Idag är det 1a mars. Sex månader och en dag sedan jag klev på min heltidsanställning. Även om jag inte var orolig över att få fortsätta, så känner jag en lättnad. Idag är jag officiellt fastanställd på heltid.
Det låter kanske större än vad det är, men det är en liten tyngd som lättar från mina axlar. Jag har varit arbetslös, haft okvalificerad timanställning, sommarvik. Flera gånger har jag svurit över att jag var så korkad som trodde fyra års studerande skulle ge någonting.
Jag skrattar fortfarande åt den sista arbetsmarknadsdagen jag gick på innan jag skulle bli klar med mina studier. 2008 eller 2009 var det och jag stannade för att prata med ett av de större företagen som ständigt beröms för deras kontakter med skolan och hur många examinerade som får jobb där.
"På vilka positioner söker ni folk?" - "Vi har anställningsstopp."
"Okej, tar ni in trainees?" - "Nej inte i år."
"Okej, exjobb?" - "Nope."
"Vad gör ni här då?" - "Ja, det är en bra fråga."
Man kan säga att jag tappade lite hopp, minst sagt.
Men ett rätt hittills alltså, några fler punkter på listan att bocka av. Jag är fortfarande inte på min drömposition, de är något jag kan konstatera utan att tala negativt om mitt jobb, det är ingen hemlighet. Men ett litet glädjeskutt tar jag. Och i helgen har jag en anledning att korka upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar