett par gånger - klart jag ska nytt!

Och här gick det ju utan problem. Inget ifrågasättande förutom om jag ville ha ett par nya eller pengarna tillbaka. Tidigare när jag lämnat tillbaka kan jag inte heller minnas att det varit några större problem. I och för sig så har jag alltid varit relativt snabb med det hela, bara några veckor efter inköpstillfället.

Så Indiska - lägg ner käket och fortsätt med kläderna, ni är grym på kläderna! Not so much on the restaurant-thingy...

En helg norr om norr

Denna helg har varit en riktig sådan där helg utan måsten. Sådana helger gillar jag.

Mölndalsbon kom upp i torsdags, så efter fredagens lite för långa dag såg jag fram emot en mysig kväll i min älsklings famn. Och det fick jag fortsätta att se fram emot. Två pojkar i en ledighet så spelar det ingen roll att flickvännerna sitter där och ser söta ut. Det blir LAN. Och eftersom Mölndalsbon lånade min dator fick jag inte ens vara med!

Så det blev tjejkväll tre meter bort istället. Lördagen som erbjöd sol sol och åter sol tillägnades en frisbeerunda. Riktigt fint område, där nästa års midsommar löst planeras, men det blev inte en hel runda trots den fina banan. Det var ju tävling. Jag börjar sakta inse att denna "sport" har en väldigt specifikt målgrupp av spelare. Mer än så säger jag inte...

Denna dag har dock ägnats åt att softa. Efter att lämnat av Mölndalsbon på flygplatsen åkte jag med mina värdar till en herrgårdsgalleria några kilometer bort. Riktigt mysigt ställe med riktigt bra priser!!! Sådant som jag gillar. 

Och lite shopping blev det allt...

Så många påsar, men inget till mig själv...

Just nu känner jag mig lite... uppjagad. Jo, jag tror det är ordet som jag söker. Jag känner mig så där frustrerat irriterad så jag bara skulle kunna sitta och prata om det hela snabbare och snabbare och glömma bort att andas.

Idag läste jag en artikel i GT som handlade om en facebooksida där göteborgare varnar varandra för vart biljettkontrollanterna är. Det första jag reagerade på var att GT uppmärksammat denna sida först nu, då den funnits i x antal år. Det andra jag störde mig på var deras ordval. Jag anser fortfarande i mitt utopiska lilla sinne att dagspress ska vara objektiv. Ja, jag vet GT är Expressen bla bla bla. De skriver i alla fall att det är ett sätt att "lura" kontrollanterna. Vem lurar vem? Västtrafik som tror att 70 % av deras åkare vill ha biljettkontroller eller personer som väljer att betala när de måste? 

De skriver att fuskåkningen kostar 40 miljoner om året. En siffra jag sett förr, men aldrig fått en definition på. Är det uppskattning på vad alla som inte betalar skulle betalat, eller löner till kontrollanter? Och om nu 70 % vill ha kontroller, så kan vi anta att de betalar för sig, vilket skulle innebära att Västtrafik ändå får in 93 miljoner, så vad klagar de på? 

Artikeln avslutas med att "om man visste att alla betalar så skulle man inte behöva kontroller". Om kollektivtrafiken var prisvärd skulle folk betala. Jag tror fortfarande på fri kollektivtrafik. 

Men lite roligt är det också att GT, medvetet eller omedvetet - vad vet jag, i och med artikeln tipsar folk om denna sida, samt två andra internetsidor med samma syfte.

Sen känner jag att jag måste tillägga att jag stödjer syftet med sidorna, det är bara enkel fri informationsspridning, men jag ställer mig inte bakom de som passar på att slänga glåpord efter kontrolloanterna. De är individer som sköter sitt arbete, och de personligen har jag inget generellt agg emot. 

Lite om det där med kundvård

Fick ett förlåtsms för ett par timmar sen. Det var från 3. De bad om ursäkt för strulet de hade igår. "Nämen, lilla rara" tänkte jag "inte ska du behöva be om ursäkt för det!"

Jag personligen drabbades egentligen inte alls från gårdagens störningar i deras nät, som det febrilt kommenterades om på facebook. Jag kunde inte lyssna på musik hela vägen hem, men det var inte värre än så. Men i de skickade ändå ett sms till mig och bad om ursäkt "för de besvär som det orsakade". Inte för de besvär som det kan ha orsakat, eller eventuellt orsakat, utan förSteatopygia de besvär som det faktiskt orsakade. Det var väl insiktsfullt av dem.

I vanliga fall brukar det vara tvärtom. I veckan skickade jag in ett klagomål på en restaurang inom snabbmackskategorin. Trots att jag gjort ett riktigt klagomål, så fick jag inte riktigt  den typ av ursäkt jag fiskade efter. Istället fick jag ursäkter om varför det varit dittan och dattan, samt en pik om jag inte klargjort ordentligt om mina besök skett på dag- eller eftermiddagstid. Så negativt att jag faktiskt inte såg de tre sista orden, som jag såg nu när jag läste om svaret, där det faktiskt bes lite om ursäkt för hälften av det jag klagade på. 

Sen har vi exemplet jag la upp i morse. Där T-centralen ber om ursäkt, innan folk ens börjat klaga!

Efter att ha gått vilse, mer än en gång...

... känner jag mig faktiskt lite såhär typ varje dag!

Tur att jag kan skylla på ombyggnaden... Inte för att de gör något sådant på Åhléns... eller Hemköp... eller Willys... eller Kungshallen... Varför funkar inte min gps längre?

Två helger i rad

På grund av att det varit lite dåligt på internetfronten har återigen bloggen fått lidit. Men det ska det blir ändring på!

Men först - en uppdatering!

Förra helgen blev det Götet.  Landade i Masthugget på en spelning med någon som kan var Västkustens snyggaste gitarrist.

Nej, nej dumsnut! Inte han under lampan!

Den grumliga Mölndalsbon såklart!

Dagen efter blev det ut till öarna. Högre upp på kusten. Någonstans, sälen Molles hemtrakter, men han kom aldrig. Stughäng med Stenungsundsgänget med fruar (hmmm, "Unga Stenungsundsfuar"... vi hade funkat! Måste pitcha den idén till TV3). God mat, gott gäng, vad mer kan man begära?

Veckodagarna spenderades i Handels tecken när jag blev tillfällig inneboende hos min gamla tillfälliga inneboende. Riktigt mysigt att få känna in sig i väggarna på det som blir min nya lya snart.

Så helgen som varit blev det roadtrip till Götlaborg igen. Konsert igen, denna gång med Tysklands klart snyggaste sångare!

© Edguy... And they have the right to copy me!

Eftersom min mobil är skickad långt ut till tjotahejti så tog jag själv inga bilder. Och eftersom Mölndalsbon fortfarande inte är vän med sin iFån, har jag inte fått hans bilder... Men åååh, vilken underbar konsert. Unnade mig till och med en t-shirt. Jag blev 14 all over again! På både gott och ont. Gott att jag fick den där varma känslan i bröstet när Tobias såg mig, ont i nacken i, få se nu, tredje dagen är vi inne på!

Nu är man tillbaka norr om norr. Börjar nästan känna mig för hemmastadd här! Men det är gött med goda vänner, hoppas jag bara får ett tillfälle att återgälda det hela någon gång.

Men nu är klockan mycket för en ekorre i hjulet - bums i säng med mig!

Det där med att få tummen ur...

Så mycket saker och ärenden jag borde gjort i veckan men inte tagit mig till. Och nu sitter jag här igen. Borde duscha, men tror jag skjuter upp det tills imorgon. Borde diska, men tänker att jag har ändå några timmar kvar innan någon kommer hem. Borde blåsa upp madrassen innan tio så inte grannen blir sur, men jag har ju 30 minuter på mig. Är mest sugen på att bara sitta kvar i soffan och glo på filmen som började nyss och en stor skål med något onyttigt, men orkar inte byta om och gå till affären.

Hälften av det jag borde gjort i veckan kan jag rättfärdiga med att jag faktiskt inte har hunnit. Kan inte sitta och ringa mina ärenden när jag jobbar och då jag i veckan bott med två tjejer i en lya som har två nycklar blir det raka spåret hem efter jobbet (jag gillar att nämna att jag har ett jobb).

Men nu får jag nog skärpa till mig lite. Madrassen och dusch så fort jag bloggat klart, som jag inte heller fått tummen ur till att göra i veckan, sen i morgon ta lunchen till att ringa ärenden och skicka iväg mobilen på lagning. Jag klarar inte mycket länge till med den gamla röda, börjar minnas varför  jag bytte ut den, trots att den är snygg.

Helgen i Götet, så vi hörs på måndag!

Ha! Typ tråkigaste blogginlägget evah! Men ingen ork i mig... Det blir nog ett glas rött.

Ännu en måndag

Okej, jag erkänner; det här med nio till fem var jobbigare än jag trodde.

Idag påbörjade jag min andra vecka på mitt efterlängtade kontorsjobb. Och jag kunde snabbt konstatera att jag inte fick tillräckligt med vila i helgen. På vägen hem håller jag på att först kliva av för tidigt, sen missa min hållplats. Tror jag skrev tre att göra-listor på jobbet, men hittar ingen av dem nu. Och nu är det troligen ändå för sent att göra något. Jag borde kanske gå och lägga mig.

Men, jag klagar inte! Känner mig bara lite ofokuserad...

Avslutar kvällen med lite riktad kärlek till Sonja som fick så goda nyheter idag!

Congrats hon!

Sitter ute i Märsta och sippar på en kall en. Dumburken visar Star Trek och det är skönt att det är fredag.

Lite strosande på bolaget gav lite klirr i påsen och Denna dryck följde med hem:

"You know you shouldn't..."

Ett stort plus var ju att den visade sig vara riktigt god, men jag valde den helt utifrån etiketten.

Det är en riktigt farlig öl, en sådan du vet att du borde hålla dig undan från, men du kan inte motstå. Jag orkar inte beskriva hela etiketten, menjJag gillar sådana här roliga och genomtänkte etiketter. Nu när jag fått reda på att bryggeriet har flera sorter, så vet jag vad jag ska leta efter nästa gång jag handlar fredagsdryck!

Jag och Mölndalsbon

Vi tar det här med distansförhållande ytterst seriöst!

Alert alert!!!

Sitter nu och känner mig lite befläckad, våldförd på, kontaminerad.

Satt på soffan i godan ro och svarade på mejl. Intet ont anande.
Tic tac tic tac
När kvällningen kommer blir man ju lite sådär att man sträcker på sig och kliar sig lite i nacken.
Tic tac tic tac
Får ett sms och kliar mig lite på axel.
Tic tac tic tac
Hittar ett litet sår som har en hudflaga.
Tic tac tic tac
Det där är ingen hudflaga.
Tic tac...
(Jag vet inte om det var jag, värden eller grannen som hoppade högst)
BOOOM!!!
Fästing! Fästing! Jag har fått en fästing! AAAHH! Ta bort! Ta bort! Jag dööör! Jag får borelia! AAAHH!!!

Jag är fortfarande lite berörd och bestört.
Freaking tics...

Nej, jag tänker inte räkna detta som en oskuld då det var ytterst ofrivilligt.
Freaking tics...

Min första måndag

Sitter på kontoret nu och dricker kaffe. (Men Karin, jobbar du inte?!) Nej, jag har varit har över en timme men inte fått till min dator ännu. Läste ett citat i min kalender som jag känner är passande;

"Det är ingen glädje att vara sysslolö, det roliga är att ha mycket att göra och strunta i att göra det"
-Mary Wilson Little

Published with Blogger-droid v1.6.8

Bland kräftor och lesbiska kor

Sitter nu i Märsta efter några roliga dagar i Sveriges mitt. Efter en dag vid konferensbordet blev det kräftskiva, och såklart var det en oskuld för mig!

Jag har ätit kräftor tidigare. Till och med skalat en gång! Inte för att det märktes. Men med tålmodiga bordspartners lyckades jag få i mig tre stycken i slutändan.

Godare än det ser ut...

Fick reda på att jag var i Kil i torsdags, men fråga mig inte vart det ligger. Kräftskivan hölls i alla fall på Lurö i Vänern. En ö med folkmängd två och massa kor. En av korna var dock egentligen en tjur fångad i en kos kropp. Det enda hon ville var att få kela med Rosa. Vi döpte henne till Melissa Etheridge. Inga roliga bilder på henne dock. Jag ville respektera hennes privatliv... och helst inte titta...

Where the !?

Just nu undrar jag faktiskt inte för sportens skull, utan vart tusan är jag!? Ingenting att gå på! Bara åker...

Published with Blogger-droid v1.6.8

Vad man ska få se innan ögona trillar ur...

Kvällen till ära bestämde sig jag och Mölndalsbon för att vi skiter i disken och går ut och käkar. En tripp till underbara Sokrates Taverna blev det, och det ångrar jag inte - för tänk vad vi fick se på vägen dit!!!

En död mus på gården...

ChickenRace i parkering

Vad saknas på bilden?

Sen såg vi även en adrenalingivande balkong, men den glömde jag ta kort på.

Sen var ju såklart maten god också. ;)

Så det är värt kaffet

I söndags la jag ut en efterlysning på facebook efter bra kaféer i Göteborg. Två personer gav tips, och tyvärr föll ingen av dem mig i smaken. 

Jag kan konstatera att det direkt inte finns några kaféer i Göteborg som jag gillar!

Ute på Frölunda Torg finns ett kafé som har lagom storlekt och perfekt lunch. Deras pajer är underbara om man bara ska fika, men övrikgt fikabröd är sådär. Och tyvärr är inte läget det bästa då man oftast vill träffas i stan för en fika. Haga har ett par mysiga, men där är storleken på kaféerna negativa - alltid trånga. Vart finns det ett kafé där man kan hänga i timmar och bara fylla på kaffet och äta sådant som kaféet bakat själv? Kom igen liksom, 4 av 5 kaféer på avenyn säljer delicatobollar!

Så måndagsfikan med familjen blev på hederliga Steinbrenner & Nyberg. Smådyrt och inte mycket att välja på, men alltid gott och alltid egenbakat. Imorgon blir det en favorit i repris och tar en sopplunch med kakbuffé hos dem med kollegan Miji!

Ikväll ska jag be kvällsbön för att några av dessa ska ingå i buffén:

Mmm... Choklad...

Har folk lite mer tips på kaféer i Göteborg, eller Stockholmo för den delen, ös på!

Nöden har paraply!

Idag har det i Göteborg regnet vräkt ner större delen av dagen. Men ibland har man inget val att bli blöt.

Eftersom Mama och Papa är turistas i helgen, så måste man ju till Liseberg oavsett väder. Man får offra sig liksom. På vägen har en cyklist stannat, spöregnet till trots. Man är ju så illa tvungen... när man måste röka!

Jag kan faktiskt inte riktigt sätta mig in i hur stort begäret efter en cancerpinne kan vara när man måste avbryta sin cykeltur mitt på vägen för en rökpaus i hällregn. Kan inte vänta de 10 minuterna tills man kommit in till city och sitt mål, eller ens de fem minuterna tills man kommit så man kan ställa sig under ett tak. Nej, istället väljer man att bli blötare än man redan blivit av att cykla i ösregn.

Men jag ska inte döma, jag har själv gjort dumma/ologiska saker för nikotinets skull...

En kall vinterkväll/natt när det snöar...

Till mamma; såklart är bilden ett montage! (till er andra; inte allt...)

P.S. Det var inte jag som stannade med cykeln för att röka...

Beware!

Jag har inget körkort och det är nog väldigt tur för resten av världen. Jag har aldrig heller kört moped/vespa eller trampmoppe. Men nu har jag ett hittat ett fordon för mig!

INOMHUSSEGWAY!!!

Tog en oskuld förra veckan och provade på att köra/åka segway. Syrran och jag gick och strosade lite på stan när vi kom på att vi fått erbjudandet att prova, så sagt och gjort!

Svårt med mattorna bara...

Leker datorkunnig...

När det gäller min laptop så är jag väldigt bestämd över en punkt - jag ska klara allt själv! 

Jag valde ut den och köpte min dator helt själv (lite hjälp från en säljare men inte från vänner/familj). Jag installerade Windows själv och alla program därefter. Jag har vill verkligen vara självständig när det gäller detta. Och än så länge har det gått bra.

Nu sitter jag här med en extern hårddisk (som jag dock inte valde ut helt själv) och nu ska denne installeras, eventuellt formateras för att sedan fyllas med media. Kan ju inte vara så svårt, eller hur?

Men det är ändå skönt att det finns bruksanvisning!

Tre komponenter kan vara förvirrande...

En Hej Då-öl och några vin

Det roliga med publika events på Facebook är att vem som helst kan svara. Och jag fick några sådana. Tyvärr svarade alla dessa för mig främmande människor nej till mitt event. Men jag tycker det är ett ganska bra hyfs - skit i om värdinnan bjudit/känner mig, klart man osa!

Riktigt trevligt var det igår i alla fall, även om folk jag inte kände inte dök upp. Det var kul att folk tog sig tiden ändå och kom. Saknade några kollegor och handelsvänner, men de som var där räckte och blev över! Nu kan jag flytta med gott samvete! Eller snart, jag är skyldig en Mölndalsbo lite våfflor, then I'm done!

Vart är Karin idag?

Ute till räls igen längst västkusten och har mig. Såg den har roliga hertigen rida ut och tyckte han var lite klurigare att gissa på än de gula cyklarna vid järnvägen. Någon som vet vart jag är?

Förra gången var jag i Alingsås, rätt gissat av MärstaAnonymous!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Vart är jag nu?

Ute på äventyr igen. Har märkt att i denna stad kommer Storken inte bara med bebisar utan bra shopping också! Någon som känner igen vart jag spenderar pengar idag?

Förra gången jag frågade var jag på Kreta, som nog alla förstått nu. Staffan i Pale gissade först och störst i alla fall (på facebook) och får därmed evig ära. AvenyJennie lyckades med god slutledningsförmåga lista ut att jag var på Ellös gången innan.

Published with Blogger-droid v1.6.8

"Förr eller senare faller allt" skrev Jonas Gardell i en bok. Men Karin faller ständigt.
Det är en comeback för Klantiga Karin Knämutter!!!

Ständigt blåmärken och småsår. Men det var längesen jag riktigt drattade på ändan. Så jag passade på i helgen.

Hoppade av båten rätt på den hala stenen. Ner i vattnet och knockade en krabba på vägen (den vilade upp och ner efter mitt fall). Upp med benet och under ett lager med sjöstjärnor och alger började benet blåna med ens och blodet forsade... eller rann i alla fall.

Blånaden har redan försvunnit, svullnaden har börjat lägga sig, men såren är kvar. Både på benet och foten.

Rivmärken efter en morgonstörd krabba?

Lite förbannad är jag på Mölndalsbon också. Hans baddande med saltvatten på de öppna såren (okej, de är små men de sved som Hälsingland så jag tänker gnälla) och med det fick gamla trauman att bubbla upp till ytan. Jag har till och med drömt om den gången för ca 20 år sedan när jag ramlade på Furuvik eller var det Legoland? och fick en stor sten nästan en centimeter in i knät, och mamma envisas med duschslangen rätt i såret. Huva!

Borta Bäst!

Hemma igen och fått en god natts sömn, men ingen frukost då typ allt är slut i kylskåpet. Ska knapra i mig en knäckemacka utan pålägg innan jag drar till affären. Hade lugnt kunnat stanna en vecka till i värmen och ätit chokladyoghurt till frukost...

Ganska okej daglig rutin. 

Vi har haft det gôtt i alla fall. Slappat en massa på stranden, badat en massa i vågorna. Druckit färskpressad juice varje morgon - oho, nästan bäst på hela resan. Mölndalsbon fick dyka lite medan jag stekte, vi har varit på vattenpalats där en av kanorna nästan fick mig att dö. 90^o rätt ner utan att vara fastspänd!

Största utflykten blev till Samariaravinen. Började högt uppe på berget och gick 18km ner och mellan bergsklyftorna. Tänk er lilla jag på den vandringen! Har fortfarande träningsvärk i vaderna. Men vackert var det. Bergsvandring - oskuld - check! Lite småkul att ändå ha en geotekniker med sig också. Trots den goa vandringen går det inte att förneka att det var rätt gôtt att komma ner och få ta ett svalkande dopp i havet precis där bergskällorna mynnade ut.

Gör inte riktigt klyftan rättvisa

Efter sex timmars vandring...

Det har varit en grym vecka och vädret kan man inte klaga på. Om än fanns det två saker som jag blev besviken på och tyckte va synd. Det första var att i Hersonissos, där vi var, fanns det bara turistrestauranger. Jag älskar verkligen det grekiska köket med vitlök, fräsha sallade, kolgrillat kött med timjan och citron. Men har var det okryddat och pommes som gällde. Men vill man få något gjort får man göra det själv, så det ska inhandlas lite smått och gott i matbutiken idag så man kan få till en riktig svensk version av grekisk föda i hushållet ikväll. Det andra jobbiga å ön var myggen. På kvällen, när man skulle sova, inade de förbi öronen och på morgonen vaknade jag alldeles rödprickig och frenetiskt kliande, medan Mölndalsbon klarat sig fint. De sista nätterna fick han rätt många bett också, men det var väl för att de inte hittade fler ställen på mig att käka. Och inte nog med att jag i slutet av veckan var uppe i nästan 80 bett, så är jag ju halvallergisk mot insekterna också. Tre bett svullnade upp till femkronor, på ena underaarmen har jag ett stort eksemliknande utslag, och de 75 andra betten var 50öringar. Nu, sådär 5 dagar efter jag fått dem, ser de ut som bett normala människor får. Hade förövrigt ett under foten, ajjemän, och bara för att göra det lite värre, ett i handflatan. Mördarmygg!


Men nu är vi som sagt hemma igen, tillbaka i vardagen. Gôtt att det är helg snart!

Kreta!!!

Detta är ett tidsinställt inlägg vars relevans är helt beroende på om jag varit klarvaken 6tiden igår morse.

Om jag nu har skött mig så gjorde jag ett blogginlägg från mobilen tidigt igår. Det jag tänkte var att detta skulle vara ännu en av frågorna angående min position. Om jag skött mig så så gjorde jag detta när jag var på Landvetter flygplats tillsammans med Mölndalsbon och väntade på planet som tog oss till Kreta!

Helt sjukt. I onsdags när Mölndalsbon kom hem frågade han om jag är sugen på att resa. Bara så där. Fast hans semester egentligen är slut. Visst! sa jag, och några timmar senare var resan bokad och betald.

Ni som känner mig sitter troligen och både gapar och dreglar nu. Har Karin gjort något så spontant!?!?! Ajjemensan! Och därför räknar jag det som två oskulder! Kreta första gången Kreta och en äkta sista minuten för första gången!

Nu sitter vi troligen på en fin uteservering och äter grekisk sallad och dricker en kall mythos och bara slappar efter en stekning på stranden, eller en fin dag ute till havs, eller en lång vandring i de vackra bergen. Kanske har vi åkt några kilometer bort och är ute och festar med Zofy och Emme. Vad vet jag? Men vi har det klart bättre än er! (Väderprognosen sa regn i Göteborg)

Vart är vi på väg?

Efter att igår konstaterat att kommande veckas väder inte ser så lovande ut har jag och Mölndalsbon tagit vårt pick och pack och är nu p g. Kan ni se vart vi är? Kan ni gissa vart vi ska? Ledtråd: Det både rimmar på och har massa FETA!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Vissa människor...

Det finns några saker jag funderar över. Just nu är det två specifika saker som tagit upp mina tankar.

Det första är dessa människor som alltid måste trycka ner andra. Jag gick in på min syster fotobok på nätet, där hon bland annat lagt ut ett par bilder på några glada dragqueens. Färgglada bilder i fint ljus. Och så har en person kommenterat "usch och fy". Nu vet jag inte om det var något internskämt eller på riktigt, men det är ju bara ett exempel av många. Men jag undrar - Varför? Varför är det så viktigt att man måste kommentera det och på så sätt försöka förolämpa personen. Vad vill man åstadkomma? Tror man att personen kommer skämmas så mycket att de slutar vara de dem är. Eller att de får en aha-upplevelse och säger "Ja, men oj! Det hade jag ju inte tänkt på!" Personer får ha olika åsikter, så klart. Alla åsikter håller jag inte med om, en del kan jag till och med tycka är idiotiska, men en del kan ha bra argument. Men att känna sig så tvingad till att alltid uttrycka dem? Tillika såg jag häromdagen en kille som kommenterat i ett forum på facebook. Forumet är till för personer som har en åsikt. Det är inte ens ett diskussionsforum utan mer en grupp. Han började sitt inlägg med "Gick med här för att säga hur löjligt detta är". Utan argument, bara genom att förolämpning tror han att han ska få nästan 10 000 att ändra åsikt och beteende. Eller? 
Jag förstår verkligen inte detta beteende. Okej om det hela var en diskussion, men bara göra tillägg?

Det andra som jag har svårt att få förstå är hur den personen som gjorde förpackningen för skinkpålägg tänkte? "Vi lägger skivorna konstigt omlott på varandra, som i en fläta fast ändå inte. Sen rullar vi ihop dem i sicksack efteråt och lägger dem i en lite för stor förpackning så att de hamnar ännu mer i oordning under frakten!" Eller?

Baking and making

Kvällens bravader

Morgondagens utmaning

På okänt vatten

Som några få utvalda fått höra, och som några till listat ut - så har jag seglat i veckan!

Eller seglat och seglat. Jag vet inte om jag vågar använda verbet, men jag har åkt segelbåt. Blev en trevlig överraskning i söndags att vi skulle ut hela veckan (okej, att vi skulle ut var trevligt, men flera dagar blev jag lite stressad av). Ta i trä hade Mölndalsbon inte räknat med att jag skulle vara till någon form av hjälp på båten så han hade bjudit in lite mer erfarna killar att följa med. Så det var min vecka - ensam till sjöss med fyra grabbar!

Riktigt gôtt var det, sol hela dagarna. Sälar i vattnet, räkmackor i Smögen och lyxgrillningar i solnedgångarna. Inga laddningsmöjligheter så blev inte så mycket bilder att bjuda på, men om ni googlar västkusten så kommer ni få er en rätt bra uppfattning.

Kom hem igår och idag har varit en riktig husfrusdag. Bilder på det kommer imorgon, nu måste sista kakan in i ugnen så jag kan få dricka upp mitt vin i lugn och ro.

It's a big blue watery road

Är ute och tar en till oskuld, eller jag menar seglar eller, typ både ock! Vart ute en och en halv dag och nu är det stopp för att hämta på en passagerare till. Blir en liten bildfråga om vart vi är och gör detta. Löjligt enkelt, jag vet, men annars såg det ut som vilken båthamn som helst.

I övrigt vann Linnea förra bildfrågan. I och för sig skrev hon bara att hon visste vart, men då hon är Kungsbackabo eller åtminstone inbiten, så antar jag att hon kände igen tågstationen.

Published with Blogger-droid v1.6.8

En tanke for vår neste.

Jag mår lite dåligt idag. Känner mig bestört och lite skakis. När Columbinemassakern var, tyckte jag det var läskigt att en kille kunde göra så mot sina skolkamrater, när flygplanen flög in i WTC tyckte jag synd om alla som förlorat sina familjer. När "terrorbomberna" var i Stockholm kan jag faktiskt medge att jag inte gjorde så mycket mer än ryckte på axlarna. Alla naturkatastrofer och alla stora illdåd som man läser i tidningarna om och ser på TV stör mig aldrig mycket. Jag tycker det är hemskt men blir personligen inte berörd på det sättet.

Men Oslo? Jag har varit där, jag har träffat folket. Jag har kollegor där. Jag har gått förbi Stortinget och varit på kontoret på Karl Johans Gate. Jag har hållit hårt i handväskan på tunnelbanan, men aldrig tänkt att det kan vara farligt där, på något sätt. Och alla ungdomarna? Det ska ju vara uppmuntrande för ungdomar att engagera sig i politik, inte en risk!

På facebook finns redan över 150 st hata-grupper för den misstänkte norrmannen skapats. När jag snabbt bläddrade igenom tyckte jag mig se endast två som inte var till för att hata honom, men de var inte heller fan-sidor, utan mer "fakta". Tänk dig att vara så hatad. Om vi nu antar att det är han som står bakom allt (allting pekar dit men inget är fastställt ännu) så gjorde han det utav nationalistiska och rasistiska skäl. Han älskar sitt land och vill bevara det åt norrmännen. Och nu hatar alla norrmän honom. Smart plan? Njaee... 

På ett sätt blev jag emellertid lite lättad över att det var en norrman som misstänks, och inte det som folk först spekulerade kring, en invandrare. Skulle en invandrare gjort detta skulle alla främlingsfientliga få vatten på kvarnen. Å andra sidan framgår det att  den ariska norrmannen är frimurare, så nu lär väl alla ateister börja gnälla om religionens dåliga påverkan. Eller så kan man bara säga som min gode vän Emme: "Det bara visar på att alla jävla människor och kulturer är efterblivna!"

Tyvärr tror jag på det sistnämnda. Vem som helst kan bli så inskränkt att det kan klassas som idioter. För vissa visas detta bara genom att de inte kan hålla ett kritiskt öga eller ha en allmän diskussion om sin hjärtefråga, och visa blir så entusiastiska och frustrerade att de går och skjuter ner folk som inte håller med.

Det är fy och tvi och inga ord för det som hänt. Jag säger inte att det är värre än andra hemskheter, men fy och tvi!