St Karin

Vad är egentligen den italienska versionen av namnet Karin??
Ajja...

Idag på jobbet  kom det en skolkör och lussade för oss. Mitt i en mindre falsksjungande version av Tänd ett ljus kommer jag på mig själv bli rörd av dessa pubertala skara som tagit sig tid att riskera sätta igång brandvarnaren för att ge oss en mysig stämning. Då kom jag på det, det var löjligt många år sedan jag såg ett Luciatåg!

Det senaste Luciatåget (som jag kan komma på) jag sett, var jag själv med i. Trean i gymnasiet vilket jag tragiskt nog kommit fram till var åtta fem tre år sedan! Buxbom i håret och ljus i handen (för såklart var jag tärna). 

Sen hade vi typ ett nästan riktigt Luciatåg på jobbet för fyra år sedan. Julfesten hölls den 12e, så när klockan slagit midnatt och en ny dag började gry kom den kvinnliga kvoten, berusad i varierande grad, på den underbara idén att lussa lite för karlarna. Som om vi aldrig gjort någon annat gick vi in på led, ställde oss bakom vår givna Lucia, och levererade sång på sång på sång utan någon som helst repertoar, och sedan som på beställning, i blixtlåsmodellen ut genom dörren igen. 

Världens bästa Luciatåg - I think so. Ett riktigt - njae...

Jag har aldrig haft något behov av att själv vara Lucia. När vi syskon lussade hemma för päronen, blev jag ibland Lucia, då syrran inte tänkte vara det med prompt menade att det inte var ett riktigt lussande utan en krona. På lekis var jag till och med den enda tjejen som inte ville vara Lucia, och därmed den enda tärnan. Så det slutade ju med att jag fick gå först i alla fall, men jag var åtminstone ingen Lucia! 

Inte då, men ikväll. I min egna lilla värld. Med mitt adventste och nyfärgade hår.