Tänk att det finns forskning över hur man mår när man är arbetslös. Följderna för en person som är arbetslös är liknande följder som en person som genomgår en kris. Njaee, säger väl jag. Ångest, stress och nedstämdhet - javisst. Men bristfällig förmåga till problemlösning och apati kan jag väl inte påstå att jag gått igenom. Jag blir deppad i en kvart, sen rycker jag på axlarna och låter det rinna av mig. Man kan inte låta saker dra ner en allt för lätt.
Så det blev ett till "nej". Jag rykte på att en annan sökande hade mer erfarenhet av branschen. Det känns som allt det här snacket om att har man rätt personlighet eller annan relevant erfarenhet så krävs inte att man ska ha jobbat inom det tidigare, är ren BS.
Men jag är inte bitter. På allvar alltså, jag är inte det. Tjejen på bemanningsföretaget gillade mig, och min erfarenhet från det är att de faktiskt har en i åtanke, åtminstone ett tag till. Igår fick jag en till kontakt som skulle ringa mig i veckan och det hela toppades med att en gammal kompis, som jag verkligen borde ta den där lunchen med snart, ringde och frågade om mitt CV så hon kunde lämna det till sin boss för en vakans de hade.
Så trots att ingenting händer så rullar det på. Mår väl kanske inte bättre av det, men jag hinner inte med att må dåligt i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar