Man är inte ung och dum längre...

I helgen kom Mölndalsbon på besök. som vanligt fick han agera handyman limma stolar och byta lampa. Måste ju underhålla karln!

Det blev en tripp i staden, inget konstigt alls, bara jag och min manly man.

Mölndalsbon med mustach på ett byggvaruhus
- inget ovanligt for a manly handy man!

När Mölndalsbon tyckte att jag blivit lite för självständig gav jag som förslag att vi kunde se på skräckfilm. Jag har en handfull på min att-se-lista, men att bo själv i stora staden vinter, ökar inte min lsut att titapå dem ensam. Så vi matade på lite excorsismen och anant smått och gott som han kunde rädda mig ifrån.

Sen åkte Mölndalsbon hem...

Första natten själv igen vaknade jag 04.15 kallsvettig och vettskrämd över att mina bästa kompisar var besatta. Tog mig närmare timmen innan jag kunde somna om, vilket var uppskattat när väckarklockan stod ställd på 05.50.

Natt två hemsökte vanställda figurer och döda foster mig och det hela väckte mig kl 04.20. Även om jag kunde lugna mig lite snabbare, blev det bara småslumrande tills dess att det var dags att stiga upp.

Med rysningar och magknip beslutade jag mig att gå till sängs inför natt tre med lampan på toa tänd. Happy thoughts happy thoughts in i det sista.

Vet inte om det var ljuset, mina tankar, samtalen med Mölndalsbon eller bara det faktum att jag börja glömma filmerna vi såg (som för övrigt var rätt kassa), men denna natt sov jag som en stock.

Men av alla tre berörda dagar, är jag som tröttast idag?

Det är rätt konstigt. För flera några år sedan kunde jag se hur mycket skräckfilm som helst! Jag och tjejkompisarna hade filmhelgen där vi bara såg film på film på film, och gick sen hem kl 2 på natten. Inga problem. Nu får jag ont i magen redan vi förtexterna. En kompis sa till mig för ett tag sedan, att jag borde bara betala för en tredjedel när jag hyr skräckfilm eller ser det på bio - för resten av bilden täcker kudden!

Nä, det blir tamejtusan romantiska komedier för resten av livet nu tror jag bestämt.